Amma fint

Eftersom jag hoppas att illaytte vill amma har jag knåpat ihop en amningströja åt oss. Jag tycker inte om att vifta med brösten publikt och jag tycker det är allmän hyfs att vara iaf lite diskret med det hela, så skulle illaytte vara mer amningsbenägen än vad Sandrine var så kommer jag behöva fler bra amningströjor. Sandrine var ju ingen småsnuttare utan hon åt på nästan fasta tider, så det mesta av amningen skedde hemma i soffan. Men nu blir det nog svårare att planera dagen utifrån illayttes mattider, så jag kanske snabbt får slänga ihop flera såna här.

För jag tror den blev rätt bra. Lite slapp i omlotten, eftersom det var svårt att prova på nåt vettigt sätt. Men det funkar. Mönstret är ett Stoff & stil-mönster jag lånat av en kompis och egentligen är det ju ingen amningströja alls, så jag har modifierat lite. Inre tyget fram har jag skurit av hörnen på. Och ärmarna blev jag tvungen att korta för jag hade inte tyg så det räckte till hela ärmar. Det fick bli 3/4-ärmar. Dessutom var planen att sy allt i det randiga tyget. Jag har verkligen tappat känslan för hur mycket tyg ett vuxenplagg kräver! Men det blev bra såhär också. Alla tygerna är från mjukatyger.se. Känns bra att alla tyger jag spontanshoppat faktiskt blir använda. Kanske ser det lite gult ut på bilderna. Det är limegrönt i alla fall. Och brunt. Och lila.

Och här är en bild som försöker visa hur det är tänkt att amningen ska gå till...



Nu sova. Imorgon förhoppningsvis jobba. Men jag är inte helt säker än...

Förra veckan...

...var det min tur att ordna fika till jobbet. Jag valde att baka den här goda ananaspajen. Den är verkligen supermumsig. Jag lyder dessutom första kommentaren som säger nåt om att mer smör gör den ännu godare...

Eftersom favoritrecept försvunnit från ICA förut (men det försvunna receptet har jag turligt nog utskrivet nånstans...) är det väl lika bra att klistra in hela receptet här. Just in case. Och den är mäktig så med glass eller grädde till räcker den definitivt till fler än 8. Vi var nog 13 på jobbet... men visst, det blev lite små bitar (även om det ändå blev en liten bit över) men två pajer hade blivit överdrivet mycket istället.

Ananaspaj

Ingredienser
Portioner: 6-8

150 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 ägg
2 dl lätt crème fraiche (eller crème fraiche)
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g krossad ananas

Gör så här
Blanda samman smör, socker, vetemjöl och bakpulver till en deg i matberedare. Tryck ut i en pajform, ca 24 cm i diameter.

Rör ihop ägget, lättcrème fraiche eller crème fraiche, socker och vaniljsocker. Blanda i avrunnen, krossad ananas.

Häll fyllningen i pajformen. Grädda i 175°C i mitten av ugnen i ca 40 minuter.

Servera pajen något avsvalnad med vaniljglass eller lättvispad grädde. Kanske med lite rom i.

Skylt

Pausinlägg. Först var Sandrine sjuk och nu är jag sjuk. Inte helt oväntat... men tråkigt.

...och en till.

Jag är just nu ostoppbar. Nej, det är en lögn för jag har ju alldeles för lite ork, men jag måste ju hitta på nåt med all velour på hyllan, och de här tröjorna är så otroligt mysiga på Sandrine. Så, en till, samma storlek - 86. Liknande färger som innan och samma tyger från mjukatyger.se. Muddar från Ohlssons! Men vilka trista färger de hade när jag skulle komplettera muddvävsutbudet här hemma lite. Måste komma ihåg det om jag passerar nån annan affär i verkligheten eller på nätet som har muddväv. Jag ska dock testa med lite annat stretchigt tyg, men just när man har runt huvudhål för barn, och ingen knäppning, så tycker jag att det gör rätt stor skillnad när man ska dra över huvudet om det är riktig muddväv eller bara godtyckligt stretchtyg.



I veckan hade jag kass diciplin igen och köpte ett till tygpaket, så nu har jag massor av grön velour och trikå i olika varianter också som ligger redo att bli till kläder. Knäppo. Så kan det gå. Och Sandrine avslutade helgen med feber, så imorgon blir det vabba och jobba hemifrån. Jaja, så länge det bara är förkylt får man väl vara glad. Det är ju sånt småbarn håller på med.

Tjocksmock!

En profilbild säger mer än tusen tittar i spegeln framifrån eller försök att röra sig som vanligt. Jisses vad jag är tjock. Jamen då är det ju inte så konstigt att allt är jobbigt...

Hormonella begär

Men se där. Det blev en klänning idag också av mönstret jag ritade igår. Fast den här har ingen knapp på oket utan oket är av muddväv, så det ska inte vara nåt problem att trä över huvudet ändå. Andra förändringar är att den här är lite smalare.

Det slog mig faktiskt att kolla senaste Ottobre på nätet och där var ju en liknande klänning, men med knäppning på båda axlarna. Jag bad min vän som jag visste hade tidningen att kolla beskrivningen, och deras lösning på mitt huvudbry från igår var att sy för hand. Nänä, skulle inte tro det. Så min lösning får tillsvidare vara den bekvämare men lite sämre lösningen.

Den här blev fin, även om den egentligen var snyggare innan sista stickningen som drog ut halsringningen alldeles, men efter lite strykjärnspressande ser den rätt okej ut igen. Jag skulle tro att den kryper ihop igen efter en tvätt. Jag tycker ofta att mina stretchiga stickningar drar ut på tyget för mycket om tyget i sig är väldigt stretchigt. Lite irriterande. Det är ju just stretchiga tyger jag vill sticka just med stretchsöm så inte stickningen gör att tyget inte kan stretcha som det borde.

Sedan hade jag totalt hjärnsläpp medan jag sydde. Jag brukar se till att alla sömsmåner sys fast bakåt av korsande sömmar, men med tankarna på annat håll gjorde jag konsekvent fel, så den här klänningen har ALLA sömsmåner sydda framåt. Allt från axelsömmarna inne i oket till sidosömmarna. Jag skyller på hormoner.


För nu är det tydligen dags. Nedräkningen säger 40 dagar kvar, men hormonerna säger något annat. Jag har drabbats av det galna bakbegäret jag även hade när jag väntade Sandrine, men då var det när jag gått hem från jobbet det drog igång på riktigt, det vill säga med tre veckor (plus de 11 dagarna över tiden) kvar. Nu är det sex veckor kvar, plus eventuella övertidsdagar. Eller är det inte? Jag MÅSTE baka. Det MÅSTE finnas kakor hemma. Nu hade vi ont om råvaror hemma, men på förmiddagen bakade jag kokoskakor på de näst sista äggen (och de sista åt Sandrine till lunch i en omelett).


Och på eftermiddagen/kvällen bakade jag småkakor på det sista mjölet. Det måste finnas småkakor hemma när bebisen kommer. Men småkakor går att frysa in. Väl? Jo men det tror jag. Annars har jag nåt att mumsa på närmsta tiden i alla fall.

Men det är helt galet. Jag kan inte styra detta. Jag MÅSTE baka. MÅSTE.

(Dessutom lagade jag middag idag, vilket händer någon gång om året en ledig dag. I veckorna får ju även jag laga mat numera, men då handlar det mest om att värma på lite korv eller att koka pasta. HELT hormongalen.)

Egen modell?

Jag slöbläddrade i nya HM-katalogen, även om jag sällan handlar där. Då fick jag syn på en klänningsmodell jag gillade, fast bara i tyger jag inte gillade. Samtidigt kändes modellen bekant, men jag hittade inget liknande i mina vanligaste böcker eller tidningar, så jag vet inte var jag sett den förut. Kanske i nån annan blogg? Tipsa gärna i såna fall. Hur som helst blev jag ju tvungen att rita ett eget mönster eftersom jag inte hittade vad jag sökte. Så det här är prototyp 1. Modellen blev bra, men kommer justeras lite här och där, och framförallt ska jag tänka lite smartare när jag syr ihop den nästa gång. Jag gjorde några klantiga dumheter som gjorde resultatet sämre än vad det hade kunnat bli.



Tygerna jag använt är rätt tjocka, och jag tror modellen kommer att variera i hur den verkar beroende på vilka tyger man väljer. Stjärntyget är nästan som fleece på baksidan och det enfärgade är rätt stretchigt, på gränsen till muddväv nästan. Eftersom det är så stretchigt hade jag nog kunnat göra halsen hel, som en tröja, utan knapp på axeln, men jag tänkte mig att göra en klänning man har utanpå andra tröjor och som ska vara lätt att sätta på, så därför har jag två tryckknappar på ena axeln. HM-klänningen hade inget sånt, men den var en sommarklänning så den var nog i betydligt tunnare material.


Tygerna kommer från mjukatyger.se igen och är sånt jag fick med när jag köpte tygpaket därifrån. Kanske inga tyger jag skulle valt själv, även om de är cerise-lila som så mycket annat jag väljer. Men just den skumma tjocka kvalitén vet jag inte riktigt hur jag ska handskas med. Jag har rätt mycket kvar också...

Väldigt svårt att fånga en vild unge på bild också. Men jag tror det framgår på ett ungefär hur klänningen ser ut :-)

Sista PIF:en - inte heller nån framgång

Jag hann bara nästan få iväg min sista PIF-present innan året gått, även om den legat klar ett tag och mest väntat. Jag ville invänta närheten till jul, och sedan väntade jag lite för länge. Men den verkar ha gått samma öde till mötes som bullen. Den här skulle "bara" till Polen, men jag har inte hört något från mottagaren, Karolcia.

Bullens mottagare har jag mailat och frågat vad som kan ha hänt, men inget svar ens på mail. Lussebullens mottagare får nån vecka till på sig tills efter helgerna. Inte för att man måste tacka, men det är ju rätt skönt att höra att nåt kommit fram. Om det nu har det. Men jag fattar inte varför det inte skulle komma fram, såvida mottagarna inte flyttat eller nåt. Nackdelen med att låta tiden gå. Mycket kan ju hända på ett år.

Så med tanke på utfallet är jag glad att PIF är över. Nåja, min första present blev uppskattad och gåvan jag fick från Gekko uppskattar ju jag! Men kedjebrev är tydligen dömt att misslyckas hur de än ska fungera.

...

My PIF-gift for Karolcia in Poland. Don't know if it ever reached her. A bit sad to send out gifts and not even hear if they arrive...

Löpande band?

Nu har jag verkligen trixat med färgerna i den här bilden för att försöka få fram tygets färger, så ni får stå ut med att väggen bakom nästan är rosa. Det är verkligen inte enkelt att fotografera lila utan att det mest ser blått ut.

Idag trädde jag overlockern med svart för att sy ihop mina mammamjukbyxor som efter en och en knapp graviditet helt hade nötts sönder i innerbensömmen där låren går emot varandra. Nu är de försedda med ny söm lite längre in, och förmodas hålla i knappa två månader till... När då maskinen var omträdd var det ju lika bra att försöka sy nåt mörkt, men det mesta i min pinsamt stora tyghög med tyg som inte ryms i tygskåpet är ju glada 80-talsfärger, så inte så mycket åt mörka hållet. Den här randiga velouren var det mörkaste jag kunde komma på. Och den enfärgade lila velouren tyckte jag skar sig lite i färgen, så det fick bli en kontrastfärg istället. Och det blev ju bra!

Sandrine har lekt med farmor och farfar idag och jag har kunnat stänga in mig själv i ateljén, så det här gick undan. Men tyghögen är fortfarande jättestor. Hur ska jag nånsin komma ner i en tygmängd som ryms i skåpen? Det kommer att krävas en massa diciplin. Och kanske en mangel?

Just ja, tröjan är i storlek 86 och på alla sätt likadan som denna. Bara lite mindre karamellig.

Actionbild

Att stå stilla så länge att en kamera hinner hitta autofokusen är inte det enklaste när man är 1¾ år, men här är i alla fall både tröjan och halsduken. Och det är hon själv som krävt att få ha dem på sig idag. Vår lila tjej.

Lite tryckt och lite sytt

Nånstans hittade jag lite energi att sy.

När jag fyllde 30 i slutet av april fick jag ju screentrycksgrejer, men inte förrän nu har det blivit av att testa på riktigt. Jag fick nån slags klet man målade direkt på ramen med och det testade jag direkt, och det blev inte bra. Massor av nybörjarfel. Sedan kom sommaren och illamåendet och lusten att greja inomhus med schabloner och färg var inte så stor. Men på nyårsafton tryckte jag! Jag lyckades i alla fall göra det samma år som jag fick sakerna!

Beskrivningen var dock kass, så jag förstörde min schablon. Man ska visst inte alls tvätta den innan man lägger undan den. Den blev bubblig och hemsk. Nåja, det var ett enkelt testmotiv så jag får väl göra en ny om jag vill trycka fler likadana. Men det verkar vara stor prestige i screentryck, för allt jag hittar när jag googlar (på svenska, kan inga engelska termer) är nybörjarfrågor (i stil med mina) och dryga hur-svårt-kan-det-va?-svar. Och idiotförklaringar av folk som använder schablonpapper när det går lika bra med billigare OH-plast, tydligen. Nu fick ju jag schablonpappret och jag tyckte det var smidigt att kunna rita motivet med blyerts på pappret så... då är jag väl en sån idiot då.

Det var i alla fall roligt och trycket blev jättefint! Det var inte särskilt svårt, utan krånglet var väl i såna fall rengörningen och den biten. Nu ska jag tänka ut lite mer roliga motiv. Allra roligast vore ju att testa lyxvarianten med fotoemulsion och sånt, men i nuläget är det överkurs. Detta får räcka.

Tröjan då? Tja, inget vidare. Jag hade glömt att jag inte gillar den här raglanmodellen riktigt. Den är lite för axelsluttande. Det är första gången jag syr den i storlek 90 för eget bruk, men jag har sytt den i 80, och den tröjan har inte blivit någon favorit. Men vi får väl se när den börjar användas. Den här är ju helt annat tyg så den kanske uppför sig annorlunda. Tygerna är från mjukatyger.se och det rosa är väldigt tjockt. Det lila är mer lagom. Den här gången tryckte jag innan jag klippt till nåt eller ens bestämt vad det skulle bli. Nu vet jag ju lite mer hur man gör så till nästa gång klipper jag nog till först och trycker sedan.

2008 --> 2009

Man är ju inte alltid på humör. Inte ens fast man har på sig en ny halsduk. Den här stickade jag klart kvällen innan julafton, och sedan var det lite fästande av garnändar kvar som fick vänta tills vi var hemma igen. Färgerna är så rätt för Sandrine, men garnet är egentligen lite galet. Det är Raggi, det vill säga raggsockegarn, men jag kunde inte låta bli. Jag hoppas att resten av nystanet plus det oanvända nystanet ändå kan räcka till ett par helt vanliga sockor till mig själv, som var tanken när jag köpte garnet. Jag får väga och se. Annars får det väl bli barnsockor av garnet.


Det finns ju rätt mycket som är roligare än att fotomodella halsdukar, särskilt om nån dessutom snor ens goda napp. Pussel är roligt. Både gigantiska golvpussel man kan sprida ut över ett helt vardagsrumsgolv och vanliga pusselvarianter. 2008 har varit ett ganska stökigt år. Det är leksaker precis överallt, hur ofta man än städar.


Som tur är har vi numera en doktor i huset, vilket syns på de speciella doktorsglasögonen. Observera även klockan på armen. Det här är en stor tjej nu. Och en doktor är ju bra när man som jag drabbats av rejäl foglossning och ischias rätt ner i foten. Magen mår bra men kroppen i övrigt faller i bitar. Jag har inte mycket energi just nu och den lilla energi jag har går åt mestadels till att sjunga Blinka stjärna, rita farfar, leka tåg, åka bilen, sitta stolen här, titta Molly Mus, dricka mjölken, rita farfars klocka, spela tajjen, läsa boken och allt annat jag hela dagarna blir uppmanad att göra. Då vägrar jag ändå gå ut, springa och hoppa. Tur att det finns fler föräldrar i huset som kan ställa upp.

Det här året som redan börjat är min plan att vara betydligt mindre gravid och att föda ett lika fint barn som det vi redan har. Inga låga krav inte. Jag hoppas jag kommer få i alla fall lite tid över till fortsatt pyssel, men jag inser att det måste prioriteras ner om orken och tiden inte finns, så vi får väl se. Samtidigt är det bra att pyssla med nåt som håller huvudet skärpt. Tiden lär utvisa hur det blir!

Gott nytt!