Bloggdöden

Jag har dött bloggdöden. Kanske blir det fart här igen nästa år. Men hav inga förhoppningar om mer teknikpanik i år. Här råder snarare panik i största allmänhet.

Halvfart, kvartsfart, femtedelsfart...

Den här bloggen får verkligen ingen uppmärksamhet alls. Orsakerna är många. Den främsta orsaken är tidsbrist. På grund av diverse privata saker och ännu fler jobbsaker finns det helt enkelt varken tid eller ork för något mer avancerat än äta-sova-jobba. Och äta hamnar i andra bloggen och sova gör jag utan att dela med mig av min sömn, och jobbet kan jag av såna där företagsskäl inte berätta om. Jag kan kanske berätta att vi har kodstopp* på torsdag och att det är en omöjlighet att hinna klart med allt tills dess, även om vi skulle jobba övertid. För vi jobbar redan övertid.

Idag uppstod dock faktiskt lite teknikpanik. Vi bytte däck igår på bilen. Idag när vi skulle köra iväg ville den inte starta. På displayen stod att airbaggen var deactivated. Jahapps? Efter lönlöst tittande på säkringar och motor, samt något litet petande också, fick jag den briljanta idén att om vi släppte bromsen och rullade bakåt lite så kanske... ja det inte skulle göra nån skillnad, men man kan ju prova. Så vi provade och snällt startade bilen. Jag är natural bilmek. Hej och hå.


*betyder att vi ska ha programmerat klart

Höst

Här händer det inte mycket. Jag känner att jag försakar den här bloggen mycket till förmån för min andra blogg, den om chilepeppar och sånt. Men faktiskt har det inte varit så mycket teknikpanik på sista tiden, mer än att jag febrilt försöker packa ihop de program jag spelat in på tevedatorn eftersom hårddisken börjar bli full. Och det går verkligen inte bra. Nästan så jag längtar efter att bara köpa nåt nytt videoband eller så... men så kan man ju inte göra!

Ingen geocaching på länge, ingen dans på matta. Men vi har kompromissat och köpt nya mattor, men inte i metall. Ekonomin tillät inte det just nu. Har inte testat dem än eftersom jag har ont i foten efter att ha haft mina Tommy Girl-boots en dag. Vinkeln är lite snäv där, men de har inte krånglat förut. Men nu har jag haft ont i en vecka. Blä! Jag vill ju dansa!

Jobbar mycket. Sparar på mig flex. Det blir resa av framöver...

Jag är verkligen helt ointressant.

Världens bästa låt

På jobbet är det krig. Vi ska utse världens bästa låt. I början var det ganska sansat. Man fick lägga upp bidrag och så. Ingen har ännu kommit på hur vi ska rösta eller när, men frågan är om det ens kommer att gå så långt för stämningen börjar ändras. De gamla mellanstadiekrigen mellan synth och hårdrock kan läsas in mellan raderna. Prettovarning på de som säger Dylan, överskattad säger nämligen vi andra. Åsikter hit och dit. Fortfarande seriöst och inga direkta elakheter, men mellan raderna börjar alla bli idioter. Dessutom har tävlingen nu utökats till bästa intro, bästa svenska, bästa nånting annat och något mer. Vart ska det sluta? Vet inte alla redan att världens bästa låt ÄR The Asphalt World med Suede. Det är ju så självklart! Tydligen vet inte alla det. Bob Dylan, bah. Orimligt tråkigt.

Mycket bra musik överallt dock i samband med detta, både när man lyssnar på övriga bidrag och när man febrilt letar efter egna bidrag man glömt bort. Mycket bra, men bara en bäst.

Ingen spinning... inga tårar...

Nej, det blev inget med spinningen. De valde tre andra istället, och jag förstår dem. Dessa tre var inte bara mer erfarna än jag angående träning i stort, utan de var också väldigt duktiga. Men det kanske blir fler chanser framöver, vad vet jag. De verkade också väldigt trevliga så det ska bli kul att gå på deras pass framöver, men idag blir det ingen spinning. Måste jobba och är lite förkyld.

Men, dagens tragedi! The Tears har ställt in sin europaturné. Buhu, buhu, buhu! Ingen konsert på Berns. Blä. Och säkert strul med att återköpa biljetterna också. Skräp.

Heh, lurar på jobbet när man bloggar är inget vidare. Nu blev jag just påkommen med detta ickearbete. Dock är det rätt okej eftersom jag håller på att bygga och deploya om min applikation, och medan det görs finns det inte mycket annat att göra än att surfa.

Musikpanik och personlig tragik

På onsdag ska jag hålla några låtars spinning eftrersom jag sökt jobb som spinninginstruktör. Nu försöker jag sätta ihop en bra blandning. Jag vet ju inte om jag får köra uppvärmning, pass eller nedvarvning, utan bara att några av oss som sökt ska få hålla ett pass tillsammans. Så jag måste vara beredd på vad som helst. Hoppas det blir kul!

Tyvärr kan jag inte glädjas fullt ut åt den här spinningchansen, för igår dog min mormor. Det var väntat, men jag är ändå väldigt ledsen. Mer än så går jag inte in på här. Det är för privat.

Så slutsatsen man kan dra är att det är lite känslomässig berg-och-dalbana just nu. Jag antar att sånt är livet...

Linspanik

Det är mycket jobb nu och då blir det inte så mycket gjort hemma. Rätt skönt på ett sätt, men samtidigt inte. Jag vill ju göra mina privata saker hellre än mina jobbsaker. Nåja.

Det senaste annars är att jag försöker använda linser som man kan sova med. Jag håller på med inskolning på dem så jag har dem ännu bara i vaket tillstånd. Det går sådär. Högra är jättebra, men vänstra skaver. Jag hoppas verkligen att den slutar skava snart. Det vore så smidigt att kunna ha linser, och särskilt den här typen. Jag vill, jag vill, jag vill! Speciellt om jag ska spinna en hel del framöver.

En annan sak som hänt är nämligen att jag nästa vecka ska på anställningsspinning. Det behövs nya ledare och jag har sökt. Vi får väl se om jag klarar mig bra. Jag vet att de behöver flera, men inte lika många som har sökt, såklart. Än en gång: jag vill, jag vill!

Yay igen! The Tears på Berns!

Jag får gå på Tears! Jag får gå på Tears! Ingen har väl hindrat mig tidigare heller, men att gå helt själv är inte så roligt. Men nu har jag och en kompis bokat biljetter. Åh, Brett! Åh, Bernard! Jag dansar en liten dans nu igen! Yay! Yay!

Depeche Mode i Globen! Yay!

Helt omöjligt att komma in på den förbannade Ticnet-sidan för mig, men min kompis lyckades, så nu har vi tre hyfsat okej sittplatser på Depeche Mode-konserten i Globen den 1 mars! Yay! Yay!

Cacherensning

Idag besökte vi mina föräldrar, och eftersom bensinen är ohemult dyr kände vi ett stort behov att kombinera detta med geocaching. När vi ändå var ute med bilen liksom. Så vi tänkte plocka de otagna cacherna på och kring Omberg. Vädret såg lysande ut och i tidigare loggar prisades utsikten så det här skulle bli kul. Men inte då. Väderskräpet drog ihop sig till gråtjockt, och vi struntade i att ens försöka. Ska vi ändå upp där vill vi ju kunna kika lite också åt olika håll. Så istället passade vi på att ta hemvägen via en otagen cache vid E4, som vi tidigare försökt ta utan framgång. Den ska inte vara svår, men att se oskyldig ut vid ett brofundament längs E4 är inte det enklaste, så vi hade tänkt ta den någon dag med lite trafik. Nu blev det inte så, för vi försökte idag, och nu var den inte särskilt svår. Den måste legat extra dold förra gången vi gjorde ett försök, för ungefär ett år sedan. Så nu med den tagen och dessutom en ny i Mjölby plockad på nervägen har vi inga störande ströcacher kvar i mitten av länet. Perfabra. Och Omberg kommer vi ju att ha vägarna nästanförbi fler gånger.

Teknikpanik, jag skäms...

Teknikpanik är verkligen ett lyxproblem. Här går just nu istället våra tankar till New Orleans. Och detta trots en hårddiskkrasch i familjen. Inte nog mer eländet i Louisiana, man blir även som USA-vän tvungen att försvara USA lite då och då. Skärpning, folk lider, har blivit av med sina hem och kanske även familjemedlemmar. Är det inte läge att släppa den bittra USA-avundsjukan och gnället om att det är rätt åt dem? Naturkatastrofer är aldrig rätt åt någon. Vad som är rätt är att ställa upp med insatser (om man kan) och pengahjälp (om man har råd) var människorna i nöd än finns. När börjar stödförsäljningen av såna där gummiarmband, eller kanske mardi gras-halsband? Jag vill köpa. Jag vill stödja. Älskade USA och amerikaner, kämpa nu. Det löser sig. Det gör det alltid. På ett eller annat sätt.

En sladd i väggen

Jag hade med mig min bärbara på tjänsteresan. Dels för att jag är beroende av internet, och dels för att jag skulle hålla en presentation. Men internet fick jag klara mig utan. På hotellet fanns en kortfattad folder om att det fanns bredband på rummet, men inget om hur. Det kostade förmodligen dessutom pengar. Trådlöst, tänkte jag, och scannade omgivningen. Bara spärrade nät där. Snålt! Inte för att jag själv skulle ha oskyddat nät i Stockholms city, men ändå...

På konferensen blev det också spännande. Det var beställt internet och det fanns en sladd från väggen. Fungerade inte. Eftersom det av nån märklig anledning alltid är så var jag förberedd på att köra presentation helt utan internet så det var inga egentliga problem för min del, mer än att jag fick slippa kolla min mail och sånt i pauserna. Men en tjej från ett annat företag behövde nät för sin presentation, och oj vad de fick jobba för att få igång det. Olika personer fick komma och greja, sladdar och inställningar fick bytas ut. Varför är det så kackigt? Jag tycker ju att ett konferenslokalsställe borde ha koll på sånt. När de faktiskt säljer det som extratjänst. Pinsamt.

Tjänsteresa

Liten tjänsteresa på gång. Tillbaka på torsdag kväll.

Avkoppling

Den senaste tiden har jag faktiskt lyckats ägna mig åt annat än att slåss med min dator, men det betyder tyvärr att jag har lite slagsmål framför mig. Den mår fortfarande inte helt bra. Att blogga är toksegt, så jag misstänker att nånting är knäppt med min Firefox. Fortfarande. Det är så trist att felsöka bara när man redan har senaste versionen och allt ser okej ut. Men det funkar så segt att jag i princip inte kan lägga till bilder om jag inte börjar med att start om den. Så vill jag inte ha det. Men en lördagkväll är inte rätt tillfälle att bygga upp lite frustration, så jag skjuter det på framtiden. Det, att kolla upp ekonomin, att jobba några timmar och att städa lite mer är alla bra saker att skjuta upp tills imorgon, minst. Så jag tror jag går och läser vidare i min bok istället. Och kanske tar en drink.

Inte så mystiskt trots allt

Redan imorse var vår mysterycache loggad. Det var alltså inte svårare än så. Attans. Vi hade väl i alla fall hoppats på att man skulle behöva klura lite längre. Å andra sidan är ju filminfo väldigt lätt att hitta på imdb. Så särskilt förvånande är det ju inte.

Mysterycache!

Idag blev vår nya mysterycache godkänd. Det är alltså ett knep-å-knåp som man ska lösa för att få koordinaterna till lådan, som finns nånstans i Linköpingstrakten. Nu blir det spännande att se vem som blir först och hur lång tid det tar tills någon loggar den som funnen. Vi tycker ju att den är jätteenkel, men så blir det ju lätt. Vet man så blir det enkelt. Därför är det svårt att avgöra svårighetsgraden.

Temat för den är film. Man ska känna igen delar av filmaffischer. Det borde ju inte vara så svårt, med tanke på hur många filmnördar det finns. Jag gissar att den inte kommer att ligga otagen över nästa helg i alla fall. Förmodligen snarare än så. Spännande, spännande!

Blogg, blogg, blogg...

Idag har jag startat en ny blogg! Det verkar ju nödvändigt... Nåja. Den nya bloggen har en helt annan inriktning än den här och den finns här. Vi får väl se hur den utvecklar sig.

Tweed!

Just ja, efter att ha läst alla tips om tweedkavaj i Ebbas blogg så var jag tvungen att gå och titta på Cubus, och ja, den var jättefin. Och billig. Så jag köpte den. Fast än är det lite för somrigt för att använda den. Men den kommer bli fin framåt hösten.

Jag som skulle spara pengar... Suck. Men inga nya skor köpta på länge nu!

Jobbuppdatering

Jag har fortfarande dötrist på jobbet. Att det ska vara så svårt att komma igång med något vettigt! Ingen verkar ha klart för sig vad jag ska göra, bara att jag ska göra. Och jag ska göra väldigt mycket. Tiden går och det kommer bli tidspanik sedan eftersom jag aldrig kommer igång med något. Här kan man läsa om irriterande kollegor. Ja, jag tillhör de 80 procenten. Just nu tillhör jag säkert även den delen som andra anser lat och inte gör något. Men det är inte frivilligt. Jag VILL göra något, absolut. Att inte ha någon vettig uppgift är det absolut tråkigaste, mycket värre än stress.

Die Schwarzwaldklinik

Hah! Schwarzwaldkliniken finns på nån slags dvd i alla fall. Inte hela serien, men två olika specialare har jag hittat. Den här och den här. Men nej, jag beställer inte direkt. Trots Udo och hans söta flickvän, och den präktiga Schwester Hildegard.

Tekniktragik

I två dagar fick jag vara lycklig och titta på Falcon Crest. På den tredje dagen strulade tekniken på något sätt, och förmodligen blev inget inspelat. Jag kan just nu inte ens kontrollera situationen, men det verkar troligt att det är så illa. VARFÖR spelade jag inte in på vanligt videoband också? Jag VET ju att det alltid strular med tekniken förr eller senare. Den här gången ganska förr.

Det är väl bara att hoppas på en DVD-utgåva. Både Dallas och Dynastin har ju börjat ges ut på DVD så hopp finnes. Och jag får väl byta till Dallas-DVD:erna istället som kvällsunderhållning.

Suck. Nåja, världen går inte under. Jag har ju sett alla avsnitten förut, senast för ungefär 10 år sedan (oj, vad tiden går!). Hmmm, undrar om Schwarzwaldkliniken finns på DVD :-)

Stilpolisen! Alarm!

Istället för att skriva en egen text om fruktansvärda sportsandaler tycker jag att ni ska läsa den här texten av Åsa. Jag kunde nämligen inte ha sagt det bättre själv. Vad är det som får folk att ha dessa fruktansvärda saker på fötterna till vardags? Det bästa med hösten måste vara att man slipper se merparten av alla bleka och fula fötter i sportsandaler.

Ebay

Jag bjuder på en sak på ebay och den auktionen går ut inatt när jag sover. Gud vad spännande! Ska jag vinna eller inte? Hoppas budagenten tar hem det åt mig.

För övrigt fattar jag inte varför folk som säljer saker på Blocket eller Tradera i 9 fall av 10 verkar vara idioter. Värdelösa bilder, värdelösa beskrivningar av sakerna, kass svenska, mejlen lånad, inga snackare, osv osv. Vill de inte ha sina saker sålda? När jag lägger upp annonser försöker jag att verka som en trevlig säljare. Inte oförskämd redan från start. Ebay känns betydligt bättre då. Synd bara att den svenska delen är kass ännu. Men man kan ju använda .co.uk eller .com istället.Tur.

Hjälp! Jag måste hålla en Powerpoint-presentation!

Om några veckor ska jag på användarkonferens med ett lass användare av ett av systemen jag jobbar med på jobbet. Jag ska hålla en Powerpoint-presentation. Detta har jag gjort varje år sista tiden, och det är en ganska slapp uppgift. De är tacksamma åhörare och jag vet vad jag ska säga. Men nu läste jag just den här artikeln... Nu är jag nervös. Powerpoint orsakar dödsfall? Hur ska det här sluta? Jag är för ung för att dö! Hjälp! Hjälp!

Min webbläsare beter sig illa

Då och då hoppar min webbläsare till. Hopp, hopp! Otroligt irriterande. Jag tror jag fått nånslags spyware. Det är så tröttsamt att hitta och ta bort. Jag skulle vilja göra elaka saker med de som tillverkar sånt. Dö Gator! Dö! Jag borde rensa min dator rejält nån dag, men det är ju så satans tråkigt. Det finns alltid något som är roligare. Jag behöver fler program för att rensa bort spyware, för alla hittar olika saker. Jättekonstigt. Kan inget bara vara bäst och räcka?

Imorgon börjar femman reprisera Falcon Crest. Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Men mitt på dagen. Måste spela in. Måste digitalisera. Måste, måste. Men nu är frågan om tevedatorn är snäll imorgon. Den håller på att ses över på något sätt. Naturligtvis. Och inte kan jag spela in på vanlig VHS. Usch. Hoppas inspelningen håller, och att det som nödlösning är nån annan som spelar in digitalt så jag kan ladda hem det, ifall min inspelning inte skulle funka.

Fast mamma spelar säkert in. På VHS. I allra värsta fall...

Spam! Spam! Spam!

Jag blir tokig. Nu får jag spam i form av kommentarer till mina bloggar. Vaihelvete. Jag vill inte titta på deras sidor om weightloss eller support our troups och framförallt inte om medel för att få mer hår! Jag har definitivt tillräckligt med hår som det är. Jag tar bort så fort jag upptäcker spamskiten. Suck.

Underhåll av cachar

Vi har 6 stycken geocachar i Linköpings innerstad som vi placerat ut. I dessa finns loggböcker och nu har vi fått rapporter om att loggböckerna är eller börjar bli fulla. Alltså måste vi ut och ersätta dessa. Det ska vi nu göra imorgon hade vi tänkt. Det känns måttligt roligt, men det man lagt ut måste man ju sköta om så vi har inte direkt nåt val. Det är nackdelen med att lägga ut egna, men om ingen la ut skulle det inte finnas några att hitta. Så det är liksom nödvändigt för sportens fortlevnad. Det vore roligare att försöka hitta några fler...

Dessutom ska vi placera ut en ny någonstans. Vi har lite tankar om var och hur, men ännu är detaljerna hemliga. Men det blir något lite mer än bara en gömd låda nånstans i alla fall.

Nu ska vi äta lite kaka jag bakat, och sedan ska jag klippa och häfta loggböcker. Pyssel och papp.

Fem dagar - fem par skor

Den gångna arbetsveckan hade fem (tråkiga) arbetsdagar. Jag hade på mig fem olika par skor.

Måndag - rosa Tommy Girl-sneakers
Tisdag - svarta Champion-ballerinor
Onsdag - rutiga gummistövlarna
Torsdag - Timberland-trekking-skor
Fredag - svarta cowboybootsen

Idag hade jag bruna Championsneakers på väg till golfbanan (fast det blev ingen runda. jag kände mig inte i form alls och var inte på humör. Vi gör ett nytt försök imorgon istället). Om mina bruna Dr. Martens-sandaler när jag cyklade till affären.

Mycket Snart Nu ska jag ta tag i min ohyggligt ouppdaterade skodatabas så det blir lite ordnung och jag kan länka till fina bilder på skorna :-)

Unikt inlägg

Nu händer något mycket ovanligt. Jag tänker skriva lite om sport (och då menar jag inte golf).

Alltså den här stavhopparen. Han som skulle ta svensk medalj i VM. Jag följer normalt inte sport mer än via Aftonbladets förstasida och genom vad jag hör andra prata om på jobbfikat och liknande. Men är inte den här snubben ALLTID en loser? Självklart är man inte en loser om man är bäst i sitt land på någon idrott, men att hela tiden gå ut och säga att det ska gå jättebra och sedan bli superbesviken för att komma nånstans kring plats 10 bland deltagare från hela världen, är inte det typiskt loseraktigt? Vore det inte bättre att säga att man ska göra sitt bästa men att det är många andra med som förmodligen kommer hoppa högre, längre, snabbare eller vad det nu är för sport?

Att hela tiden hävda att man är i toppform och nu jävlar för att sedan åka ut i kval eller komma sådär halvbra och då gråta över det är ju bara patetiskt. Inte konstigt att killen inte fick biljett till vad-det-nu-var-galan häromåret. Alla som idrottar kan väl inte få biljett även om de är bäst i landet på sin sport? Att han då var fånig och vägrade gå som respektive är nog viserligen det som gjort att jag lagt den här personen på minnet överhuvudtaget. Ah, det kanske var det som var poängen med det utspelet. För hur många plats-10-personer känner vi icke-sportintresserade egentligen till?

Dagens geocaching

Idag skulle vi börja med att hitta en geocache som var en så kallad mystery. Man får inte koordinaten i klartext, utan nån slags klurighet eller pyssel leder fram till den. Vi hade klurat hemma och visste vart vi skulle. Trodde vi i alla fall. Naturligtvis hade vi fått nån siffra fel i farten. Vi hamnade i rätt hästhage (det var ju inget särskilt roligt ställe) men på fel ställe. Tillbaka i bilen räknade vi om och upptäckte felet. Tillbaka in till hästarna. Nu hittade vi gömman. Men det var som sagt inget särskilt kul med den, mer än att vi löst klurigheten rätt.

Kommande gömmor gick rätt bra. Vi hittade tre till (av den vanliga sorten när man vet koordinaten) men missade en. Vi hade inte tillräckligt tålamod idag att leta bland lingonris omgivna av mygg. Vi får återkomma en annan dag till det stället.

Dagens sista fynd var på ett rätt roligt ställe. Vi visste inte att det fanns en liten mini-Hoover Dam utanför Ljungsbro. Nu vet vi det. Det är lite det som gör geocachingen så rolig. Man hamnar på de mest märkliga ställen. Och det är ju kul!

The Wild Ones

Här kommer ett kraftigt avsteg från bloggtemat.

Jag läser just nu Suede: Love and Poison som jag köpte i York. Med anledning av det har jag också lyssnat en himla massa på Suede senaste dagarna i mina nya fina Sennheiser HD202.

Jag har svårt att förstå att det är 9 år sedan jag såg Suede på Vattenfestivalen i Stockholm. Tyvärr är det enda gången jag sett dem live. Och nu är ju chanserna att det ska ändras minimala. Har jag tur kanske jag kan se The Tears någon gång, eller Brett solo. Brett ska släppa en soloskiva i början av nästa år! Jag kan knappt bärga mig!

Men nu är det gamla fina Suede som gäller. Jag lyssnar på Dog Man Star medan jag skriver detta. Jag skulle gissa att det är den skiva jag lyssnat mest på i hela mitt liv, alla kategorier. Den gick varv efter varv efter varv i min Sony Walkman när jag åkte buss till gymnasiet. Dessutom innehåller den ju världens bästa låt, The Asphalt World. Den har år efter år vunnit omröstningen och ligger orubbligt på första plats.

Generellt sett lyssnar jag på det mesta och jag har varit både synthare, hårdrockare och lyssnat på pojkband, och idag kör jag nog på en blandning av allt, men någonstans en liten bit över alla andra i mitt medvetande svävar Suede. Och Brett slår maniskt sin mikrofon i baken medan Bernard spelar som besatt på gitarren. Allt på ett sätt som ingen annan lyckats med i mina öron. Jag tror att jag måste titta igenom min Lost in TV-dvd snart! Jag längtar redan.

Small tasty

Jag var tydligen en av få som tyckte att Big Tasty var bättre som bara Tasty. Nu är den stor igen och jag blir onödigt mätt om jag äter hela. Egentligen är väl inte McD någon vidare lunch alls, men det är brist på bra lunchställen här. I alla fall om man inte vill betala ohemult mycket för tråkig dagens.

Innan jag gick på lunch satte jag igång en installation av en programvara jag behöver här på jobbet. Den stod på 94 % färdig när jag gick. Den stod på 94 % färdig öven när jag kom tillbaka. Suck. Den typen av strul är verkligen bland de tråkigaste. Jag kan sitta och prova mig fram i jakten på nån bugg jag själv orsakat och då inte ge mig förrän jag hittat den. Men sånt här får mitt tålamod att direkt ta slut.

Så, ett nytt installationsförsök och nu gick det bra direkt. Så vad var problemet!? Irritation.

En annan frusterande sak är att jag har lyckats sälja en sak på Tradera, för första gången. Nu ska tjejen som köpte betala och jag fattar ingenting. Jag har Paypal, som jag använt själv flera gånger på ebay. Där funkar det lätt. Och jag har skaffat en Payson nu också, om det skulle passa bättre. Men hur fasen går det till? På ebay får man ju upp den vunna auktionen och kan klicka på betala-med-paypal-ikonen och så sker allt snabbt och lätt. Mellan Tradera och betalningssätten verkar det inte finnas någon koppling. Eller är jag helt trög nu? Jag ska nog försöka sälja på ebay i framtiden, men det är väl ännu inte så stort i Sverige och jag ville nog ha en lokal köpare den här gången. Pyssel, pyssel. Hoppas nån vet... köparen kanske.

Jobbpanik

Det är verkligen inte roligt att vara tillbaka på jobbet. Jag har inget vettigt att göra just nu, men hoppas att få det nästa vecka i alla fall. Det är alltid segt kring semestern. Man behöver prata med folk som inte är tillbaka än och alla går lite på halvfart känns det som.

Jag har dessutom roat mig med att försöka komma upp tidigt på morgonen, och det är INTE min starka sida. Men nu har jag varit här innan åtta alla dagar, så istället är jag toktrött när jag kommer hem. Ingen dansmatta eller någon annan jobbig aktivitet. Dessutom har vårt internet hemma strulat grande. Idag har min sambo varit och bytt vårt kabelmodem. Hoppas att det gör något bättre...

Bloggportalen

Jaha, det var ju typiskt. Jag skickade en liten bild (samma som jag har här som profilbild) till Bloggportalen. Den kräver liksom alla delar av sig för att visa något. Det är jag, en GPS och ett stridsflygplan. En vanlig dag i mitt liv. Men då har de beskurit den och förstorat upp så det bara är mitt ansikte som syns och jag ser helt mongo ut. Undrar om det finns nån chans i världen att byta bild. Ska de bara visa ansiktet vill jag iaf inte ha en bild där jag har gamla glasögonen...

Bio

Nu är det klart! Bion har nu draperier. Kvar att göra är att måla väggarna i nån fin blågrå färg. Vi tog dessutom bort den främre soffan eftersom vi ändå aldrig använder den. Mindre biokänsla på ett sätt, men större bekvämlighet. Här är en superkass bild på hur fint det blev!

Ehm...

Det förra inlägget skulle inte alls vara tomt. Och för en gångs skull skrev jag direkt här och inte nånannanstans så texten finns inte att rädda. Den handlade om hur vi slet som djur för att få mina svärföräldrars dator att fungera bra igen. Det vanliga när man är på besök. Och så handlade den lite om vad vi gjort mer under dagen, geocachat och sådär. Men det slipper ni alltså läsa nu. Undrar varför? Superskumt. Teknikpanik.

Datorstrul

Minitripp #2

Dags att ladda alla tekniska prylar igen för det är dags för minitripp nummer två. Den här gången till svärföräldrar i Trosa. Alltså inget särskilt uppseendeväckande alls. Men GPS och dator ska såklart med. Samt golfutrustning. Måste sysselsätta sig för att överleva. Förväntar mig inte att hitta något internet igen förrän på torsdag kväll. Hårt.

Was Nie? Stefanie!

I gårdagens "Söndag hela veckan" i P3 spelades en låt med Gwen Stefani. Efteråt säger programledaren Jesper "Was Nie? Gwen Stefani!", ett skämt för alla som hade tyskaboken Alles Klar på högstadiet.

Det hade jag. Jag tyckte därför att det var ett väldigt roligt skämt :-)

Man kan fram till nästa söndag höra klippet här , efter 47:30 minuter.

Uppgraderat Firefox

Nu har jag uppgraderat min Firefox till senaste och testar att lägga upp en bild. Det går betydligt bättre nu än nyss. Inga tjugo minuter. Inte ens en minut. Lite hackigare än med IE, men fullt acceptabelt. Håll till godo med en testbild på alla pingvinerna (även om den är lite gammal så det saknas flera pingviner faktiskt...)

Bloggen ger mig panik

Att lägga upp en bild till texten tar ca 20 minuter om man använder Firefox, vilket jag vanligtvis gör. All CPU går åt och det är helt outhärligt att få något gjort. Jag fattade inte hur folk orkade lägga upp bilder. När jag skulle skriva förra texten fick jag panik och fick slå ihjäl min Firefox till sist. Så jag provade att använda Internet Explorer istället. Då var det inget problem alls. Vad trött jag blir! Numera är ju Firefox rätt vanlig. Hur gör andra? Är det någon plugin jag har som gör att det strular eller är det helt enkelt inte testat för olika webbläsare? Jag blir alltså tvungen att använda IE istället i fortsättningen för mina bloggar. *Djup suck*

DDR, inte bara Östtyskland

Om man har snäv världsuppfattning kan man nog säga att jag inte motionerar. Jag spelar visserligen golf, men det räknas ju inte som motion utan är ju bara en överklassyssla jag lagt mig till med, som den wannabe jag är. Nå. Det händer att jag ses trampa spinningcykel på gym eller böja mig konstigt på yogapass men det är nog snart ett år sedan det hände senast. En gång i år sprang jag i skogen (utan att följa en GPS). Det var väntat tråkigt.

Men på kvällarna händer det trots detta att jag då och då sitter genomsvettig med ett glas vatten och flämtar. Jag spelar dataspel med hela kroppen. Jag dansar dansmatta. Egentligen finns det en massa olika spel och varianter, men Dance Dance Revolution är en av de stora, och därför kan man sammanfatta aktiviteten som DDR.

DDR är roligt, jobbigt och ganska vansinnigt. På en matta med fyra pilar står man och trampar i takt till musiken så som pilarna på skärmen visar. Man får poäng (rätt irrelevant) och betyg på hur bra man klarade låten. Låtarna kan vara lite vad som helst, men mycket är upphottade låtar i aqua-cover-style eller asiatiska popstjärnor eller helt enkelt upphottade klassiska mästerverk.

På varsin matta står vi alltså och hoppar rytmiskt framför min bärbara dator som är placerad på en stor högtalare. Nu på sommaren har vi även utrustat dansmiljön med en fläkt. Min matta krånglar på uppåtpilen och det är sanslöst irriterande. Vi har ganska billiga plastmattor (ca 300 spänn styck för snart ett år sedan, ca 150 spänn idag för motsvarande) och de har fått utstå ganska mycket stampande. Det är dags för uppgradering. Metal Platform Dance Linghem.
Vi måste alltså göra en nyinvestering, och den här gången i metallmattor. Jag blir så förbannad när upppilen inte tar. idag fick jag i en låt 4 missar fast jag VET att jag hade foten på rätt ställe. Måste beställa ny matta. Måste, måste.

DDR rekommenderas varmt. Vi har just lurat på två kompisar den här kaloribrännande hobbyn och de verkar helt sålda. Bara att prova på! jag misstänker att även DDR är något som kommer att avhandlas mer här framöver.

Hemma och vilar ut

Hemma efter resan skulle man ju kunna ägna sig åt att vila ut, särskilt eftersom ena ögat inte vill titta efter att ögonlocket svullnat upp rejält av det illasittande myggbettet, men så fungerar det inte när man är geocachare.

När man kommer hem från en jobbig runda måste man logga alla gömmor man funnit. En del verkar göra det under resans gång, men vi har ingen vettig mobil uppkoppling, och faktiskt tycker jag nog att det är alldeles för mycket tid under utflykterna som går till teknikpill som det är. Så nu ska det alltså loggas. Uppskattningsvis ett tjugotal fynd under hela resan. Det var ont om gömmor i Blekinge och nordöstra Skåne. Inte alls som i våra hemtrakter. Och då ligger vi ändå i lä mot västkusten där det verkar extremt tätt mellan gömmorna.

Som jag skrev nyss har vi ingen vettig mobil uppkoppling men däremot har vi lite ovettig... Det verkar vara ganska många som kör med trådlösa nät hemma numera och många verkar inte ha brytt sig om att skydda sina nät. Så genom att åka omkring med datorn och testa sig fram kan man hitta internet lite var som helst, bara man har lite tålamod (och tycker att det är en vettig sak att göra på semestern, åka omkring i bil med datorn på letandes efter internet...) På så sätt lyckades vi koppla upp oss och kolla lite Viktiga Saker som vi behövde för vårt geocachande.

Jag lovar, vissa dagar beter vi oss helt normalt. Fast det är inte ofta.

Insektspanik

Myggbett på ögonlocket. Usch. Usch, usch, usch.

Världsrekord?

Jag sitter i en bil någonstans i Kristianstad, parkerad utanför ett hus där någon hade oskyddat WLAN. Vi lyssnar på ett klipp med Lasse Berghagen. Det var rätt. Nu har vi sista koordinaten till en pyssel-geocache. Fantastiskt. Nu är snart batteriet i datorn slut. Vi är hopplösa.

Läggdags för länge sedan

Nu fungerar ingenting. Först fick jag spyware på datorn och när jag tog bort det verkar något ha sabbat kartprogrammet, så nu kan jag inte planera vidare inför morgondagens resa. Jag blir så trött. Jag ger upp. Panik, panik.

Undrar om jag lyckas blogga från Blekinge? Förmodligen inte eftersom jag inte riktigt har kläm på det här än, men jag har i alla fall med mig datorn ner. Såklart. Skam vore det väl annars.

Plötslig konst

Igår förde tekniken oss till Kumla på jakt efter gömmor. Där hamnade vi på en kulle med en massa konst och kulturella personer. Jag är väl inte så överförtjust i varken det ena eller det andra, men viss konst är riktigt häftig och här fanns flera exempel på sådan konst. Här är en bild på ett väldigt tufft konstverk. För den intresserade kan man läsa mer om hela konstkullen här.

Släktteknik

Det blir visst rätt många inlägg idag. Det finns ett uppdämt behov skulle man kunna säga. Vi ska alltså till Blekinge imorgon. Att vi ska just dit beror på att jag ägnade hösten och vintern lite åt att släktforska... med hjälp av datorn. Naturligtvis! Hur gjorde man förr? Min farmor och farfar kom båda ursprungligen från Sölvesborg, och farmors släkt i massor av generationer kom från Listerlandet. Farfars släkt kom från nordöstra Skåne. Så efter att ha läst en massa om dessa byar och människor blev jag nyfiken på hur det ser ut där. Jag har bara varit där väldigt kort när jag var liten. Det verkar vackert. Jag har alltid tyckt om havet. Någon nu levande släkt där har jag inte vad jag vet. Kanske någon extremt avlägsen, men ingen jag tänker söka upp. Min levande släkt är liten och finns mestadels i Stockholm.

Men nu ska jag in i släktforskningsprogrammet och fräscha upp minnet lite om vilka byar och gårdar som var aktuella för mina förfäder. Sist jag använde programmet kraschade det vad jag än gjorde. Det ska bli mycket spännande att se om det går bättre idag. Jag har startat om datorn sedan sist. Det kan ha hjälpt. Annars har jag lite skön teknikpanik framför mig...

Minisemester från tekniken?

Helt otroligt. Vi ska göra en liten miniresa söderut i landet med två övernattningar på vandrarhem i Blekinge. Normala personer skulle då förberett sig genom att packa ner sängkläder och lite kläder samt kanske en bok. Vi förbereder oss framför datorn.

För det första måste vi bestämma väg, eftersom motorvägen är tråkig. Avgörande för vilken väg vi väljer blir då densiteten och närheten till geocachar. Naturligtvis måste vi leta gömmor längs vägen. Alltså blir planeringen den vanliga med att hitta vad som finns, kolla svårighetsgrader och jobbighetsnivå. När vi bara ska leta längs vägen vill vi inte göra några långa avstickare eller promenader i skog och mark. Vi hinner inte heller ta alla längs vår väg, oavsett vilken väg vi väljer, utan alla måste kollas och noga avvägas vilka som verkar roligast.

Det här är otroligt tidsödande och inte särskilt roligt. För att få ihop det måste man både använda geocachingprograemt GSAK och kartprogrammet. Krångel, krångel. Jag blir tokig på det. Ändå gör jag det. När vi väl åker är det ju roligt...

Med i bagaget måste sedan packas GPS, handdator, bärbar dator, mobiltelefoner, laddare till bärbar dator och extrabatterier till övrig teknikutrustning. Vi som bara skulle på en liten resa ner till Blekinge och nordöstra Skåne. Inget blir "bara" med två teknikfreaks i bilen. Aldrig någonsin.

Men nu är det i alla fall fikapaus i planeringen.

Geocaching

En av alla källor till teknikkrångel är geocaching vilket råkar vara en av mina hobbies. I korthet går det ut på att man använder GPS (krångelteknikpryl #1) för att hitta gömda skatter i skogen, staden, sevärdheten eller någon annanstans. För att veta vilka koordinater man ska leta efter använder man datorn (krångelteknikpryl #2) och tittar naturligtvis på internet (krångelteknikpryl #3, bredband). För att sedan planera sitt letande använder man ett särskilt program som faktiskt väldigt sällan krånglar (GSAK) och sedan tittar man på en karta för att se var gömmorna finns (krångelteknikprogram #4).

Sedan är det bara att ge sig av med bilen (som igår visade sig vara krångelteknikpryl #5) och jaga skatterna, med dålig mottagning bland höga träd eller hus. Igår tillexempel hittade vi 20 gömmor i trakterna av Kumla och Hallsberg. Geocaching kommer det garanterat att skrivas mer om i den här bloggen. Med så mycket teknik inblandad blir det väldigt ofta teknikpanik.

Teknikpanik här också

Undrar om det här blir rätt nu, men det vore väl ganska komiskt om det blev lite lagom småfel. Det här är min första blog, men webbaserade dagböcker har jag ju skrivit tidigare. Det här ska dock inte bli en sådan, utan här finns ett uttalat fokus. Jag lider av teknikpanik. Jag måste använda en massa teknik och jag VILL använda en massa teknik, men det är inte alltid tekniken och jag vill samma saker. Teknikpanik.

Mitt hems infrastruktur är uppsatt av en civilingenjör i data. Vi använder tillexempel inte en vanlig video för att spela in teveprogram (fast vi HAR ju en, men aldrig några videoband till hands) utan vi använder en tevedator för att spela in och titta. Funkar bra? Javisst! Förutom när den inte vill vara med. Argh, teknikpanik.

Teknik är bra, men oj vad allt kan krångla...