Sista dagen på den här perioden

Imorgon går jag till jobbet. Nu kommer jag ju inte att jobba heltid förrän efter nyår, utan det blir ungefär halva veckorna. Men ändå. Slut på en period. Slut på en era av att köra omkring på ett rosa barn med lingonhätta som vrålar "Baconman, baconman" hela vägen till dagmamman. Nu blir det lite av varje fram till jul. Det är nog bra. Men just nu känns det faktiskt lite sådär. Tystnaden och lugnet på jobbet ska bli skön. Tjejerna kommer jag att sakna.

Och bara för att det går har jag ploppat in en liten kalender som visar när jag jobbar och inte, ifall nån vill leka med oss tillexempel. Eller äta utelunch med mig på stan. Fast just nu äter jag inget, för att operera bort visdomstand var ingen höjdare. Tisdagkvällen var fruktansvärd. Onsdag och torsdag har funkat okej med hjälp av massa värktabletter, men det gör fortfarande otroligt ont. Och om en månad ungefär ska jag göra samma härliga lilla operation en gång till. Kras, knak, bänd.

Nåja, en månad av blandat jobb och lek innan det är dags. Och blir det för tyst på jobbet kan jag ju sätta den här lilla filmsnutten på repeat.

Förra veckan...

...var det min tur att ordna fika till jobbet. Jag valde att baka den här goda ananaspajen. Den är verkligen supermumsig. Jag lyder dessutom första kommentaren som säger nåt om att mer smör gör den ännu godare...

Eftersom favoritrecept försvunnit från ICA förut (men det försvunna receptet har jag turligt nog utskrivet nånstans...) är det väl lika bra att klistra in hela receptet här. Just in case. Och den är mäktig så med glass eller grädde till räcker den definitivt till fler än 8. Vi var nog 13 på jobbet... men visst, det blev lite små bitar (även om det ändå blev en liten bit över) men två pajer hade blivit överdrivet mycket istället.

Ananaspaj

Ingredienser
Portioner: 6-8

150 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 ägg
2 dl lätt crème fraiche (eller crème fraiche)
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g krossad ananas

Gör så här
Blanda samman smör, socker, vetemjöl och bakpulver till en deg i matberedare. Tryck ut i en pajform, ca 24 cm i diameter.

Rör ihop ägget, lättcrème fraiche eller crème fraiche, socker och vaniljsocker. Blanda i avrunnen, krossad ananas.

Häll fyllningen i pajformen. Grädda i 175°C i mitten av ugnen i ca 40 minuter.

Servera pajen något avsvalnad med vaniljglass eller lättvispad grädde. Kanske med lite rom i.

Haribo!?

Ännu en tunika till S. Den här är precis likadan som den randiga, men i vanlig tunn stretch och med Haribopingviner över hela sig. Jag fortsätter att vara hemma från jobbet och snörvla och hosta och långsamt, långsamt sy lite också. Man får ju passa på medan det är gratis. Mitt företag är uppköpt och inte helt oväntat kommer vi förlora löneförmånen full lön i 14 dagar om man är sjuk. Nu blir det vanliga varianten med karensdag och elände. Ja, ja, det var väntat. Och naturligtvis skulle jag hellre vara frisk och jobba än hemma och vara helt mosig. Men ibland har man ju inget val...

Och Haribopingvinerna hittade jag häromgången hos Jofotex. Helt sjukt, men jag blev ju tvungen att köpa. Nu måste jag hämta S hos dagmamman och fixa middag åt henne innan hon ska iväg på babysim. Själv får jag stanna hemma, snörvla vidare och fixa middag åt oss vuxna under tiden... Jaja... vad är väl ett skönt bad i varmbassäng?

Första och sista dagen på verket

Första dagen med jobb efter mammaledigheten. Sista dagen på verket. Tung i huvudet. Jobbigt att sluta. Många vänner var inte på plats. Andra orkade jag inte gå runt och säga hej då till. Vad ska man säga? Kommer förmodligen inte träffa många av dem igen eftersom vi bor och jobbar i olika städer. Kommer sakna vissa men inte andra. Vill försöka hålla lite kontakt men det går väl som det brukar gå, det vill säga dåligt.

Jobba, alltså mindre tid för allt annat. Jag räknar inte med att ha energi till annat än jobb och Sandrine den närmsta tiden. Handarbetandet får ske i andra eller tredje hand, när tid och ork finns. Jag har lite jag ska sy åt andra och lite jag vill sy åt Sandrine av tyg jag har eller som jag har på ingång. Vi får se om några veckor hur mycket energin räcker till. Jag jobbar tre dagar i veckan månaden ut och sedan heltid.

Fördelar med nya jobbet:
- Närmaste staden
- Munkar i samma hus
- Kommer kunna börja träna igen
- Nära till Ohlssons

Nackdelar med nya jobbet:
- Munkar i samma hus
- Ingen giltig anledning att inte träna
- Nära till Ohlssons

För att liva upp detta inlägg toppar jag med en bild på gullungen i kalasbyxorna jag sydde långt innan hon ens var påtänkt. De är rätt lagom nu, men lite för snäva vid vaderna. Nåja, de var aldrig ens tänkta att användas. Det var mest en rolig övning på knapphål, manschetter och sånt pill.

Den röriga måndagen i Paris

I måndags var jag i Paris. Dagen var en av de konstigaste dagar jag upplevt. Jag orkar inte skriva ner allt utförligt, men i korta drag hände detta:

- Hotellfrukost och sånt. Allt bra.

- Metro, köpa biljetter. Fortfarande bra.

- Tåget kommer. Springa. Hoppa på. Bli tilltalad på franska. Väskan öppen. Plånbok borta!

- Kliva av förkrossad på nästa station. Försöka förklara på franska. Få hjälp. Krångel.

- Ge sig av i riktning mot polisen. Hejdade av fransk kille med min plånbok.

- Plånbok tillbaka! Endast kontanter (2 *20 kr samt ca 3 euro i mynt) borta! Förstår ingenting. Kramar fransk kille.

- Beslutar att fortsätta dagen enligt plan. Åker till Montmartre för att titta på tyg.

- Hittar inga roliga tyger. Det finns mycket men inget lockar. Kontrollerar plånboken om och om igen.

- Åker ner till Seine för att handla lite på Samaritaine. Virrar ett tag eftersom vi går lite fel.

- Försöker ta ut kontanter för att sedan kunna spärra korten. Bankomaterna vägrar. Hittar få bankomater.

- Hittar varuhuset! Varuhuset stängt "länge" enligt skylt. Heldött. Mycket dåligt.

- Hittar fungerande bankomat. Får ut pengar.

- Hittar mysig creperia. Sandrine matas. Jag ringer spärrnummer. Kortföretagen tycker inte jag behöver spärra, men att jag ska hålla koll på kontona. Bra.

- Kissnödig. Reser mig upp. Ser ingen toalett. Sätter mig ner.

- Fransk creperiatant undrar om jag ville nåt eftersom jag ställde mig upp. Jag förklarar att jag tittade efter toalett. Hon säger oui, följ med mig bara!

- Vi går ut på gatan. Tanten öppnar en grannport och säger "première etage!" och lämnar mig där. Jag går uppför trappan till första våningen.

- Första våningen är en trappavsats med en liten smutt med två omärkta dörrar, varav den ena har en skylt som säger att den ska vara stängd. Jag kan inte stå raklång i smutten.

- Fortsätter upp. Två lägenhetsdörrar. Går ner igen och känner på de omärkta dörrarna. Ena är en toalett!

- Uträttar toabehov. Stänger dörren. Går ner. Försöker få porten att gå i lås bakom mig. Känner vibrationer i fickan.

- Tar upp telefonen på gatan. Står utan ytterkläder i nollgradigt Paris. Svarar. Får veta att jag fått nytt jobb! Hurra!!!

- Går in på creperian och berättar vad som hänt. Glad!

- Åker till Saint-Lazare och letar julmarknad. Hittar ingen. Går i lite affärer. Får ett paket inslaget så värdelöst att jag misstänkte dolda kameran.

- Kikar på dyra saker på Printemps. Börjar tröttna.

- Letar julmarknaden. Googlar julmarknaden. Kan inte hitta julmarknaden.

- Åker till hotellet och vilar.

- Försöker äta middag på Buffalo Grill, i brist på roligare alternativ som har öppet i närheten och som kan tänkas ha barnstol.

- Maten jag vill ha finns inte.

- Hittar nytt matförslag i menyn. Såsen jag vill ha finns inte.

- Kompromissar och får okej mat med värdelös service. Dunkar bitring i bordet för att få uppmärksamhet.

- Äter god efterrätt. Lämnar ingen dricks.

- Går tillbaka till hotellet och försöker koppla av och packa. Omöjligt att koppla av. Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken! Jag fick jobbet! Jag blev ficktjuvad! Jag fick tillbaka plånboken!




...och idag har jag sagt upp mig så nu är jobbet officiellt. Och saldot ser ok ut på konto och kort. Allt är som det ska. Och jag kanske äntligen snart kan få slappna av...

Staten och trettondagen

Idag är det halvdag om man jobbar för staten. Eftersom jag spar nästan två timmar på att inte åka till jobbet så jobbar jag hemifrån idag. Det blev en skön sovmorgon istället, och jag har nu jobbat ungefär 1½ timme. Bara 2½ timmar kvar alltså, om jag lyckas få ihop mina 4 timmar. Jag behöver ju inte göra dem just nu och idag heller, utan bara jag får ihop dem under helgen blir det ju bra. Jag försöker skriva ett dokument och inspirationen är inte helt på topp, så kanske borde jag ta en liten paus nu.

Nu är det jul på verket!

Nu är det jul på verket!, originally uploaded by nikkanikka.

Nu r det jul p verket!



Nu r det jul p verket!

Fullspäckadeste dagen

Idag har jag gått upp i ottan och GÅTT till pendeln i ösregn och skaffat mig en stor blåsa på ena hälen. Jag har sedan väckt en slyngel på tåget för att få sitta ner hela vägen till Norrköping.

Jag har åkt till Solna och tillbaka och där har jag studerat fotografering av främlingar (eller vad man ska kalla dem, jag är så dålig på våra termer. De är inte asylsökande i alla fall. De kan ansöka om främlingspass, så då måste de väl vara främlingar?) och såna som behöver förlängda viseringar. Jag har också ätit lunch som var sådär och gått omkring litegrann i ösregn.

Jag har tagit en fika på Centralen också. Kanelbulle 5 kr. Cappuccino 26 kr. Hm.

Sedan jobbade jag några timmar.

Därefter åkte jag till Linköping och gick på stan en stund. Det var tråkigt. Därefter till barnmorskan och lyssnat på hjärtljud bland annat. Babom, babom, babom, babom. Det var roligt.

Därefter till Ikea och köpa möbler. Allt fanns inte hemma, men stommen. Urusel personal. Skämmes. Dessa paket står nu i hallen.


Detta ska efter lite montering bli tygförvaring och även ha plats för relaterad litteratur och tidningar. Det får börja som hylla och sedan kompletteras med täckdörrar för tygerna. Och sådan plats kan behövas för nu ligger dessa 72 Allt om Handarbete/Ingelise från 00-05 och tar plats i vardagsrumssoffan eftersom matli snällt hämtat dem åt mig på Bussgodsterminalen.



Så efter att ha burit in Ikeagrejerna (jag bar faktiskt inget, jag är ju gravid!) och lådorna med tidningar började jag snabbkolla senaste årgångarna och jag har redan hittat en del jag ska sy. Men först ordning på tygerna. Sedan sy. Men allra först avsluta denna dag med en kopp varm choklad (Valrhona) och sedan läggdags. Jag är trött.

Buhu, grin, gråt.

Nu är semestern slut. Buhuuuuuuuuuuuuu. Vill inte! Vill inte! Bläää.

Nedräkningen snart slut

En lite förkortad arbetsdag imorgon, men sedan är det semester. Semester som är mycket välbehövlig. Jag har inte varit såhär trött och slut på länge. Jag behöver sova, ta det lugnt, städa, fundera, handarbeta, sola och titta. Sedan kanske jag blir människa igen. Nu är jag Wombat.

Jag?

På jobbet...

Vad gör jag egentligen på jobbet om dagarna? Tja, lite allt möjligt som har med data att göra, men mest av allt skriver jag mjukvara till den här smidiga lilla saken som vi fick ett nytt exemplar av idag, och som man här nedan kan se några kollegor till mig försöka åka hiss med och sedan flytta till rätt ställe. Den väger ungefär 150 kg. Lätt som en plätt.

Jordgubbsmåndag

Vilken fin dag! Så sitter jag instängd på jobbet och även om jag har fönster är inte utsikten mycket att hurra för... Detta ser jag från mitt fönster...


...okej, det är inte en helt dagsfärsk bild, och dessutom tagen med gamla mobilen så kvalitén är väl inte den bästa. Men ändå. Men arbetslusten ökar inte av att sitta och ha utsikt över detta när man vet att hemma ser det ut såhär...

Jag kan dessutom upprepa att jag omöjligt på något sätt kan förstå folk som inte föredrar denna härliga årstid före den som visas på den övre bilden...

Se den fina bruna färgen på den nyoljade altanen! Två varv med rengöringsmedel, borste och högtrycksspruta och två varv med olja har gjort susen. Detta trä var förut grått, grått, grått. Nu är det brunt med en fräsch ton. Wow!

Nåja, jag var tidig till jobbet och tog kort lunch, så redan 17 var jag hemma, och jag hann nästan igenom hela jordgubbslandet innan hunger och trött kropp fick mig att ge upp. Titta så fint jag gjort!


Och vad har vi här? Jo, det är förra årets dahlior. Man ska ju vinterdalta med dem, vilket jag aldrig orkat, men förra året planterade jag dem i krukor. Dessa ställde jag sedan in i garaget och där har de stått hela vintern. Nu är frågan om det här är något det kan bli liv i igen. Vi får väl se!

Halvfart, kvartsfart, femtedelsfart...

Den här bloggen får verkligen ingen uppmärksamhet alls. Orsakerna är många. Den främsta orsaken är tidsbrist. På grund av diverse privata saker och ännu fler jobbsaker finns det helt enkelt varken tid eller ork för något mer avancerat än äta-sova-jobba. Och äta hamnar i andra bloggen och sova gör jag utan att dela med mig av min sömn, och jobbet kan jag av såna där företagsskäl inte berätta om. Jag kan kanske berätta att vi har kodstopp* på torsdag och att det är en omöjlighet att hinna klart med allt tills dess, även om vi skulle jobba övertid. För vi jobbar redan övertid.

Idag uppstod dock faktiskt lite teknikpanik. Vi bytte däck igår på bilen. Idag när vi skulle köra iväg ville den inte starta. På displayen stod att airbaggen var deactivated. Jahapps? Efter lönlöst tittande på säkringar och motor, samt något litet petande också, fick jag den briljanta idén att om vi släppte bromsen och rullade bakåt lite så kanske... ja det inte skulle göra nån skillnad, men man kan ju prova. Så vi provade och snällt startade bilen. Jag är natural bilmek. Hej och hå.


*betyder att vi ska ha programmerat klart

Världens bästa låt

På jobbet är det krig. Vi ska utse världens bästa låt. I början var det ganska sansat. Man fick lägga upp bidrag och så. Ingen har ännu kommit på hur vi ska rösta eller när, men frågan är om det ens kommer att gå så långt för stämningen börjar ändras. De gamla mellanstadiekrigen mellan synth och hårdrock kan läsas in mellan raderna. Prettovarning på de som säger Dylan, överskattad säger nämligen vi andra. Åsikter hit och dit. Fortfarande seriöst och inga direkta elakheter, men mellan raderna börjar alla bli idioter. Dessutom har tävlingen nu utökats till bästa intro, bästa svenska, bästa nånting annat och något mer. Vart ska det sluta? Vet inte alla redan att världens bästa låt ÄR The Asphalt World med Suede. Det är ju så självklart! Tydligen vet inte alla det. Bob Dylan, bah. Orimligt tråkigt.

Mycket bra musik överallt dock i samband med detta, både när man lyssnar på övriga bidrag och när man febrilt letar efter egna bidrag man glömt bort. Mycket bra, men bara en bäst.

Ingen spinning... inga tårar...

Nej, det blev inget med spinningen. De valde tre andra istället, och jag förstår dem. Dessa tre var inte bara mer erfarna än jag angående träning i stort, utan de var också väldigt duktiga. Men det kanske blir fler chanser framöver, vad vet jag. De verkade också väldigt trevliga så det ska bli kul att gå på deras pass framöver, men idag blir det ingen spinning. Måste jobba och är lite förkyld.

Men, dagens tragedi! The Tears har ställt in sin europaturné. Buhu, buhu, buhu! Ingen konsert på Berns. Blä. Och säkert strul med att återköpa biljetterna också. Skräp.

Heh, lurar på jobbet när man bloggar är inget vidare. Nu blev jag just påkommen med detta ickearbete. Dock är det rätt okej eftersom jag håller på att bygga och deploya om min applikation, och medan det görs finns det inte mycket annat att göra än att surfa.

Linspanik

Det är mycket jobb nu och då blir det inte så mycket gjort hemma. Rätt skönt på ett sätt, men samtidigt inte. Jag vill ju göra mina privata saker hellre än mina jobbsaker. Nåja.

Det senaste annars är att jag försöker använda linser som man kan sova med. Jag håller på med inskolning på dem så jag har dem ännu bara i vaket tillstånd. Det går sådär. Högra är jättebra, men vänstra skaver. Jag hoppas verkligen att den slutar skava snart. Det vore så smidigt att kunna ha linser, och särskilt den här typen. Jag vill, jag vill, jag vill! Speciellt om jag ska spinna en hel del framöver.

En annan sak som hänt är nämligen att jag nästa vecka ska på anställningsspinning. Det behövs nya ledare och jag har sökt. Vi får väl se om jag klarar mig bra. Jag vet att de behöver flera, men inte lika många som har sökt, såklart. Än en gång: jag vill, jag vill!

En sladd i väggen

Jag hade med mig min bärbara på tjänsteresan. Dels för att jag är beroende av internet, och dels för att jag skulle hålla en presentation. Men internet fick jag klara mig utan. På hotellet fanns en kortfattad folder om att det fanns bredband på rummet, men inget om hur. Det kostade förmodligen dessutom pengar. Trådlöst, tänkte jag, och scannade omgivningen. Bara spärrade nät där. Snålt! Inte för att jag själv skulle ha oskyddat nät i Stockholms city, men ändå...

På konferensen blev det också spännande. Det var beställt internet och det fanns en sladd från väggen. Fungerade inte. Eftersom det av nån märklig anledning alltid är så var jag förberedd på att köra presentation helt utan internet så det var inga egentliga problem för min del, mer än att jag fick slippa kolla min mail och sånt i pauserna. Men en tjej från ett annat företag behövde nät för sin presentation, och oj vad de fick jobba för att få igång det. Olika personer fick komma och greja, sladdar och inställningar fick bytas ut. Varför är det så kackigt? Jag tycker ju att ett konferenslokalsställe borde ha koll på sånt. När de faktiskt säljer det som extratjänst. Pinsamt.

Tjänsteresa

Liten tjänsteresa på gång. Tillbaka på torsdag kväll.

Jobbuppdatering

Jag har fortfarande dötrist på jobbet. Att det ska vara så svårt att komma igång med något vettigt! Ingen verkar ha klart för sig vad jag ska göra, bara att jag ska göra. Och jag ska göra väldigt mycket. Tiden går och det kommer bli tidspanik sedan eftersom jag aldrig kommer igång med något. Här kan man läsa om irriterande kollegor. Ja, jag tillhör de 80 procenten. Just nu tillhör jag säkert även den delen som andra anser lat och inte gör något. Men det är inte frivilligt. Jag VILL göra något, absolut. Att inte ha någon vettig uppgift är det absolut tråkigaste, mycket värre än stress.

Hjälp! Jag måste hålla en Powerpoint-presentation!

Om några veckor ska jag på användarkonferens med ett lass användare av ett av systemen jag jobbar med på jobbet. Jag ska hålla en Powerpoint-presentation. Detta har jag gjort varje år sista tiden, och det är en ganska slapp uppgift. De är tacksamma åhörare och jag vet vad jag ska säga. Men nu läste jag just den här artikeln... Nu är jag nervös. Powerpoint orsakar dödsfall? Hur ska det här sluta? Jag är för ung för att dö! Hjälp! Hjälp!