Vad håller jag på med!?

Jo, jag försöker blogga från mobilen! Det går sådär, men det går! Nästa helg kommer jag nämligen att befinna mig på vift i London, så jag tänkte att det vore ju bra att kunna blogga från mobilen. Även om orden kommer flera gånger och utan svenska tecken. Hm. Jag får testa vidare, men inte nu. Nu måste jag sova.

Fortfarande inget fungerande ordentligt nät. Bara nödnät. Suck...

Idag är han hemma.

Idag är han hemma., originally uploaded by nikkanikka.

Idag r han hemma.



Idag r han hemma.



Idag r han hemma.

Internet trasigt

Vårt internet är trasigt. Jag återkommer när det fungerar igen.

Det går ju inte att leva såhär. Skit-comhem. Bläääää!

Tjuvstart eller startskott?

Helgresultat!

Hej! Det här är Cindy som demonstrerar helgens stickning. I hela vår djurpark var det faktiskt ingen som hade särskilt bebisformat huvud, men detta är en rätt töjbar sak så den ska nog sitta fint på ett människohuvud. Haken är nog mest att den kanske är för stor. Jag funderar på att göra en till, men lite mindre. Det finns även kvar av det blå garnet från randiga tröjan. Men vad är Cindy egentligen för kreatur? Ah, här är hon och Petit Cindy och lite mer av hjälmen!

Ett avslut och ett sneak peek

Ännu ett handarbete har fått ett avslut. Jag valde att avsluta babyfilten som jag hållit på med sedan i somras (innan graviditet till och med) i förtid eftersom jag insåg att den skulle bli väldigt konstig om jag gjorde den så lång som jag tänkt. Och för att jag tröttnat på den. När vi räknade på "gyllene snittet" för hur lång den borde bli så tänkte vi inte på att man ju vill ha den bredare för att kunna göra omstopp. Nu tror jag den är ganska lagom för vagga, vagn eller liknande. Ungefär 80 cm på båda ledderna. Och som demonstreras här av Fru Platypus är den tillräckligt stor att gömma sig under. Om man är ganska liten.

Vad gör jag nu då? Inget på stick- eller virkfronten. Eller, nu ljuger jag. Jag har ju diamondsjalen på en uppsättning Denisestickor. Den har inte känts så prioriterad nu i babygarderobstider. Och jag har någon konstig stickning som höll på att bli nån slags frihandsbikinitopplinnegrej. Med denna mage och denna årstid känns inte heller det helt aktuellt. Vi får se. Tanken är att jag ska påbörja något nytt plagg till Bébé. Men vad? Vi får se.

Symaskinen däremot har några pågående projekt. Ett av dem kan jag bjuda på en liten sneak peek på här...

Dian demonstrerar

Här ovan ser vi min gamle kaninkompis Dian demonstrera mitt senast färdiga alster. Dian har lite kortare armar än vad Bébé kommer att ha. Den här tröjan gissar jag passar för 6-9 månaders bebis. Eller nåt sånt. Jag är urdålig på att gissa. Den har knäppning på ena axeln så man lätt kan få den över huvudet.

Vi har just varit och klämt lite på en 1½ månader gammal flicka. Hon var inte stor. Och hon blev inte glad när hennes mor prackade på henne på mig. Som tur var verkade även föräldrarna ha lite problem att hålla henne glad just under vårt besök, så jag tar det inte personligt. Den tvåårige storebrodern samt den valpiga men stora hunden gjorde dessutom sitt för att stjäla uppmärksamheten.

Nu är frågan vad jag ska sticka härnäst. Som man kan skåda nedan har jag ju blivit en riktig stickmaskin. Jag fattar inte riktigt när jag började sticka såhär tätt och fint. Det hände under de ca 15 år jag inte stickade. Att vila sig i form verkar vara rätt teknik för mig.

Mamma upp i dagen?

Idag har vi tittat på Bébé igen. Vanligt ultraljud gick jättebra så vi har en massa filmer nu på hur Bébé har det i magen. Men när vi skulle ta 3D/4D blev det svårare eftersom Bébé gömde sig bakom moderkakan. Likt sin mor undveks varje försök till porträttbild. Men hej, ni kan få ta en bild på mina fötter då! Här är de!

Bebisen, magen och jag.

Det här är ingen gravidblogg och ska inte heller bli det. Därför har jag nu börjat skriva lite tankar om graviditeten och bebisen på min bloggsida på Familjeliv. Här hittar man "bloggen". Aldrig bilder (det verkar inte ens gå), och mest korta anteckningar är tanken. Jag ska spara ner det jag skriver där sedan.

Familjeliv är ett ganska hemskt ställe egentligen. Fullt av hysteriska människor utan verklighetsförankring som oroar sig för minsta lilla och hetsar varandra att oroa sig mer. Men eftersom erfarenheten av barn för mig är obefintlig och jag inte heller har så många vänner med barn så hänger jag där en del ändå. Jag hoppas att få lite kontakt med lite normalt folk där också. Det lär ju finnas, men det är ju inte de som skriver i forumen, i nån större omfattning. Själv har jag skrivit några få inlägg. Det säger väl det mesta, med tanke på hur jag brukar ösa ur mig inlägg.

Jag är fortfarande lite halvanonym där. Jag länkar inte tilbaka hit, eller till något annat personligt ställe. Jag är inte säker på varför jag håller mig halvanonym där, men kanske för att jag inte känner några andra där än. Bäst att hålla sig på sin kant lite. Kanske. Eller så är jag bara fånig. Det spelar ju ingen roll.

Det lär ju fortfarande dyka upp ett och annat gravidrelaterat här, men då mer om saker jag sytt eller gjort eller annat allmänt läsbart. Inte små notiser om hur jag mår och hur det känns i magen. Fast det sparkas på friskt nu. Han eller hon har definitivt mer energi än vad jag har.