Min lilla matrushka

Först - jag är usel på att stava ryska på svenska. Eftersom jag pluggat ryska och sett transkriberingar till både svenska och engelska om vartannat minns jag aldrig hur man brukar skriva "på svenska". Men hur det än må stavas så är det här min söta lilla fina matrushka. Julies egna version av mössan med fyra spetsar. Mönstret är fortfarande eget, och kan tåla ytterligare lite bearbetning, och tygerna kommer från Jofotex, fast det var flera år sedan. Men jag undrar om jag ändå inte sett tygerna där nyligen också? Underbara i lagom doser. Undrar om Julie skulle vara söt i den här tunikan jag sydde exakt två år tidigare? Lustigt, tygerna har legat i hyllan länge, och så väljer jag precis samma datum att sy av dem... Och jo, Julie skulle nog bli jättesöt i den. Bäst att prova innan den blivit för liten. Imorgon kanske?

Tack-för-hjälpen-mössa

Nu i helgen hjälptes jag och A åt att hämta och lämna kläder till klädbytardag. Ingen av oss fick tyvärr nåt särskilt sålt, och så blev det strul så A fick åka två gånger. Inte mitt fel, men jag kände mig ändå skyldig... Så jag slängde ihop en tack-för-hjälpen-mössa till hennes lilla A. Julie modellar här. Mössan är en prototyp som har fyra spetsar, men blev rätt bra, så nu ska jag testa att sy en i samma modell som Julie ska få behålla. Fast i annat tyg. Kanske när båda barnen sover...?

Rosa filt och band

Det är inte alltid det är avancerad sömnad som efterfrågas. Julie behövde en filt att ha över sig i bilen och kanske snart i vagnen och sådär. Så jag sydde en filt. Blommigt tyg från Jofotex (lite tjockare tyg), kant och baksida från Mjukatyger. Vändsytt med "passpoalen" instucken mellan, istället för att kantbanda utanpå. Klippt på måfå, men ungefär 80x80 cm med rundade hörn. Mjuk. Skön. Fin.

Och så är det dags att tigga pengar igen. Än en gång, jag är egentligen inte mycket för att tigga, men jag skänker (mer eller mindre) regelbundet pengar till just cancerforskning. Man kan inte engagera sig i allt, och det finns många välgörande ändamål i behov av pengar. Men jag har bestämt mig för att mitt bidrag till välgörenhet är just detta, cancer. Allt för många i min närhet har drabbats på olika sätt, och jag vet att vi befinner oss i riskzonen allihopa. Därför tycker jag att du också ska skänka pengar. Och har du redan skänkt pengar eller om du hellre engagerar dig i något annat är det också helt okej. Men känner du att det goda samvetet behöver en liten knuff just nu, så skänk en femtilapp eller så, istället för att köpa det där dyra garnet, tyget, mjölet eller vad det nu är du egentligen inte behöver just nu. Eller skänk nåt till nåt annat ändamål du gillar bättre. Om du har råd, alltså. Kolla i högerspalten eller klicka här för att stödja just min insamling!

Livebilder och systrarna...

Igår strulade internettet, så först idag kommer de utlovade livebilderna! Först ett morgoncollage på klänningen. Inte lätt att ta kort på bustjejen som inte vill vara still...

Sedan som en bonus en bild på att det går vilt till ibland. Sekunden efter att denna bild togs mosades lilla Julie under Sandrine och bilen...


Men det gick bra! Snart fick Julie en rolig premiärtur ihop med storasyrran på bilen! Även Julie för dagen iklädd en tröja jag sytt.

Latsidan!? Neeeej!

Nej, jag haaar inte legat på latsidan. Men jag har haft lite blandade komplikationer. En helg var symaskinerna helt nedpackade för att flyttas till sin nya plats. Alla andra relaterade prylar också. Nu står de där de ska, men omgivna av bråte, så ergonomin och belysningen lyser med sin frånvaro. Och så har det varit en hel del annat pyssel i och med detta. I helgen som kommer ska vi lägga ett golv. Det lär ju ta tid. Så sytiden är begränsad. Men, jag har sytt den här lilla godingen. En manchesterklänning från Ottobre nr 2 2009 (tror jag, jag orkar faktiskt inte gå coh kolla... Babuschka heter den iaf) i finecord från Jofotex. Väldigt fin! Idag åkte jag in till stan bara för att köpa matchande knappar. De blev lite väl stora nästan, för det skulle egentligen ha varit knapphål, men det fick bli tryckknappar istället och så dessa påsydda som dekoration. Mer praktiskt, egentligen, men jag hade faktiskt tänkt öva lite på knapphål, som egentligen inte är så svårt när maskinen gör hela jobbet och lite till.


Jag som är van att sy i mjuka tyger får anstränga mig lite extra när det är vävt tyg. Kul med lite utmaning då och då. Men det får inte bli för ofta. Imorgon får vi se hur den passar. Sitter den som den ska blir det nog nån mer i samma modell... Går att variera en hel del med olika tyg och knappar.