Diamant till salu!

Barnet är fött och sjalen är avmaskad. Den slutade på 170 cm på bredden och 93 på höjden. Fast det beror ju lite på hur man drar i den. Jahapps. Jag kommer aldrig att använda den. Någon som vill köpa? Lägg ett bud i såna fall, jag är inte omöjlig! Det är ju roligare om någon som använder sjal skulle använda den än att jag lägger den i ett skåp och den blir liggandes där tills det är dags att reda ut mitt dödsbo. Å andra sidan har den varit mitt terapiarbete under graviditeten, så lite affektionsvärde har den ju. Knepigt. Det är i alla fall skönt att ha maskat av den :-)

Veckorapport

Nej, fläkten är inte bytt än. Fläkt-fan är ju inte ens skickad! Gah. Nåja, jag hade ändå inte haft tid att sitta och blogga så mycket denna vecka. Det mesta som hänt har man kunnat läsa om i Sandrines blogg, men dessutom har jag äntligen krupit under 70-strecket på vågen (mentalt väldigt betydelsefullt!), kommit i lite fler icke-mammakläder, deklarerat (blä, kvarskatt) och försökt att hålla mig hyfsat levande trots sömnbrist.

Inte så mycket mer än så. Just ja, jag fyllde ju 29 också. Men det gick så obemärkt förbi. Jag är inte ens viktigast i mitt eget liv just nu. Men förhoppningsvis blir jag det snart igen. Mitt stora ego kan inte ens min dotter vinna över. Inte i längden. Men just nu.

Strul

Kraggfläkten i min dator är paj. Sköter det nödvändigaste från bärbara. Men inte mer än så. Förhoppningsvis ny fläkt på plats denna vecka.

Raset

Nej, jag klarade inte helt målsättningen att inte krypa över 80. De extra dagarna och vattenbindandet i kombination med allt kakbak rubbade planen lite, men det spelar ingen roll. Det fanns ju inget självändamål i just 80, egentligen. Men nu ska extrakilona bort, och framförallt ska jag i kläderna igen och sluta vara så sladdrig. Så fort stygnen känns läkta är det dags att börja med lite situps. Men så som kilona rasat hittills var det stor lycka idag när jag åter kom i ett par vanliga jeans. Åh så skönt! Mina mörka 524:or satt där de skulle. Tack för det low waist, för det lär dröja tills mina höga Tommy sitter rätt. Men en sak i taget. Man ska ju inte banta när man ammar, men det verkar faktiskt inte heller behövas. Men träna musklerna bör man ju göra. Sladderfritt till beach 2007?

Nördtjej?

Nu har Sandrine en egen blogg också.

Sandrines påsk

Nu när påsken är över kan vi konstatera att vi inte märkte att det var påsk, mer än att affären hade stängt när vi behövde handla. Men en långhelg med Sandrine har vi ju haft. Nu fortsätter vi med två veckor med pappadagar så hela familjen kommer vara tillsammans och ta det lugnt ett tag framöver.

Vi har mest ägnat tiden åt att sova, titta på när Sandrine sover, fixa till saker vi behövt fixa och fixat med Sandrines hemsida. Och igår hade vi först mormor och morfar på besök och sedan farmor och farfar. Lite småjobbigt, men skönt att ha avklarat.

Vi får väl se när vi får lite mer rutiner hur vardagen utvecklas, men just nu får den vara helt oplanerad och med fokus på tjejen som bestämmer från och med nu.

Vi tackar för alla gratulationer och lyckönskningar!

Sandrine

Igår klockan 15.06 föddes vår dotter Sandrine. Hon vägde 3370 gram och var 51 cm lång. Dessutom är hon söt.

Kvinnan med för mycket fritid

Ojojoj vilken kass bild. Helt omöjligt att fotografera med lilla skruttkameran, men ändå. Hur bred ska sjalen bli? Det var också omöjligt att komma på något bra sätt att lägga den för fotografering. Jag tänkte först att den skulle ligga över en fåtölj, men då hängde den i golvet. Svårt att få fram hur stor den är. Måttbandet i överkant säger ungefär 130 nu. Vi får väl se hur mycket bredare den blir. Jag kör vidare tills barnet är fött, sedan avslutar jag bara pågående diamantsekvens. Sedan lägger jag den åt sidan och kommer förmodligen aldrig använda den :-)

Jag borde sälja den, men även med ett fånigt lågt timpris skulle den bli löjligt dyr :-) Nåja, det är terapi. Jag satt med denna i början av graviditeten mellan kräkvändorna till toaletten, och nu är den terapi i slutskedet. Två och ett halvt nystan har gått åt hittills, fast den låg orörd i många vintermånader. En annan maxgräns är faktiskt nystanet jag är på nu. Jag tror inte jag har lust att fortsätta på ännu ett nystan, även om barnet dröjer. Nog för att jag har nystan men... tja... jag börjar ledsna så smått på framförallt vartannat varv. Tråkvarven. Aviga från sida till sida. Enformigt. Tråkigt. Men som sagt, bra terapiarbete.

I början av graviditeten var sjalen såhär, såhär och såhär stor. Den har vuxit lite. Och den är nog lätt min mest bloggade stickning!

Obeslutsamhet i köket

Idag kunde jag inte bestämma vad jag skulle baka, så det blev syltkakor innan lunch och mockarutor efter. Mums! Syltkakorna är löjligt söta eftersom jag bytte ut lingonsylten i receptet mot hallonsylt, eftersom Matli inte är så förtjust i lingonsylt. Sött och gott!

Uppenbarligen april

Igår glömde vi ta fram bröd ur frysen, så idag fick det bli scones till frukost. Mmmm, gott!

Nej, det blev ingen marsbebis. Illa, illa. April är ju min månad. Nu får jag dela månad med Bébé. För nu måste det väl ändå bli nåt snart? Det finns ju gränser för hur långt över tiden man kan och får gå. Men inget verkar vara på gång så det är bara att bita ihop och fortsätta vara stor och tung och sova dåligt. Men vi hoppas väl än en gång att detta är den sista magbilden...