Annika 33 år

• Gillar fortfarande att virka bättre än att sticka, generellt.


• Jobbar lagom deltid för att hinna hämta barnen i tid


• Tränar periodvis duktigt på gym


• Äter fortfarande för mycket fikabröd och feta såser


• Har börjat intressera sig för designat porslin


• Tycker inte om att gå upp tidigt


• Syr för sällan för att vara riktigt bra på det


• Älskar sina barn men drömmer om egentid


• Gillar att sova


• Vill ha nya garderober


• Längtar till semestern i Turkiet

Fotbollslagret?

4 år!

Senaste tidens undanflykt, bortförklaring osv. Storbarnet har fyllt fyra och firats ett antal gånger. Innan det har det städats och fejats och hittats på skattjakter och köpts presenter och en massa annat typiskt tidsödande och orkdödande. Men nu då, vad ska jag hitta på att skylla på nu när jag inte hinner fixa, dona eller ens blogga? Jag testar förkylning, för förkyld är jag. Och sedan är det ju påsk!

Silver

Jag har roat mig tre torsdagkvällar denna vår med att gå en kurs i silversmycken. Jag har testat tre olika tekniker. Första gången formade jag silvertråd, vilket var lämpligt eftersom vi hade ont om sågar den gången. Andra gången snodde jag åt mig en såg och sågade en uggla i silverplåt. Tredje och tyvärr sista gången knåpade jag ihop ett armband av silverringar.

Ugglan känns lite trä- och metallslöjd, men jag tycker om den. Jag har testat två tekniker på ytan. Först diamantslipade jag hela med en grej som såg ut som en kökssvamp ungefär, och sedan hamrade jag ugglans vingparti. Den är inte så stor. Kanske 2½ cm hög? Kanske 3? Det var väldigt svårt att komma på något lagom svårt att såga, och eftersom jag ville ha diamantslipytan kunde jag inte heller köra den i trumlaren så den blev lika blänkande som de andra smyckena eftersom det hade polerat bort en del av detta.

Maffigast och svårast var armbandet. Det består av massor av små ringar jag har fått trycka ihop med tång på rätt sätt. Först fick jag tillverka ringarna av tråd. Eller, jag tillverkade ringar i den dimension läraren anvisat mig. Sedan kom han på att det var fel dimension, så då var han snäll nog och hjälpa mig snurra upp nya ringar av silvertråd som jag fick såga loss från den spiral som bildas när man vevar upp tråd längs en pinne. Annars hade jag aldrig hunnit klart. Jag hann knappt ändå, men lite på övertid knåpade jag fast spännet, och lämnade det för trumling. Hämtade det dagen efter och oj så blankt det hunnit bli! En del ringar är inte perfekt stängda, och inte ens ganska bra, utan man känner skarven. Jag ska fundera på om jag ska försöka rätta till det eller om jag ska anse det bra nog. Kedjan är så kompakt att man kan inte öppna den mitt på och rätta, så gjorde man fel fick man backa. Ungefär som när man virkar. Så jag är ju ganska van!

Kursen gick här i Linghem och jag hoppas det blir en fortsättning, även om detta nog inte är något jag vill göra jättemycket ändå. Det blir rätt dyrt, och vad ska jag med alla smycken till? Måste prioritera tiden. Nu går jag på yogakurs istället. Det borde bli en annan typ av resultat där :-)