Sandrine och jag surfar lite Molo

Det kommer bli dyrt med två modemedvetna tjejer.

Men att det skulle börja redan?

Regnbågselefanter

Bra, eller lite too much? Hursomhelst, jag ville testa ett nytt mönster på tröja med delat framstycke. Hittade en tjejigare variant i nummer 1/2006 av Ottobre, samma nummer som jag hittat de tröjor jag tidigare sytt med liknande framstycksskärning. Detta fanns bara från 92 och uppåt, men det är ju lagom nu så det passade ju bra, även om Ottobrestorlekar brukar vara stora så den här är säkert lite för stor ändå...

Tunna tyger, faktiskt från Stoff och Stil båda två. Inga konstigheter i övrigt, men rullfållen... Ah! Så tjejigt det blir direkt och på en gång! Jag gillar verkligen rullfåll. Ska försöka rullfålla lite mer nu när jag inte behöver tänka på att jag kanske får nån pojk nån gång, för nu vet jag ju att mina ungar är tjejer, och tjejer är söta i rullfåll! Hurra!

En stooor elefant, och en liten liten myra. En stoooor elefant, och en liten liten myra. Dom gick på promenad. I våran vackra stad. Och vet ni vad som hände en gång? Jo dom trampa på en STOR och en liten BALLONG! Det blev en STOOOOR smäll, och en liten liten smäll, det blev en STOOOR smäll, och en liten liten smäll...

Dialog

-Vi leker mamma pappa barn! Ja! Det gör vi! Jag är pappa barn. Du är mamma barn.
-Vad ska Julie vara då?
-Hon kan vara brandsoldat!

Jobbvantar

Jag ligger efter med bloggandet. Jag har ju börjat jobba igen och jag har svårt att hitta tid för allt när jag mest är trött om kvällarna. Lite kinkiga nätter just nu. Suckelisuck. Jaja. I alla fall. Det var väldigt kallt på jobbet nån av första dagarna och att jobba med lovikavantar var ingen hit, så jag fick gå hem och virka mig ett par torgvantar. Nu har jag faktiskt inte prövat dem på jobbet för sedan de blev klara har det inte varit lika kallt, men jag tror nog de kan behövas framåt vintern. Jag valde virkning eftersom jag virkar snabbare än jag stickar, och jag gjorde dem i nåt Järbo Raggi som jag hade liggandes hemma. Snabba som bara den, och roliga för upplägget var ny teknik för mig. Här finns beskrivningen, fast jag hade mindre virknål men det gick bra ändå. Lite tajta, men funkar. Lite långa över fingrarna kanske, men jag ska känna lite på dem innan jag bestämmer om jag ska göra fler och lite kortare eller inte.

Fina

Foto: Lena Carmesten

Idag har familjens sötnosar blivit fotograferade i en studio av en kompis. Alltså, det är väldigt fina tjejer vi har...

Flygegarn

Hoppsan! Jag har ju glömt att blogga flygplanet Sandrine leker med i sina stjärnbyxor. Det föll visst i glömska...

Jag har virkat en DC-3a! På fri hand och antecknat hur. Men på nåt sätt känns det inte som att efterfrågan är så jättestor på flygplansmodeller av garn, så frågan är om jag ska renskriva... vingen är lite oproportioneligt lång och planet med flit lite förkortat (annars skulle det bara bli stort och tråkigt), men på det stora hela stämmer form och proportioner med originalet.

Mysig hängselbralla

Nytt försök, nu med hängselband och vändsydd överdel. Härliga och mjuka stjärnvelouren från Mjukatyger. Omritat egenritat mönster. Perfekt? Nä.


Det blev lite tokigt med hängselbanden. Knäppningen hamnade mitt på axeln. Fram och bak är ju exakt lika, så det är ju inte så oväntat, men jag upplevde det inte så när jag sydde liknande i mindre storlek. Till nästa gång: Längre hängselband på bakstyckena.



Lite för långa ben. Ja, när det inte är mudd blir det ju snubbelrisk på det. Sy upp eller låta henne växa i? Jag ska fundera på saken. Till nästa gång: Kortare ben! Eller mudd!

På det stora hela: MYYYYYS! Kramigt som bara den!

Eiffeltorn

Jag hade en idé jag ville testa. Och så ville jag skala upp mitt retrobyxmönster från 74/80 till 92, eller vad som nu är gångbart just nu. Det blev lite sisådär. Benen blev lite för korta och axelbanden eller livet (det är ju valfritt) lite för långa. Så när de provades på fick jag sätta saxen i de förhatliga axelbanden och knyta dem istället. Och det var de lite för korta för att det skulle bli bra.

Förhatliga axelband? Ja, jag avskyr att sy såna här band. Jag tror inte jag gjort det sedan jag sydde apbyxorna och jag kommer inte göra det igen på förhoppningsvis lika lång tid. Nä, nu ska jag rita om mönstret efter mina insikter och göra hängselstroppar istället och så vändsy överdelen med nåt fodertyg.

Nu ska jag komma på nåt sätt att rädda dessa så de ändå går att använda. Det får nog bli nån rosett eller nåt. Vi får se. Jag tyckte i alla fall att det var roligt att frihandsbrodera ett Eiffeltorn på symaskinen. Det blev alldeles lagom bra. I övrigt är brallorna rätt slarvigt sydda. Jag ville bara GÖRA nåt och få det klart. Nåt snabbt. Och testa Eiffeltornsidén och skala upp mönstret och testa att göra fram och bakstyckena utan söm mitt på, för att inte den ska vara ivägen om man ska göra nåt liknande detta. Det funkar ju så länge man syr i mjukt tyg och till raka små barn. Skulle inte gå så bra till en mer kurvig slutanvändare.


De åkte på direkt imorse i alla fall, och såg rätt bra ut i formen, så om jag bara justerar lite och ändrar livet till en hängselmodell med knapp så ska jag nog kunna få ihop några fler mysiga lekbrallor åt stortjejen.

Syrrorna

Ungefär dryga sju månader. Ärom nå lika då?

Sista dagen på den här perioden

Imorgon går jag till jobbet. Nu kommer jag ju inte att jobba heltid förrän efter nyår, utan det blir ungefär halva veckorna. Men ändå. Slut på en period. Slut på en era av att köra omkring på ett rosa barn med lingonhätta som vrålar "Baconman, baconman" hela vägen till dagmamman. Nu blir det lite av varje fram till jul. Det är nog bra. Men just nu känns det faktiskt lite sådär. Tystnaden och lugnet på jobbet ska bli skön. Tjejerna kommer jag att sakna.

Och bara för att det går har jag ploppat in en liten kalender som visar när jag jobbar och inte, ifall nån vill leka med oss tillexempel. Eller äta utelunch med mig på stan. Fast just nu äter jag inget, för att operera bort visdomstand var ingen höjdare. Tisdagkvällen var fruktansvärd. Onsdag och torsdag har funkat okej med hjälp av massa värktabletter, men det gör fortfarande otroligt ont. Och om en månad ungefär ska jag göra samma härliga lilla operation en gång till. Kras, knak, bänd.

Nåja, en månad av blandat jobb och lek innan det är dags. Och blir det för tyst på jobbet kan jag ju sätta den här lilla filmsnutten på repeat.