Små söta plagg

Teoretiskt sett skulle det kunna komma en lillasyster vilken dag som helst nu utan större konstigheter, men vi räknar inte med att nåt händer de närmsta veckorna ändå. Att hon skulle titta ut innan beräknad födelsedag känns lite orimligt när Sandrine stannade inne 11 dagar extra. Så att jag ska jobba en vecka till känns visserligen jobbigt, men inte som nåt större problem i övrigt. Men skulle det ploppa ut en liten tjej, vilket det ju förr eller senare bör göra, så måste hon ju ha lite söta kläder. Det passar också bra ihop med mitt lilla projekt att försöka göra åt det sista av lite tyger, så jag får plats för mer tyg. Eller i alla fall får plats med de tyger jag har... nåja.

Jag började med att sy en liten hjälm av slamshörnen av vad som fanns kvar av detta härliga lila tyg, men kom sedan på att jag ville ha en matchande klänning också. Lite för stora tygstycken för att det skulle kunna gå att använda slams. Så istället blev det ännu fler spetsar och sånt på tyget, och ihopvikt tar det nu ännu större plats än innan. Vilket misslyckande :-)

Kläderna blev söta i alla fall, och fodrets tyg hade jag inte använt så mycket innan så där hade jag inte nån sån målsättning riktigt ändå. Hjälmen är storlek 40 från nåt Ottobrenummer fast vändsydd istället för kantad, och klänningen är min vanliga ge-bort-klänning från Sy barnkläder av mjuka tyger, fast den här ska jag ju inte ge bort. Jag varierade hjälmen genom att testa att sy i knytband istället för att göra egna band. Smidigt och tillräckligt fint om färgen matchar.


I ett hem fyllt av leksaker kan man ju tycka att någon docka eller något gosedjur borde kunna bära upp ett litet babyplagg, men tji fick jag. Bättre än såhär blev det inte.

Tjocksmock!

En profilbild säger mer än tusen tittar i spegeln framifrån eller försök att röra sig som vanligt. Jisses vad jag är tjock. Jamen då är det ju inte så konstigt att allt är jobbigt...

Hormonella begär

Men se där. Det blev en klänning idag också av mönstret jag ritade igår. Fast den här har ingen knapp på oket utan oket är av muddväv, så det ska inte vara nåt problem att trä över huvudet ändå. Andra förändringar är att den här är lite smalare.

Det slog mig faktiskt att kolla senaste Ottobre på nätet och där var ju en liknande klänning, men med knäppning på båda axlarna. Jag bad min vän som jag visste hade tidningen att kolla beskrivningen, och deras lösning på mitt huvudbry från igår var att sy för hand. Nänä, skulle inte tro det. Så min lösning får tillsvidare vara den bekvämare men lite sämre lösningen.

Den här blev fin, även om den egentligen var snyggare innan sista stickningen som drog ut halsringningen alldeles, men efter lite strykjärnspressande ser den rätt okej ut igen. Jag skulle tro att den kryper ihop igen efter en tvätt. Jag tycker ofta att mina stretchiga stickningar drar ut på tyget för mycket om tyget i sig är väldigt stretchigt. Lite irriterande. Det är ju just stretchiga tyger jag vill sticka just med stretchsöm så inte stickningen gör att tyget inte kan stretcha som det borde.

Sedan hade jag totalt hjärnsläpp medan jag sydde. Jag brukar se till att alla sömsmåner sys fast bakåt av korsande sömmar, men med tankarna på annat håll gjorde jag konsekvent fel, så den här klänningen har ALLA sömsmåner sydda framåt. Allt från axelsömmarna inne i oket till sidosömmarna. Jag skyller på hormoner.


För nu är det tydligen dags. Nedräkningen säger 40 dagar kvar, men hormonerna säger något annat. Jag har drabbats av det galna bakbegäret jag även hade när jag väntade Sandrine, men då var det när jag gått hem från jobbet det drog igång på riktigt, det vill säga med tre veckor (plus de 11 dagarna över tiden) kvar. Nu är det sex veckor kvar, plus eventuella övertidsdagar. Eller är det inte? Jag MÅSTE baka. Det MÅSTE finnas kakor hemma. Nu hade vi ont om råvaror hemma, men på förmiddagen bakade jag kokoskakor på de näst sista äggen (och de sista åt Sandrine till lunch i en omelett).


Och på eftermiddagen/kvällen bakade jag småkakor på det sista mjölet. Det måste finnas småkakor hemma när bebisen kommer. Men småkakor går att frysa in. Väl? Jo men det tror jag. Annars har jag nåt att mumsa på närmsta tiden i alla fall.

Men det är helt galet. Jag kan inte styra detta. Jag MÅSTE baka. MÅSTE.

(Dessutom lagade jag middag idag, vilket händer någon gång om året en ledig dag. I veckorna får ju även jag laga mat numera, men då handlar det mest om att värma på lite korv eller att koka pasta. HELT hormongalen.)

Vabba och trösta och vara tjock

Den här lilla damen är sjuk sedan i fredags eftermiddag, så det har mest blivit att trösta och ta det lugnt, och nu då att vabba om dagarna. Så här blir det inte mycket gjort. Har haft en del kassa nätter också eftersom hon hostar och inte vill sova i sitt rum när hon är risig, så jag är rätt trött jag också, men ändå frisk. Allt är ju relativt. Tjock är jag också. Vi konstaterade igår att jag är ungefär lika tjock nu i vecka 28 som jag förra gången var i vecka 32... Fast bara på magen, och lite på brösten. Tur det i alla fall. Men det börjar bli segt och tungt...

Flicka

Det är den här lilla tjejen som bor i min mage. Visst är hon lik sin storasyster?

Inget kul nu

Nä, nu är det långt mellan inläggen och det brukar ju betyda att det inte är så vidare kul. Knappa två veckor ensam med Sandrine är avklarade, och dessa veckor brukar ju inte bjuda på mycket egentid alls eftersom jag försöker aktivera oss och träffa kompisar när vi är lediga. Då blir det inte mycket sytt, grejat eller pysslat.

Nu ska vi försöka hitta lite vardagsrutiner att köra på med under hösten, men som av en händelse kom det en elak förkylning och slog mig i huvudet med en krocketklubba, så idag är jag hemma från jobbet och sover, snyter och tycker synd om mig själv. Ork är inte det har har gott om. Påbörjade tillklippta syprojekt har jag fler av, men frågan är när jag orkar sy ihop dem. Skulle dessutom behöva rensa upp i ateljén som åter förvandlats till ett skrotupplag och lagringsplats för allt vi inte vill att Sandrine ska få tag på.

Bortsett från förkylningen mår jag i alla fall rätt bra nu och det funkar bra med dagmamman och med att jobba 75 % för mig. Magen växer, jag har känt sparkar och snart är det dags för andra ultraljudet (tiden går faktiskt väldigt fort nu så 2-3 veckor känns som "snart") och första har vi ju klarat av för ett tag sedan, och då såg bebis nummer två ut såhär:



Bebis nummer två har fortfarande inget bra arbetsnamn. Vi kör med "lillebror" till Sandrine, men det är ju stor risk att vi får byta om några veckor när vi kanske vet, eller om ytterligare några veckor när vi gjort 3D-ultraljudet och med säkerhet vet.

Lite livstecken!

Jag har klippt till tyg till ett litet plagg till S. Ikväll faktiskt.

Jag har sytt ett par finfina brallor som ska ges bort i present. Även om mottagaren inte lär läsa här så får det ändå vänta lite att bloggas om dem.

Jag tror att lite av mitt glesa bloggande beror på att den dator jag brukade använda för att tanka bilder från kameran till servern är stendöd, och det alternativa sättet kräver att jag skickar iväg min man, att jag ger mig på hans dator eller att jag rycker och lånar hans kortläsarpryl och sätter i min bärbara. Det blir så jobbigt! Detta måste vi hitta en lösning på. Jag borde köpa en egen kortläsare kanske. I alla fall kolla upp.

Dagmammestart på tisdag! Inskolning denna vecka och nästa. Tyvärr måste jag nog fixa med jobbsaker den lilla tid jag får denna vecka, för att kunna jobba lite mindre veckan därpå, innan hon är fullt inskolad. Annars vore lite sytid inte att förakta denna sista semestervecka.

Ultraljud imorgon! Det första. Ska bli kul att se den lille vännen jag ännu inte känner, mer än i form av illamående och ryggont. Jag tror jag börjar få tillbaka lite ork nu i alla fall. Om jag bara slutade må illa också...

Tråksommar

Nej, nu är det inte särskilt roligt. Jag har fortfarande i princip inte sytt nåt sen sist. Har ett pågående elefantprojekt, men orkar inte ta tag i det. Vädret är ju också tråk så inte heller har det blivit nåt särskilt badat eller annat gjort ute. Jag mår sådär. Bra vissa dagar, illamående andra. Har redan himla ont i höfter och svank och det bådar ju inte gott. Klaga, klaga :-)

Men men, lite ljus finns det ju. Jag har fyndat! Har haft Sy till barnen bevakad på lite olika antikvariatsajter eftersom jag inte tänker betala traderapris för den, och plötsligt dök den upp. Den är på väg till mig nu för 210 kr inklusive frakt. Fortfarande sjukt dyrt för en gammal loppisbok, men gillar jag den inte kan jag ju alltid sälja den på tradera. (Två exemplar ute där nu, priserna idag är 300 respektive 351, och då utan frakt. Såg bland avslutade att den sista tiden gått för ungefär 350-400, så de där tokgalna priserna uppåt 5-600 kanske är över?)

Och imorse (och även igår morse) sov Sandrine ända till kvart i åtta! Kanske mörkläggningsgardinerna vi monterade i början av veckan ändå kan ha nån effekt? Sova är det jag mest av allt vill just nu, så det vore väldigt bra.

Kan ingen ge mig en energikick? Var köper man knark? Vilket uppåttjack som helst borde funka. Kan det vara skadligt för bebisen? Det står inget om knark i livsmedelverkets matråd för gravida. Men jag håller mig borta från kallskuret och mögelost!

Here we go again...

Ja, det fanns kanske en anledning till till att jag varit lite trött, oproduktiv och allmänt väck sista tiden. Som den observante bloggläsaren nu ser blir det förhoppningsvis läge att sy små pyttekläder igen snart. Fast jag har ju 226 dagar på mig. På ett ungefär. Nu håller vi tummarna att allt går som det ska. Men det gör det ju.

Raset

Nej, jag klarade inte helt målsättningen att inte krypa över 80. De extra dagarna och vattenbindandet i kombination med allt kakbak rubbade planen lite, men det spelar ingen roll. Det fanns ju inget självändamål i just 80, egentligen. Men nu ska extrakilona bort, och framförallt ska jag i kläderna igen och sluta vara så sladdrig. Så fort stygnen känns läkta är det dags att börja med lite situps. Men så som kilona rasat hittills var det stor lycka idag när jag åter kom i ett par vanliga jeans. Åh så skönt! Mina mörka 524:or satt där de skulle. Tack för det low waist, för det lär dröja tills mina höga Tommy sitter rätt. Men en sak i taget. Man ska ju inte banta när man ammar, men det verkar faktiskt inte heller behövas. Men träna musklerna bör man ju göra. Sladderfritt till beach 2007?

Sandrine

Igår klockan 15.06 föddes vår dotter Sandrine. Hon vägde 3370 gram och var 51 cm lång. Dessutom är hon söt.

Kvinnan med för mycket fritid

Ojojoj vilken kass bild. Helt omöjligt att fotografera med lilla skruttkameran, men ändå. Hur bred ska sjalen bli? Det var också omöjligt att komma på något bra sätt att lägga den för fotografering. Jag tänkte först att den skulle ligga över en fåtölj, men då hängde den i golvet. Svårt att få fram hur stor den är. Måttbandet i överkant säger ungefär 130 nu. Vi får väl se hur mycket bredare den blir. Jag kör vidare tills barnet är fött, sedan avslutar jag bara pågående diamantsekvens. Sedan lägger jag den åt sidan och kommer förmodligen aldrig använda den :-)

Jag borde sälja den, men även med ett fånigt lågt timpris skulle den bli löjligt dyr :-) Nåja, det är terapi. Jag satt med denna i början av graviditeten mellan kräkvändorna till toaletten, och nu är den terapi i slutskedet. Två och ett halvt nystan har gått åt hittills, fast den låg orörd i många vintermånader. En annan maxgräns är faktiskt nystanet jag är på nu. Jag tror inte jag har lust att fortsätta på ännu ett nystan, även om barnet dröjer. Nog för att jag har nystan men... tja... jag börjar ledsna så smått på framförallt vartannat varv. Tråkvarven. Aviga från sida till sida. Enformigt. Tråkigt. Men som sagt, bra terapiarbete.

I början av graviditeten var sjalen såhär, såhär och såhär stor. Den har vuxit lite. Och den är nog lätt min mest bloggade stickning!

Uppenbarligen april

Igår glömde vi ta fram bröd ur frysen, så idag fick det bli scones till frukost. Mmmm, gott!

Nej, det blev ingen marsbebis. Illa, illa. April är ju min månad. Nu får jag dela månad med Bébé. För nu måste det väl ändå bli nåt snart? Det finns ju gränser för hur långt över tiden man kan och får gå. Men inget verkar vara på gång så det är bara att bita ihop och fortsätta vara stor och tung och sova dåligt. Men vi hoppas väl än en gång att detta är den sista magbilden...

Inga nyheter är nästan inga nyheter

En liten uppdatering på födslofronten kanske är på sin plats. Enligt min läkare kommer inget hända närmsta dagarna. Bébé trivs helt enkelt lite för bra i min mage. Det är ju inget en läkare kan säga med säkerhet, men det är ju en indikation. Rådet till mig har ändrats från "ta det lugnt" till "rör dig så mycket du orkar". Så nu ser rabatterna lite roligare ut, löven i trädgården ligger i stora högar och bröd är åter bakat. Denna gång från en vedervärdig mix av samma fabrikat som den förra som var så smidig! Aj, aj. Jag får fortsätta testa mig fram, och som jag tidigare sagt senare gå över till att göra från scratch. Nybakt bröd är gott!

Något jag pysslat lite med dessa dagar är den här bloggens utseende. Det mesta har gått att testa i en annan testblogg, men nu börjar det bli dags att föra över hit, så bloggen kommer kanske dels se lite konstig ut och dels kanske inte alls funka så bra under närmsta dagarna. Hade tänkt vänta med detta tills efter födseln, men nu verkar jag ju fått ännu fler dagar att fördriva än jag trott och hoppats, så istället tar jag det nu. Är det bara lite hög puls jag är ute efter funkar även stylesheet-pysslande bra. Men jag antar att läkaren mer syftade på att skaka ner bebisen lite...

Förresten, kanske dags för en ursäkt för de kassa bilderna sista tiden. Finkameran är nerpackad och förberedd för att åka till förlossningen, så det blir lilla kameran och dessutom batterier som tar slut hela tiden när jag ska ta med blixt, så därav de taskiga bilderna. Sorry!

Sprängd målbild

Inför förlossningen talas det om i böcker och tidningar att man ska ha en målbild, och att denna inte bara ska vara att barnet är fött, utan något lite längre fram. Tanken är att man inte ska sluta jobba innan detta är uppnått. Man ska inte ge upp för tidigt. Toppen, jag har en målbild. Den håller jag privat.

Men vad jag också har är en annan typ av målbild som inte är relaterad till barnafödande. Jag har en jag-klarar-läskiga-grejer-målbild. När jag tänker på den kan jag inse åter att om jag bara slappnar av så kan något riktigt läskigt bli både skönt, häftigt och bara bra. Den kan jag använda mig av i olika sammanhang när jag känner att jag behöver. Detta är min målbild:


Egentligen borde det varit en film snarare än en bild, för den där bilden ska åka upp och ner framför ögonen, ganska fort och ganska sakta, lite varierat. Magen ska känna ett enormt tryck, G-krafter hit och dit. Det ska låta och blåsa och blinka och plinga.


Bilden ovan är tagen från nästan högst upp i tornet som satt ihop med hotellet vi bodde på i Las Vegas för några år sedan, The Stratosphere. Min mentala upp och ner-film är inetsad i minnet från när vi åkte "Uppskjutet" högst upp i tornet, det som är ett rött streck på bilden här intill. Vi åkte strax innan midnatt det sista vi gjorde på min 25-årsdag, efter att ha åkt litet flygplan över Hoover Dam och besökt Grand Canyon, åkt helikopter ner i Grand Canyon, åkt motorbåt på Colorado River och helikopter tillbaka upp igen, ätit lunch hos indianer och flugit tillbaka till Vegas, spelat bort lagom mycket pengar, ätit gott och åkt berg-och-dalbana kring tornets topp (det lite bredare röda under sprötet). Tornet är 350 meter högt, ungefär 50 meter högre än Eiffeltornet. Uppskjutet börjar på 329 meters höjd, några meter högre än spetsen på antennen på Eiffeltornet.


Men nu är min målbild som sagt sprängd. För att göra plats för något modernare och coolare har man sprängt Stardust, det klassiska hotellet till höger i bild som lyser starkt av blått och rött. Med sina skarpa färger utgjorde det en rätt klar fixpunkt i min mentala målfilm. Men nu är det tydligen borta. Det är bara att konstatera att vi måste åka till Vegas igen så jag kan uppdatera min målbild. Ännu en anledning. Topp. Och kanske kommer målbilden ändå snart ersättas av någon annan osedvanligt häftig upplevelse. Kanske.

Föräldraledig mage

Jag är nu i vecka 38 och har inlett min föräldraledighet. Ett märkligt tillstånd av att vara hemma och ledig, och frisk, men för trött för att orka göra så mycket och för ensam för att det ska vara särskilt kul. Poängen är ju att jag ska vila, men det är lite trist att göra det hela dan varje dag...

Idag har jag:
- sytt klart en gardin (tråkigt)
- bjudit på lite auktioner på Tradera (lite roligt)
- virkat lite på en liten sko (halvkul)
- gått till affären (skönt)
- och handlat (tråkigt)
- svurit över strulande internettet (urtråkigt)
- surfat runt lite (rätt tråkigt)
- städat lite (tråkigt)
- grejat lite med bloggarna (lite kul)
- vilat (tråkigt)


PS. Jag vet att jag har toppen ut-å-in på bilden. Jag är inte helförvirrad, det är resåren som annars skaver mot huden. Det stod att man kunde ha den så när jag beställde den, och det är faktiskt lite mindre skavigt. DS.

Beach 2007

Beach 2007 kommer väl inte gå till historien för mig som ett smalår, men målsättningen är att vara hyfsat fit tills dess, och kunna använda mina vanliga inte särskilt stora badkläder (särskilt eftersom jag slängt min enda baddräkt, så nu har jag inte ens nån sån). Trots senaste dagarnas diet på Napoleonbakelser, praliner, pannkaka, kakor med spraygrädde och andra nyttigheter så tycker jag att viktkurvan ser fin ut. Jag borde kunna klara målet att inte gå över 80 kg, mer än möjligtvis sista dagarna om jag börjar binda vatten. Det är ju inte direkt nåt jag kan kontrollera. Men fortfarande sitter tre av fyra ringar på fingrarna, och den fjärde åkte av av bekvämlighet för flera veckor sedan. Det är nåt med ringar och min högra hand. Det är inte bekvämt alltid, även om den ärvda jag har nu funkar bättre än den jag hade tidigare, som var lite bredare.


Levererar jag i tid borde den röda pluppen markera slutet. Och jag brukar vara både punktlig och leveranssäker, så det finns gott hopp om att jag håller deadline.

Gnnnghh!!

Idag får denna bild illustrera två saker:

1. Min kamp mot Försäkringskassans blankett för begäran om sjukpenning. Jag tror jag har 150 akademiska poäng. Jag kan göra mig förstådd på i alla fall fyra språk. Jag har alltid haft bra betyg i det mesta förutom idrott och jag har ett hyfsat resultat på högskoleprovet. Jag jobbar med ganska avancerad programmering som kräver en hel del logiskt tänkande. Men. Jag KAN inte begripa den satans blanketten. Hade jag inte haft en kompis som varit deltidssjukskriven alldeles nyss (också för graviditetsrelaterade besvär) att fråga hade jag aldrig fått ihop den. Nu är det bara "fritextfälten" kvar, som Matli ska få korrläsa innan jag vågar posta den. Men hur KAN man göra en så krånglig blankett med så många luddiga formuleringar?

2. Min lilla bebis i magen, också känd som Bébé, och dennes ständiga kamp mot mina revben. Det SKA tydligen gå att pressa sig upp där med huvudet. Jag tror att Bébé på nåt sätt försöker ge mig en dansk skalle, fast inifrån. Sluta med det, Bébé! Det är inte skönt! Det gör ont! Ta och vänd dig nu och lägg ditt lilla huvud nedåt istället. Det är hög tid. Snart är det försent. Och då blir allt så krångligt. Skärp dig, unge!

Lilla lappen som säger sanningen!

Jag kan nu förlåta duschhandtaget. Det var nämligen inte så att det sa sanningen riktigt opartiskt. Jag har nu hittat en annan sanningssägare som jag väljer att lita mer på. På min nya bikini som jag ska inviga på morgondagens vattenjympa satt nämligen denna sanningssägande lapp. 75DD. Inte illa!

Duschen som säger sanningen?

Ett längre tag har "mitt" duschhandtag varit mer eller mindre trasigt (vi har två duschar i samma duschutrymme. Lite märkligt kanske men så är det.). Det har sprutat ut vattnet rakt i sidan från sprickor i plasten istället för ur munstycket. Detta har resulterat i att hela duschen blivit nån slags ångdusch varje gång jag duschat det senaste året eller så. Men nu har jag äntligen fått ett nytt duschhandtag. Problemet är att det kom med en extra finess. Det är spegelblankt. Så nu vet jag hur jag ser ut när jag duschar (Jag håller handtaget i handen. Avskyr när det sitter fast monterat högt uppe som i duschrum eller på en del billiga hotell). Jag ser ut såhär: