2008 --> 2009

Man är ju inte alltid på humör. Inte ens fast man har på sig en ny halsduk. Den här stickade jag klart kvällen innan julafton, och sedan var det lite fästande av garnändar kvar som fick vänta tills vi var hemma igen. Färgerna är så rätt för Sandrine, men garnet är egentligen lite galet. Det är Raggi, det vill säga raggsockegarn, men jag kunde inte låta bli. Jag hoppas att resten av nystanet plus det oanvända nystanet ändå kan räcka till ett par helt vanliga sockor till mig själv, som var tanken när jag köpte garnet. Jag får väga och se. Annars får det väl bli barnsockor av garnet.


Det finns ju rätt mycket som är roligare än att fotomodella halsdukar, särskilt om nån dessutom snor ens goda napp. Pussel är roligt. Både gigantiska golvpussel man kan sprida ut över ett helt vardagsrumsgolv och vanliga pusselvarianter. 2008 har varit ett ganska stökigt år. Det är leksaker precis överallt, hur ofta man än städar.


Som tur är har vi numera en doktor i huset, vilket syns på de speciella doktorsglasögonen. Observera även klockan på armen. Det här är en stor tjej nu. Och en doktor är ju bra när man som jag drabbats av rejäl foglossning och ischias rätt ner i foten. Magen mår bra men kroppen i övrigt faller i bitar. Jag har inte mycket energi just nu och den lilla energi jag har går åt mestadels till att sjunga Blinka stjärna, rita farfar, leka tåg, åka bilen, sitta stolen här, titta Molly Mus, dricka mjölken, rita farfars klocka, spela tajjen, läsa boken och allt annat jag hela dagarna blir uppmanad att göra. Då vägrar jag ändå gå ut, springa och hoppa. Tur att det finns fler föräldrar i huset som kan ställa upp.

Det här året som redan börjat är min plan att vara betydligt mindre gravid och att föda ett lika fint barn som det vi redan har. Inga låga krav inte. Jag hoppas jag kommer få i alla fall lite tid över till fortsatt pyssel, men jag inser att det måste prioriteras ner om orken och tiden inte finns, så vi får väl se. Samtidigt är det bra att pyssla med nåt som håller huvudet skärpt. Tiden lär utvisa hur det blir!

Gott nytt!

Evighetssjuksockorna är klara!

Det krävdes sina sjukdomar för att sockorna skulle bli klara. Jag började på dem i mars när jag opererade foten och behövde sysselsättning. Men mönstret är så krångligt så jag hann inte klart under den sjukskrivningen, och sedan har de blivit liggandes. Jag har gett mig på dem igen lite då och då, men rätt halvhjärtat. Är jag trött är mönstret för pillrigt. Är jag pigg sitter jag inte och stickar, då syr jag.

Så med tanke på hur lång tid de pågått är jag rätt nöjd att jag är klar och att de blev hyfsat lika varandra. De är dock lite för stora på bredden, så jag får se om lite tvätt och tumling kan göra dem mindre. Inte heller gick det att få fram mönstret särskilt bra på bild. Det är en bred rapport fram och bak och en smal rapport på bägge sidor. Inget svårare än lyfta och omflyttade maskor, men mååånga sådana hit och dit. Pill, pill. Egentligen alldeles för mycket jobb för ett par sockor, men tanken var ju att jag skulle hållas sysselsatt. Och det gjorde jag ju...

Mönstret hittade jag här. Betydligt lättare att se mönstret på bilderna där än i mitt murriga garn. Jag minns att jag egentligen hellre ville ha ett gladare garn när jag köpte det, men att det bara fanns ett nystan kvar av det lite gladare, och jag behövde två...

Men nu är jag fruktansvärt trött på att vara sjuk, så imorgon går jag till jobbet om inga nya bakslag inträffar. Och sedan tänker jag hålla mig frisk framöver, för nu har jag ju inga sjukprojekt att greja med. Så det så!

Jag skulle ju inte...

Jag skulle ju ta det lugnt och vila kropp och huvud, men det gick inte. När Sandrine sov i soffan kunde jag inte låta bli att sticka färdigt blubbavante nummer två. Och tur var det för hon har inte haft några vantar att ha när vi varit ute sista tiden och det blir lite kallt. Om de får sitta kvar på händerna är en annan fråga.

Och såhär glad och fin har hon varit idag i tunikan jag sydde i början av veckan. Den blev nästan lite liten och jag vet vad som ska förbättras innan jag syr fler...


Annars då? Jag har faktiskt sytt ett överdrag till en stolsdyna också till en pinnstol vi tog ner från vinden för att ha vid spjälisen för nattning. Men det var snabbt gjort. Orkar inte ta kort och den är inte ens namnlappad. Vanligt tråkigt bruksföremål.

Kroppen gör fortfarande väldigt ont men jag har vilat den från en hel del lyft i alla fall. Huset och garaget är rensat från skit i stora mängder eftersom det var städhelg med cointainrar att dumpa allt i. Jag har massor av idéer om hur jag vill göra om och Sandrineanpassa vardagsrummet, men allt kostar ju pengar så vi får ta en bit i taget. Ateljén har fått luckor på en halv Billy så i veckan ska jag stuva om i hyllorna där så de fulaste sakerna hamnar bakom dörrlucka. Det borde bli bra.

Överlockat

Nej, den kom inte igår heller. Efter många samtal till Schenker, där de ett tag inte alls visste var paketet var, var jag rejält förbannad. Jag var tvungen att göra något. Jag stickade Kalifornien.


Men imorse (eller ett tag efter 11 för att vara exakt) ringde äntligen den rätt trevliga tjejen på Schenker som lovat mig att söka efter paketet och återkomma idag på morgonen. Paketet befann sig i Linköping. Yay! Utkörning? Knappast... I alla fall inte denna vecka. Åååh. Men vi åkte och hämtade.

Well, jag har aldrig sytt på en overlock förut, och det var initialt svårt. Jag började med att köra fast helt och fick klippa och pillra bort tyg. Sedan kollade jag på instruktionsvideon. Sedan försökte jag klura ut hur man gör en sån där snygg t-shirt-ärm-fåll. Svaret är att man köper en maskin med cover stitch-funktion. Det har inte min. Jamen, jag trodde den skulle klara sånt! Jag trodde cover stitch var dekorativa extrasömmar. Sånt min vanliga maskin kan mängder och som jag sällan använder. Men nä, vanliga fållen är också en cover stitch-söm. Jag trodde den var en rolled hem, vilket min maskin kan, men det är något helt annat och inte särskilt likt den söm man på en vanlig maskin syr med en rolled hem-pressarfot. Om jag inte missuppfattat det också...

Jaja, jag var ju tvungen att sy nåt. Det fick bli ett par enkla brallor. Jag hittade häromdagen ett mönster jag ritat men aldrig använt så det fick bli det. Vet inte vilken storlek det skulle vara, för stort blev det. Ändrade lite och la på muddar och så blev det bara lite för stort. Men för att vara ett första försök på overlocken tyckte jag det blev bra! Nu gäller det att lära sig ratta trådspänning och matning och att använda olika många trådar.


Det blev som sagt lite stort. Men hon växer i dem. Nästa projekt blir nog en matchande tröja. Allt utom namnlappen är sytt på overlocken. Det tog ungefär en timme från idé till bralla, men då var mönstret som sagt redan tillklippt i papper och jag testade dessutom att skära ut tyget med rullkniv och skärmatta.

Diamant till salu!

Barnet är fött och sjalen är avmaskad. Den slutade på 170 cm på bredden och 93 på höjden. Fast det beror ju lite på hur man drar i den. Jahapps. Jag kommer aldrig att använda den. Någon som vill köpa? Lägg ett bud i såna fall, jag är inte omöjlig! Det är ju roligare om någon som använder sjal skulle använda den än att jag lägger den i ett skåp och den blir liggandes där tills det är dags att reda ut mitt dödsbo. Å andra sidan har den varit mitt terapiarbete under graviditeten, så lite affektionsvärde har den ju. Knepigt. Det är i alla fall skönt att ha maskat av den :-)

Kvinnan med för mycket fritid

Ojojoj vilken kass bild. Helt omöjligt att fotografera med lilla skruttkameran, men ändå. Hur bred ska sjalen bli? Det var också omöjligt att komma på något bra sätt att lägga den för fotografering. Jag tänkte först att den skulle ligga över en fåtölj, men då hängde den i golvet. Svårt att få fram hur stor den är. Måttbandet i överkant säger ungefär 130 nu. Vi får väl se hur mycket bredare den blir. Jag kör vidare tills barnet är fött, sedan avslutar jag bara pågående diamantsekvens. Sedan lägger jag den åt sidan och kommer förmodligen aldrig använda den :-)

Jag borde sälja den, men även med ett fånigt lågt timpris skulle den bli löjligt dyr :-) Nåja, det är terapi. Jag satt med denna i början av graviditeten mellan kräkvändorna till toaletten, och nu är den terapi i slutskedet. Två och ett halvt nystan har gått åt hittills, fast den låg orörd i många vintermånader. En annan maxgräns är faktiskt nystanet jag är på nu. Jag tror inte jag har lust att fortsätta på ännu ett nystan, även om barnet dröjer. Nog för att jag har nystan men... tja... jag börjar ledsna så smått på framförallt vartannat varv. Tråkvarven. Aviga från sida till sida. Enformigt. Tråkigt. Men som sagt, bra terapiarbete.

I början av graviditeten var sjalen såhär, såhär och såhär stor. Den har vuxit lite. Och den är nog lätt min mest bloggade stickning!

Hur bred är en sjal?

Jag är ingen sjalmänniska. Men hur bred är en trekantig sjal? Stickbeskrivningen säger att jag ska fortsätta tills den är 180 cm bred. 180 cm!! Jag får sticka till dödsdagar! Det verkar alldeles för stort. Vad är normalt!?

Fler sockor klara

Till förra veckans delfinal av melodifestivalen stickade jag klart ytterligare ett par sockor. Dess har jag gjort utan beskrivning, bara med lite andra beskrivningar i bakhuvudet. Resultatet blev sådär. Jag inser att om man vill göra en lite längre three-needle-bindoff som tån är avslutad med så bör man nog vända på arbetet och göra den från insidan, så det inte blir så avhugget. Man lär sig!


Sheila gillar dock inte dessa alls. Hon tycker att hennes vackra fågelfötter ser ut som klumpfötter i dessa. Men det är ju inte hon som egentligen ska ha dem.

Väpnarmössa och halsduk

Jag har lite obloggade handarbeten. Här är första. Väpnarmössa och halsduk i turkos akryl. Halsduken gjorde jag först, för säkert nån månad sedan. Mössan blev klar för en vecka sedan tror jag. Tyvärr passar den inte på något av våra djur! Därför var den också svår och tråkig att fotografera. Den fick en knapp med nånslags forntidstouch. Bra att ha en massa att välja på...

När kommer den här passa då? Kanske till vintern. Den är rätt stor, så närmsta tiden passar den nog inte. Men men, det spelar mindre roll. Det är fläta och moss-stickning på mössan och halsduken hör egentligen inte ihop med mössan men består av bara räta (och en delning). Den hör faktiskt ihop med den röda hjälmen jag stickade för ett tag sedan, men de passar nog inte riktigt ihop.

Spiraler

Oj vad jag stickat. Jag har så ont i armen men jag kunde inte sluta. Den första tog 5 dagar, dock tror jag inte jag rörde stickningen alla kvällar. Den andra tog två dagar. Jag fick verkligen upp farten där ett tag. Det är en ny teknik men en gammal modell. Yes, ni har sett dem förut, här. Men då i en färg och betydligt fluffigare. Nu körde jag på stickor 2.5 enligt beskrivningen och nu blev de istället rätt tajta. Kanske iofs också beror på att det är en massa garn på insidan som stramar upp i och med att det är tvåfärgat. Jag har stickat alla aviga i nån slags limegrön variant, och alla räta i en klarröd (ser dock rätt rosa ut på bilden), vilket får mig att tänka på nån slags jordgubb- och limesorbet jag ätit nån gång. Nåja. Modellen som poserar är naturligtvis Sheila, som vanligt i socksammanhang.

Hoppas bara de inte är FÖR trånga för Bébé, men i såna fall får de väl användas till något annat. Observera även att jag denna gång spegelvände beskrivningen på den ena så att de spiralar åt olika håll. Lite osäkert om det framgår ovan, men kanske nedan... vilken som sedan är höger och vänster är valfritt.

Roligaste sockorna!

På mindre än en vecka blev jag klar med dessa sockor. De var helt enkelt för roliga för att inte sitta med dem nästan hela tiden. Fina blev de också. De är gjorda i bambino-ull och mönstret hittade jag här. Jag kan inte riktivt förklara varför de var så roliga. Men de ser avancerade ut, men var rätt lätta. Beskrivningen var bra och exakt. Lite nya tekniker också, men mest aviga och räta. Men vad ska jag sticka nu då? Här ligger ett nystan gult Järbo soft cotton. Det borde bli nåt till Bébé...

Och såklart kunde inte Sheila hålla sig borta, fast de var alldeles för stora för hennes fötter...

Socker

Jag trodde att jag redan bloggat om dessa sockor, men tydligen inte. Dessa vridna sockor tillverkades här och i London. Mycket enkla tubsocksvarianter. Sheila (som är den enda i familjen med lagom stora fötter) demonstrerar glatt som vanligt. Garnet är Drops Alpaca och mönstret är från garnstudio. Det kommer bli fler såna här.


De vridna är tillverkade på vanliga strumpstickor, storlek 3,5 tror jag, vilket var det minsta jag hade. Lite för stort egentligen enligt beskrivningen men jag tyckte att den aspekten ändå var helt okej, däremot trasslade jag in mig i dem hela tiden eftersom de var så långa. Så det var läge att skaffa pyttestickor. När jag väl fått tag på små bambustickor i storlek 2,5 (tack Fröken!) hittade jag inget lämpligt mönster. Att göra ett par likadana vridna i samma garn verkade tråkigt. Så jag improviserade. Här är resultatet. Lite ojämna, men de duger. Sheila tyckte de blev fina.


Det är en "dubbelfläta" fram och bak, och resten är slätstickat.

Senaste sticket

Här ser vi min knasiga emu-kompis Sheila demonstrera mitt senaste stickalster. Tyvärr blev det inte så bra bild, och när jag igår skulle fota insåg jag att den bra kameran är på andra sidan atlanten, så det fick bli den lilla kameran.

Dessa små sockar/skor är väldigt elastiska så jag tror att Bébé kommer kunna ha dem länge. De var enkla att göra, men lite pillriga. Ny teknik: roleau-kant. Sån hoppas jag få använda fler gånger.

Nu ska jag tänka ut något att sticka av garnet jag köpte i veckan. Jag köpte lite dyr-garn, så kanske kan jag hitta någon beskrivning på något med rätt garn till för en gångs skull. Fast rätt stickor blir värre. Babysaker ska oftast ha så smala stickor och jag har inte smalare strump- eller rundsticka än ca 3. Jo, jag har nog en dålig rundsticka som är 2½ men den är så smal och tråkig att sticka med. Får ont i händerna.

Jobbigast/tråkigast med dessa skor var som vanligt monteringen, men på god andraplats kom knytbanden. Lägg upp 139 maskor, sticka två varv resårstickning 1r, 1a. Maska av. Pill, pill, pill. Detta tog hela idolfinalen. Suck.

Helgresultat!

Hej! Det här är Cindy som demonstrerar helgens stickning. I hela vår djurpark var det faktiskt ingen som hade särskilt bebisformat huvud, men detta är en rätt töjbar sak så den ska nog sitta fint på ett människohuvud. Haken är nog mest att den kanske är för stor. Jag funderar på att göra en till, men lite mindre. Det finns även kvar av det blå garnet från randiga tröjan. Men vad är Cindy egentligen för kreatur? Ah, här är hon och Petit Cindy och lite mer av hjälmen!

Dian demonstrerar

Här ovan ser vi min gamle kaninkompis Dian demonstrera mitt senast färdiga alster. Dian har lite kortare armar än vad Bébé kommer att ha. Den här tröjan gissar jag passar för 6-9 månaders bebis. Eller nåt sånt. Jag är urdålig på att gissa. Den har knäppning på ena axeln så man lätt kan få den över huvudet.

Vi har just varit och klämt lite på en 1½ månader gammal flicka. Hon var inte stor. Och hon blev inte glad när hennes mor prackade på henne på mig. Som tur var verkade även föräldrarna ha lite problem att hålla henne glad just under vårt besök, så jag tar det inte personligt. Den tvåårige storebrodern samt den valpiga men stora hunden gjorde dessutom sitt för att stjäla uppmärksamheten.

Nu är frågan vad jag ska sticka härnäst. Som man kan skåda nedan har jag ju blivit en riktig stickmaskin. Jag fattar inte riktigt när jag började sticka såhär tätt och fint. Det hände under de ca 15 år jag inte stickade. Att vila sig i form verkar vara rätt teknik för mig.

Hemvävt och färdigstickat

Tada! Den lilla grå stickade bebiströjan är klar. Den blev lite mindre än storlek 62 till slut (om man mäter och jämför med beskrivningens mått), men den är rätt stretchig så den borde funka ett tag. Nu kommer ju vår lilla familjemedlem vara sådär liten på våren, så så mycket stickad tröja kanske det inte blir. Men ändå. Ibland kan det ju vara lite kallt.

Och för att bygga upp en garderob på smygsättet försöker jag titta in på bebisavdelningen när jag är i klädaffärer och köpa med mig något litet om jag hittar något fint. Bodyn i mitten här köpte jag i veckan på HM. Fina fåglar! De andra två är ett tvåpack från CityGross. Inte lika fina men billiga. Bébé ska nog inte behöva gå med rumpan bar!

Denise

Igår kom mina Denise-stickor. Jag som hittat ett så bra pris på ebay blev besviken. Tull, moms och straffavgift! Fy tusan! Istället blev det alltså ett extra dåligt pris. Nåja, nu har jag dem i alla fall.

Idag testade jag att byta till dem på diamondsjalen. Först kändes de lite plastiga, men Fröken försäkrade att det antingen inte var plast eller möjligtvis en special-plast! Stärkt av detta kunde det ju inte gå fel.

Och nej, det gick rätt bra. Känns bättre än de knubbiga rundstickor jag använt innan. Det känns framförallt väldigt annorlunda, men svårt att säga hur. Nu har jag inte heller stickat på några dagar, men nån olikhet är det, helt klart.

Jag hade tänkt ta en bild, men kameran såg så märklig ut med fastsurrade grillpinnar så det får bli en annan dag...

Diamanten, fuchsian och jalapeñon

Diamonden växer. Långsamt, långsamt eftersom varven blir allt längre, men den gör tydliga framsteg. Men jag måste hitta på nåt annat, enklare, att varva emd när jag är trött i huvudet. Jag har ju fortfarande virkade filten att ta till, men jag hittade två billiga grå akrylnystan (i bildens nedre del) på City Gross häromdagen, så något av dem kanske? Kanske dags att leta upp Baby -87 igen för något kul mönster med nån ny teknik. Jag känner för flätor! Eller något annat i samma stil.

Nu blommar förresten min stackars fuchsia. Med en (1) blomma. Nåja, den var ju nästan död ett tag i våras så det är alltid nåt. Fuchsiorna är mina lössmagneter i år. men det skonar ju i alla fall chilen...


Och på tal om den... Jalapeñobusken är så fin nu. Massa frukt på gång. Mer om det här!

En rät, en avig, repa upp tre varv

Sjalen bråkar! Först stämde inte maskantalet idag, fast jag räknade dem det sista jag gjorde igår. Måste räknat fel då. Så jag fick repa. Och göra om. Men så upptäckte jag ett konstigt hål 4-5 varv ner. Som jag inte kunde lista ut hur jag skulle kunna fixa till. Repa eller inte repa... Repa! Jag kan inte fortsätta på något som stör mig så. Så tillbaka en massa (jag börjar bli bra på att repa upp!) och så börja om igen. Och kontrollräkna hela jäkla tiden. Suck! Är det här roligt på riktigt, egentligen?

Nå, full fart framåt igen, men nu börjar varven få nån längd att tala om (tror jag är uppe i 59 maskor) så varje varv tar sin lilla stund, särskilt inkluderat upprepning, omstickning och kontrollräkning. Nåja, jag har väl ingen brådska och jag kan ju varva med andra projekt. Men jag hatar stickan! Sorry Fröken men den är hemsk! Jag måste beställa ett Denise-kit. Jag hade dock gärna sett lönespecen först men den kom inte idag så jag får väl vänta... eller, jag vet väl ungefär vad det blir trots sjukdagar, datoravdrag och en massa semesterersättning. Det borde bli tillräckligt. Men jag ska ju spara pengar nu ju. Hade jag tänkt. Alltid är det nåååt...

Rundstickorna blir mitt fall

Jag har verkligen svårt för rundstickor. Det kränger och böjer sig. Det fastnar lite när man drar maskorna över gränsen mellan sticka och tråd. Jag gillar helt enkelt inte rundstickor!

Jag har bara en själv, den som jag gjort den lilla sjalbiten ovan med. Smal. Jobbig. Nu har jag lånar en grövre variant av Fröken för att ge diamondsjalen ett nytt försök, och det går ju rätt bra. På bilden ser man den lilla, avsmaskad efter varv 30, och den stora, varv 30 just stickat. Men visst är den lilla finare i mönstret? Nå, det är inget alternativ med sån täthet i något som blir längre och längre för varje varv.

Plastblommorna är fortfarande lite bökiga och ivägen, men annars rullar det på. Vaknade tidigt och kissnödig idag. Var tvungen att gå upp. Så kom svåra frågan. Lägga sig igen (klockan var drygt 8) eller gå upp. Jag valde att gå upp... Men vad kan man göra ensam utan att stöka runt och väcka den man som sover en semestermorgon i egen säng? Jo, man kan sticka. Så stora sjalen hann ikapp och förbi lilla sjalen. Och fingrarna hann bli lite skavda. Förbaskade silvertråd och plastblommor i garnet!

Så kan man ju säga som min nyvakne man sa när jag höll upp morgonens stickning: "Det ser ju ut som ett par trosor."... Nåja, tanken är att den ska bli både längre och bredare och orkar jag inte får jag väl göra en liten till och sy ihop till ett par ofantligt obekväma och opraktiska stickade trosor :-)