Framtida karriär?

Huvudvärkstablett? Ser jag ut som nån jäkla sjuksköterska eller? Jag säljer sprit!

4 veckor

Jag gör roliga miner och Julie ler tillbaka. Imorgon blir hon en månad. "Lilla, lilla gullungen Julie", som Sandrine brukar kalla henne, av för oss okänd anledning. Det är inget vi sagt (vad vi kan minnas) som hon bara upprepar... Vi tror hon gillar sin lillasyrra.

Hjärtor ska det vara!

En dag för inte så länge sedan gick Sandrine in i ateljén och tittade i tygskåpet. Där tittade en liten bit av detta tyg fram långt nere i en hög. "Hjärtor!" utbrast hon och skulle ha tyget. För att göra henne glad använde vi tyget till att bygga oss en koja. Sedan tänkte jag att jag skulle överraska henne med en klänning i tyget. Så jag klippte till och la undan resten. Nästa dag var det stor olycka. Kojan borta! Hjärtorna ska hänga stolen! Så jag fick hämta tyget igen och bygga en ny koja. Att det är klippt i tyget har hon inte märkt eller inte brytt sig om...

Samma mönster som flodisarna iaf, bara lite fixat här och där. Tyget är nån gräslig stuvbit, men som klänning blev det ändå rätt sött. Och såhär såg kojan ut, även om just detta är en nybyggd koja för kameran :-)

Jag ligger bredvid!

Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att tillexempel sy. Eller att skriva på datorn. Jag har massor av tid att läsa, tillexempel när jag ammar, vyssjar eller vaggar - eller bara är sällskap framför nåt barnprogram. Men jag hinner väldigt sällan skriva. Förlåt ni vänner som börjat undra om nåt är fel. Inget är fel mer än bristen på tid. Jag fattar inte hur andra med två småttingar hinner pyssla på i nästan vanlig takt, till och med sy på beställning och sånt. Visst delar vi på jobbet med barnen när vi båda är hemma, men blir någon av oss barnfri en stund är det ju en massa annat som måste fixas som har högre prioritet än pyssel. Och på tal om det så började jag väl läsa sybloggar förra gången jag var hemma och var föräldraledig. Nu skulle jag vilja hitta lite nya inspirerande bloggar för jag är lite trött på de jag läser. Det är jätteroligt att så många syr på beställning och till olika små butiker, men jag vill ha lite mer variation och inspiration än bara samma plagg på nytt i olika färgställningar. Och jo, jag vet att jag själv också är tråkelitråk och syr samma om igen i olika tyger, men det är ju just därför jag behöver inspiration till nåt annat! Tipsa mig om nya sybloggare med lite egen stil, gärna annat än bara retro!

Snart helg!

Flodisar!

För två veckor sedan klippte jag till den här. Alltså innan jag haft en chans att se Gekkos liknande... Kvällen den 21:a. Jag tänkte ägna söndagen åt att sy ihop den. Borde inte ta mer än nån timme totalt. Men planen rasade när vattnet gick... sedan har det inte riktigt funnits tid, men nu har den äntligen blivit klar. Det tog bara två veckor...

Mönstret är egenritat från ett köpeplagg och tyget är såklart Jofotex. Storleken är 86/92 ungefär. Ryggen är nästan lite brottarrygg, men det syns ju inte här. Jag hoppas den får lika fint fall som originalet jag ritat av. Jag tror jag är nöjd i alla fall, så då får det bli fler såna här, som funkar både med tröja under och till sommaren utan.


Vad har vi ägnat oss åt i två veckor då? Lite har vi ägnat oss åt Julie. Tyvärr har vi ägnat oss ännu mer åt att vara sjuka. Kräksjuka i omgångar i hela familjen, oförklarliga feberutbrott och annat elände. Och så lite försök att få lite ordning i vardagen och några få besök också. Och idag har jag och Sandrine byggt en rosa byrå.

Lika olika?

Tack för alla gratulationer! Det kommer kanske bli lite glest mellan inläggen här ett tag. Visst, det finns tid, men det känns inte så prioriterat alltid kanske. Vi får väl se hur det blir!

Julie är här!

Ja, som sagt... Lite kortare och lite rundare än Sandrine, och mer bråttom ut. Det är vår illaytte Julie det! En sötis till helt enkelt!

Ett äpple till lillasyster

Fortfarande ingen lillasyster här, men en klänning åt henne är klar. Limefärgad velour, rödrosa applikation, röda knappar och glatt äppelfoder. Velourerna från mjukatyger.se, äppeltyget från Sewzanne's och knapparna från mamma (eller mormor som vi kallar henne numera...). Mönstret från Sy barnkläder av mjuka tyger.

Och bara för att retas lite kommer här ett snabbfotat och snabbihopplockat kvällscollage av mina för tillfället omblommande orkidéer. Den läckraste har tyvärr just blommat över, men vad gör väl det när den näst läckraste (tror jag...) just börjat spricka i sina knoppar!

Matchande elefanttröja

Jag fick gräva upp brallorna ur tvättkorgen, för de blev populära hos hon som bestämmer i den här familjen, och nu har de fått en matchande tröja. Problemet med brallorna var ju lite att det inte fanns så mycket matchande färger i Sandrines enorma klädhög, men det gick ju att fixa. Jag verkar vara lite inne på mysdress-stuket just nu, men jag tycker man får ha mjuka och sköna kläder när man är kring två år. Och glada!


Samma mönster som så många gånger nu, men det funkar faktiskt väldigt bra när man vill göra i två olika tyger. Eller ännu fler... Man kan välja lite hur mycket man vill ha av varje. Jag måste nog bestämma mig nu om jag ska köpa det där Ottobrenumret själv eller om jag ska rita av mönstret i lite olika storlekar... Fast det är ju inte så kul. Roligare kan man ju ha.

Dags att gömma smutskläderna igen och kanske faktiskt nya tröjan också så den inte ligger i smutshögen när brallorna blivit tvättade... Eller äh, vill hon ha den imorgon kanske hon får det. Vi får se!

Gröna brallor med gula elefanter

Igår sydde jag ett par gröna velourbyxor med gula elefanter. Jag blev klar rätt sent, så jag tänkte att det är ju ändå roligare med livebilder, men då tänkte jag inte på hur omöjligt det är att ta såna på en snart-2-åring om man vill att det ska synas nåt av själva plagget också...


Grundmönstret är i alla fall exakt samma som förra brallorna. Resår uppe och nere. Men jag gillade inte riktigt det gröna tyget. Det var FÖR grönt tänkte jag, så jag ville bryta av med lite gula fickor. Men när jag skulle lägga ut mönstret på tyget insåg jag att det dessutom var för kort för den här storleken. Så jag kom på att jag skulle skarva.


Så jag började med att skarva in ett band över varje ben av det gula elefanttyget. Men jag ville fortfarande ha fickor. Jag ritade ut nåt lämpligt på frihand, men nu i efterhand inser jag att de blev så stora att det nästan ser ut som bakfickor. Dessa sydde jag i alla fall på frampå, och de är raka i överkanten, vilket inte syns på bilderna eftersom tröjan hänger för.


Inte mina färger och inte Sandrines färger, så det här blir lite svårmatchat. Dessutom går tankarna både till studentoveraller och trädgårdsmästarkläder. Men vad gör väl det. Byxor går det alltid åt i massor. Och det gröna tyget blev i alla fall mer än halverat. Nackdelen med att köpa tygpaket. Det är ju inte allt i dem man gillar. Nästan allt gick åt limehållet, vilket jag gillar, men dessa är verkligen gräsgröna. Inte min nyans. Men mjukt och skönt. Från mjukatyger, som vanligt. Och elefanterna är såklart från Jofotex. I veckan fick jag de flodhästar jag beställt, och de var mycket finare i verkligheten än på bild, så nu ångrar jag att jag inte beställt tidigare, för turkos var redan slut, och lime fick jag sista biten, några centimeter kortare än jag beställt. Men det duger.

Mjukost.

Måste bara testa att det fortfarande funkar att mobilblogga...

Karamellbrallor med pös

Fler pösiga velourbrallor! Jag utgick från samma mönster som när jag gjorde de förra med stjärnorna, men jag förlängde lite både uppe och nere, eftersom det mönstret egentligen var tänkt för att sätta muddar på, och så ställde jag ut lite samtidigt nere, för mer pös. Å andra sidan tyckte jag att det blev lite väl hård benresår på förra paret så det blev lite lösare på dessa tror jag. Får se om det ändå blir önskad pöseffekt. Eftersom jag la till några centimetrar här och där så tror jag att detta skulle motsvara 90-100 ungefär i storlek. De ser stora ut, men funkar resåren ska de ju gå att pösa i länge.

De blir nog riktigt springvänliga, och jag skulle ju tippa att de kommer passa väldigt bra ihop med karamelltröjan!

Blinka lilla stjärna där

SPRINGA!

SPRINGA!!

Tja, om jag skulle skriva nåt om kläderna också. Det här tyget fick jag med i mitt lila-orange paket från mjukatyger.se som jag köpte från deras julkalender. Tyget såldes inte separat så det var lite bidragande orsak att jag köpte det paketet. Det är ett tyg från deras kompisföretag Kameleonts kollektion, och när jag kollade idag insåg jag att de har just en liknande byxa i detta tyg. Det var ju inte meningen att härma... men det passade väl helt enkelt väldigt bra till just en pösig resårbralla! Jag har tvekat ett tag om vad jag skulle göra av det här tyget eftersom mönstret är så stort, men dessa byxor har bara söm i innersömmen och mitt fram och bak, så det kändes rätt. Så få sönderklippta stjärnor som möjligt i plagget. Även mina brallor har resår i både fot och midja, och lite pös, men jag ska nog göra ännu mer pös om jag gör fler av samma mönster. Detta är storlek 90 på muddbyxa från Sy barnkläder av mjuka tyger, och storleken kändes enorm först, men eftersom jag inte la på nån mudd och istället resårfållade i båda ändar blev resultatet inte så gigantiskt utan rätt lagom just nu. Jag som tänkt att det skulle vara lite att växa i...


Sköna och fina blev de i alla fall. Jag kommer nog köpa mer sån här velour. Och sy fler brallor. För idag tittade jag in i En Dyr Affär på stan och insåg att de tar 375 pix för ett par enfärgade velourbrallor, visserligen med fickor, men ändå. Visserligen ett märke, men hallå, vad hjälper det? Hur mycket bryr sig ett småbarn? Nä, fler bra tyg som tål många tvättar och inte är tråkigt enfärgade utan GLADA! Perfekt när man vill SPRINGA!

Landskapströja, till sist även här

När Sandrine fick syn på kläderna till illaytte ville hon prova. "Sandrine prova!" Det gick ju inte så bra, så jag fick snabbt en extra energikick att sy ihop delarna jag klippt ut till en landskapströja. Jag köpte ju ett grönt paket tyg från mjukatyger.se nyligen eftersom jag var sugen på lite grönt att matcha rosa och lila med, men främst var jag ute efter de glada gröna färgerna, och inte de murriga, som denna iofs mysiga olivgröna velour. Och landskapstyget från Jofotex har jag ju inte riktigt blivit så kär i som alla andra verkar ha blivit. Det är inte min stil. Jag har en liten bit, men... Det får inte bli för mycket. Så jag kombinerade det tokmönstrade med det kanske nästan väl dystra. Det ser brunare ut på bilden än det egentligen är. Det är olivgrönt, inte brunt. Så blev jag av med lite tyg som inte riktigt blivit favoriter, men ändå med ett trevligt resultat!



Samma mönster som jag nu använt rätt många gånger. Från Ottobre och i storlek 86. Framsidan med sina infällda sidostycken och baksidan helt i landskapstyget. Det blev rätt lagom. Och när jag frågade Sandrine efter att hon badat klart med sin pappa "vet du vad mamma gjort till dig?" svarade hon "Tjööja!?", och så gick vi och tittade på den där den hängde på väggen. Klart hon gillade den! Hus! Katt! Tåg! Bil! Soooolen! Så den skulle på direkt, ovanpå rosa pyjamasen...


Lilla krulliga tjejen som inte vill sova. Vill pussla! Här ser den faktiskt lite grönare ut också inser jag.

Och ingen kan anklaga oss för att gå in alltför hårt för könsrollerna, trots de rosa kläderna. Se så intresserat hon läser flygplans- (och helikopter-) bok med pappa. Intressant! En mycket spännande bok att läsa efter pappa i. "Äbus tjeåtti. Helikopter. Fjaktflygplan. Pajper pauni."

Små söta plagg

Teoretiskt sett skulle det kunna komma en lillasyster vilken dag som helst nu utan större konstigheter, men vi räknar inte med att nåt händer de närmsta veckorna ändå. Att hon skulle titta ut innan beräknad födelsedag känns lite orimligt när Sandrine stannade inne 11 dagar extra. Så att jag ska jobba en vecka till känns visserligen jobbigt, men inte som nåt större problem i övrigt. Men skulle det ploppa ut en liten tjej, vilket det ju förr eller senare bör göra, så måste hon ju ha lite söta kläder. Det passar också bra ihop med mitt lilla projekt att försöka göra åt det sista av lite tyger, så jag får plats för mer tyg. Eller i alla fall får plats med de tyger jag har... nåja.

Jag började med att sy en liten hjälm av slamshörnen av vad som fanns kvar av detta härliga lila tyg, men kom sedan på att jag ville ha en matchande klänning också. Lite för stora tygstycken för att det skulle kunna gå att använda slams. Så istället blev det ännu fler spetsar och sånt på tyget, och ihopvikt tar det nu ännu större plats än innan. Vilket misslyckande :-)

Kläderna blev söta i alla fall, och fodrets tyg hade jag inte använt så mycket innan så där hade jag inte nån sån målsättning riktigt ändå. Hjälmen är storlek 40 från nåt Ottobrenummer fast vändsydd istället för kantad, och klänningen är min vanliga ge-bort-klänning från Sy barnkläder av mjuka tyger, fast den här ska jag ju inte ge bort. Jag varierade hjälmen genom att testa att sy i knytband istället för att göra egna band. Smidigt och tillräckligt fint om färgen matchar.


I ett hem fyllt av leksaker kan man ju tycka att någon docka eller något gosedjur borde kunna bära upp ett litet babyplagg, men tji fick jag. Bättre än såhär blev det inte.

Amma fint

Eftersom jag hoppas att illaytte vill amma har jag knåpat ihop en amningströja åt oss. Jag tycker inte om att vifta med brösten publikt och jag tycker det är allmän hyfs att vara iaf lite diskret med det hela, så skulle illaytte vara mer amningsbenägen än vad Sandrine var så kommer jag behöva fler bra amningströjor. Sandrine var ju ingen småsnuttare utan hon åt på nästan fasta tider, så det mesta av amningen skedde hemma i soffan. Men nu blir det nog svårare att planera dagen utifrån illayttes mattider, så jag kanske snabbt får slänga ihop flera såna här.

För jag tror den blev rätt bra. Lite slapp i omlotten, eftersom det var svårt att prova på nåt vettigt sätt. Men det funkar. Mönstret är ett Stoff & stil-mönster jag lånat av en kompis och egentligen är det ju ingen amningströja alls, så jag har modifierat lite. Inre tyget fram har jag skurit av hörnen på. Och ärmarna blev jag tvungen att korta för jag hade inte tyg så det räckte till hela ärmar. Det fick bli 3/4-ärmar. Dessutom var planen att sy allt i det randiga tyget. Jag har verkligen tappat känslan för hur mycket tyg ett vuxenplagg kräver! Men det blev bra såhär också. Alla tygerna är från mjukatyger.se. Känns bra att alla tyger jag spontanshoppat faktiskt blir använda. Kanske ser det lite gult ut på bilderna. Det är limegrönt i alla fall. Och brunt. Och lila.

Och här är en bild som försöker visa hur det är tänkt att amningen ska gå till...



Nu sova. Imorgon förhoppningsvis jobba. Men jag är inte helt säker än...

Förra veckan...

...var det min tur att ordna fika till jobbet. Jag valde att baka den här goda ananaspajen. Den är verkligen supermumsig. Jag lyder dessutom första kommentaren som säger nåt om att mer smör gör den ännu godare...

Eftersom favoritrecept försvunnit från ICA förut (men det försvunna receptet har jag turligt nog utskrivet nånstans...) är det väl lika bra att klistra in hela receptet här. Just in case. Och den är mäktig så med glass eller grädde till räcker den definitivt till fler än 8. Vi var nog 13 på jobbet... men visst, det blev lite små bitar (även om det ändå blev en liten bit över) men två pajer hade blivit överdrivet mycket istället.

Ananaspaj

Ingredienser
Portioner: 6-8

150 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 ägg
2 dl lätt crème fraiche (eller crème fraiche)
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g krossad ananas

Gör så här
Blanda samman smör, socker, vetemjöl och bakpulver till en deg i matberedare. Tryck ut i en pajform, ca 24 cm i diameter.

Rör ihop ägget, lättcrème fraiche eller crème fraiche, socker och vaniljsocker. Blanda i avrunnen, krossad ananas.

Häll fyllningen i pajformen. Grädda i 175°C i mitten av ugnen i ca 40 minuter.

Servera pajen något avsvalnad med vaniljglass eller lättvispad grädde. Kanske med lite rom i.

Skylt

Pausinlägg. Först var Sandrine sjuk och nu är jag sjuk. Inte helt oväntat... men tråkigt.

...och en till.

Jag är just nu ostoppbar. Nej, det är en lögn för jag har ju alldeles för lite ork, men jag måste ju hitta på nåt med all velour på hyllan, och de här tröjorna är så otroligt mysiga på Sandrine. Så, en till, samma storlek - 86. Liknande färger som innan och samma tyger från mjukatyger.se. Muddar från Ohlssons! Men vilka trista färger de hade när jag skulle komplettera muddvävsutbudet här hemma lite. Måste komma ihåg det om jag passerar nån annan affär i verkligheten eller på nätet som har muddväv. Jag ska dock testa med lite annat stretchigt tyg, men just när man har runt huvudhål för barn, och ingen knäppning, så tycker jag att det gör rätt stor skillnad när man ska dra över huvudet om det är riktig muddväv eller bara godtyckligt stretchtyg.



I veckan hade jag kass diciplin igen och köpte ett till tygpaket, så nu har jag massor av grön velour och trikå i olika varianter också som ligger redo att bli till kläder. Knäppo. Så kan det gå. Och Sandrine avslutade helgen med feber, så imorgon blir det vabba och jobba hemifrån. Jaja, så länge det bara är förkylt får man väl vara glad. Det är ju sånt småbarn håller på med.

Tjocksmock!

En profilbild säger mer än tusen tittar i spegeln framifrån eller försök att röra sig som vanligt. Jisses vad jag är tjock. Jamen då är det ju inte så konstigt att allt är jobbigt...

Hormonella begär

Men se där. Det blev en klänning idag också av mönstret jag ritade igår. Fast den här har ingen knapp på oket utan oket är av muddväv, så det ska inte vara nåt problem att trä över huvudet ändå. Andra förändringar är att den här är lite smalare.

Det slog mig faktiskt att kolla senaste Ottobre på nätet och där var ju en liknande klänning, men med knäppning på båda axlarna. Jag bad min vän som jag visste hade tidningen att kolla beskrivningen, och deras lösning på mitt huvudbry från igår var att sy för hand. Nänä, skulle inte tro det. Så min lösning får tillsvidare vara den bekvämare men lite sämre lösningen.

Den här blev fin, även om den egentligen var snyggare innan sista stickningen som drog ut halsringningen alldeles, men efter lite strykjärnspressande ser den rätt okej ut igen. Jag skulle tro att den kryper ihop igen efter en tvätt. Jag tycker ofta att mina stretchiga stickningar drar ut på tyget för mycket om tyget i sig är väldigt stretchigt. Lite irriterande. Det är ju just stretchiga tyger jag vill sticka just med stretchsöm så inte stickningen gör att tyget inte kan stretcha som det borde.

Sedan hade jag totalt hjärnsläpp medan jag sydde. Jag brukar se till att alla sömsmåner sys fast bakåt av korsande sömmar, men med tankarna på annat håll gjorde jag konsekvent fel, så den här klänningen har ALLA sömsmåner sydda framåt. Allt från axelsömmarna inne i oket till sidosömmarna. Jag skyller på hormoner.


För nu är det tydligen dags. Nedräkningen säger 40 dagar kvar, men hormonerna säger något annat. Jag har drabbats av det galna bakbegäret jag även hade när jag väntade Sandrine, men då var det när jag gått hem från jobbet det drog igång på riktigt, det vill säga med tre veckor (plus de 11 dagarna över tiden) kvar. Nu är det sex veckor kvar, plus eventuella övertidsdagar. Eller är det inte? Jag MÅSTE baka. Det MÅSTE finnas kakor hemma. Nu hade vi ont om råvaror hemma, men på förmiddagen bakade jag kokoskakor på de näst sista äggen (och de sista åt Sandrine till lunch i en omelett).


Och på eftermiddagen/kvällen bakade jag småkakor på det sista mjölet. Det måste finnas småkakor hemma när bebisen kommer. Men småkakor går att frysa in. Väl? Jo men det tror jag. Annars har jag nåt att mumsa på närmsta tiden i alla fall.

Men det är helt galet. Jag kan inte styra detta. Jag MÅSTE baka. MÅSTE.

(Dessutom lagade jag middag idag, vilket händer någon gång om året en ledig dag. I veckorna får ju även jag laga mat numera, men då handlar det mest om att värma på lite korv eller att koka pasta. HELT hormongalen.)

Egen modell?

Jag slöbläddrade i nya HM-katalogen, även om jag sällan handlar där. Då fick jag syn på en klänningsmodell jag gillade, fast bara i tyger jag inte gillade. Samtidigt kändes modellen bekant, men jag hittade inget liknande i mina vanligaste böcker eller tidningar, så jag vet inte var jag sett den förut. Kanske i nån annan blogg? Tipsa gärna i såna fall. Hur som helst blev jag ju tvungen att rita ett eget mönster eftersom jag inte hittade vad jag sökte. Så det här är prototyp 1. Modellen blev bra, men kommer justeras lite här och där, och framförallt ska jag tänka lite smartare när jag syr ihop den nästa gång. Jag gjorde några klantiga dumheter som gjorde resultatet sämre än vad det hade kunnat bli.



Tygerna jag använt är rätt tjocka, och jag tror modellen kommer att variera i hur den verkar beroende på vilka tyger man väljer. Stjärntyget är nästan som fleece på baksidan och det enfärgade är rätt stretchigt, på gränsen till muddväv nästan. Eftersom det är så stretchigt hade jag nog kunnat göra halsen hel, som en tröja, utan knapp på axeln, men jag tänkte mig att göra en klänning man har utanpå andra tröjor och som ska vara lätt att sätta på, så därför har jag två tryckknappar på ena axeln. HM-klänningen hade inget sånt, men den var en sommarklänning så den var nog i betydligt tunnare material.


Tygerna kommer från mjukatyger.se igen och är sånt jag fick med när jag köpte tygpaket därifrån. Kanske inga tyger jag skulle valt själv, även om de är cerise-lila som så mycket annat jag väljer. Men just den skumma tjocka kvalitén vet jag inte riktigt hur jag ska handskas med. Jag har rätt mycket kvar också...

Väldigt svårt att fånga en vild unge på bild också. Men jag tror det framgår på ett ungefär hur klänningen ser ut :-)

Sista PIF:en - inte heller nån framgång

Jag hann bara nästan få iväg min sista PIF-present innan året gått, även om den legat klar ett tag och mest väntat. Jag ville invänta närheten till jul, och sedan väntade jag lite för länge. Men den verkar ha gått samma öde till mötes som bullen. Den här skulle "bara" till Polen, men jag har inte hört något från mottagaren, Karolcia.

Bullens mottagare har jag mailat och frågat vad som kan ha hänt, men inget svar ens på mail. Lussebullens mottagare får nån vecka till på sig tills efter helgerna. Inte för att man måste tacka, men det är ju rätt skönt att höra att nåt kommit fram. Om det nu har det. Men jag fattar inte varför det inte skulle komma fram, såvida mottagarna inte flyttat eller nåt. Nackdelen med att låta tiden gå. Mycket kan ju hända på ett år.

Så med tanke på utfallet är jag glad att PIF är över. Nåja, min första present blev uppskattad och gåvan jag fick från Gekko uppskattar ju jag! Men kedjebrev är tydligen dömt att misslyckas hur de än ska fungera.

...

My PIF-gift for Karolcia in Poland. Don't know if it ever reached her. A bit sad to send out gifts and not even hear if they arrive...

Löpande band?

Nu har jag verkligen trixat med färgerna i den här bilden för att försöka få fram tygets färger, så ni får stå ut med att väggen bakom nästan är rosa. Det är verkligen inte enkelt att fotografera lila utan att det mest ser blått ut.

Idag trädde jag overlockern med svart för att sy ihop mina mammamjukbyxor som efter en och en knapp graviditet helt hade nötts sönder i innerbensömmen där låren går emot varandra. Nu är de försedda med ny söm lite längre in, och förmodas hålla i knappa två månader till... När då maskinen var omträdd var det ju lika bra att försöka sy nåt mörkt, men det mesta i min pinsamt stora tyghög med tyg som inte ryms i tygskåpet är ju glada 80-talsfärger, så inte så mycket åt mörka hållet. Den här randiga velouren var det mörkaste jag kunde komma på. Och den enfärgade lila velouren tyckte jag skar sig lite i färgen, så det fick bli en kontrastfärg istället. Och det blev ju bra!

Sandrine har lekt med farmor och farfar idag och jag har kunnat stänga in mig själv i ateljén, så det här gick undan. Men tyghögen är fortfarande jättestor. Hur ska jag nånsin komma ner i en tygmängd som ryms i skåpen? Det kommer att krävas en massa diciplin. Och kanske en mangel?

Just ja, tröjan är i storlek 86 och på alla sätt likadan som denna. Bara lite mindre karamellig.

Actionbild

Att stå stilla så länge att en kamera hinner hitta autofokusen är inte det enklaste när man är 1¾ år, men här är i alla fall både tröjan och halsduken. Och det är hon själv som krävt att få ha dem på sig idag. Vår lila tjej.

Lite tryckt och lite sytt

Nånstans hittade jag lite energi att sy.

När jag fyllde 30 i slutet av april fick jag ju screentrycksgrejer, men inte förrän nu har det blivit av att testa på riktigt. Jag fick nån slags klet man målade direkt på ramen med och det testade jag direkt, och det blev inte bra. Massor av nybörjarfel. Sedan kom sommaren och illamåendet och lusten att greja inomhus med schabloner och färg var inte så stor. Men på nyårsafton tryckte jag! Jag lyckades i alla fall göra det samma år som jag fick sakerna!

Beskrivningen var dock kass, så jag förstörde min schablon. Man ska visst inte alls tvätta den innan man lägger undan den. Den blev bubblig och hemsk. Nåja, det var ett enkelt testmotiv så jag får väl göra en ny om jag vill trycka fler likadana. Men det verkar vara stor prestige i screentryck, för allt jag hittar när jag googlar (på svenska, kan inga engelska termer) är nybörjarfrågor (i stil med mina) och dryga hur-svårt-kan-det-va?-svar. Och idiotförklaringar av folk som använder schablonpapper när det går lika bra med billigare OH-plast, tydligen. Nu fick ju jag schablonpappret och jag tyckte det var smidigt att kunna rita motivet med blyerts på pappret så... då är jag väl en sån idiot då.

Det var i alla fall roligt och trycket blev jättefint! Det var inte särskilt svårt, utan krånglet var väl i såna fall rengörningen och den biten. Nu ska jag tänka ut lite mer roliga motiv. Allra roligast vore ju att testa lyxvarianten med fotoemulsion och sånt, men i nuläget är det överkurs. Detta får räcka.

Tröjan då? Tja, inget vidare. Jag hade glömt att jag inte gillar den här raglanmodellen riktigt. Den är lite för axelsluttande. Det är första gången jag syr den i storlek 90 för eget bruk, men jag har sytt den i 80, och den tröjan har inte blivit någon favorit. Men vi får väl se när den börjar användas. Den här är ju helt annat tyg så den kanske uppför sig annorlunda. Tygerna är från mjukatyger.se och det rosa är väldigt tjockt. Det lila är mer lagom. Den här gången tryckte jag innan jag klippt till nåt eller ens bestämt vad det skulle bli. Nu vet jag ju lite mer hur man gör så till nästa gång klipper jag nog till först och trycker sedan.

2008 --> 2009

Man är ju inte alltid på humör. Inte ens fast man har på sig en ny halsduk. Den här stickade jag klart kvällen innan julafton, och sedan var det lite fästande av garnändar kvar som fick vänta tills vi var hemma igen. Färgerna är så rätt för Sandrine, men garnet är egentligen lite galet. Det är Raggi, det vill säga raggsockegarn, men jag kunde inte låta bli. Jag hoppas att resten av nystanet plus det oanvända nystanet ändå kan räcka till ett par helt vanliga sockor till mig själv, som var tanken när jag köpte garnet. Jag får väga och se. Annars får det väl bli barnsockor av garnet.


Det finns ju rätt mycket som är roligare än att fotomodella halsdukar, särskilt om nån dessutom snor ens goda napp. Pussel är roligt. Både gigantiska golvpussel man kan sprida ut över ett helt vardagsrumsgolv och vanliga pusselvarianter. 2008 har varit ett ganska stökigt år. Det är leksaker precis överallt, hur ofta man än städar.


Som tur är har vi numera en doktor i huset, vilket syns på de speciella doktorsglasögonen. Observera även klockan på armen. Det här är en stor tjej nu. Och en doktor är ju bra när man som jag drabbats av rejäl foglossning och ischias rätt ner i foten. Magen mår bra men kroppen i övrigt faller i bitar. Jag har inte mycket energi just nu och den lilla energi jag har går åt mestadels till att sjunga Blinka stjärna, rita farfar, leka tåg, åka bilen, sitta stolen här, titta Molly Mus, dricka mjölken, rita farfars klocka, spela tajjen, läsa boken och allt annat jag hela dagarna blir uppmanad att göra. Då vägrar jag ändå gå ut, springa och hoppa. Tur att det finns fler föräldrar i huset som kan ställa upp.

Det här året som redan börjat är min plan att vara betydligt mindre gravid och att föda ett lika fint barn som det vi redan har. Inga låga krav inte. Jag hoppas jag kommer få i alla fall lite tid över till fortsatt pyssel, men jag inser att det måste prioriteras ner om orken och tiden inte finns, så vi får väl se. Samtidigt är det bra att pyssla med nåt som håller huvudet skärpt. Tiden lär utvisa hur det blir!

Gott nytt!