Idag får denna bild illustrera två saker:
1. Min kamp mot Försäkringskassans blankett för begäran om sjukpenning. Jag tror jag har 150 akademiska poäng. Jag kan göra mig förstådd på i alla fall fyra språk. Jag har alltid haft bra betyg i det mesta förutom idrott och jag har ett hyfsat resultat på högskoleprovet. Jag jobbar med ganska avancerad programmering som kräver en hel del logiskt tänkande. Men. Jag KAN inte begripa den satans blanketten. Hade jag inte haft en kompis som varit deltidssjukskriven alldeles nyss (också för graviditetsrelaterade besvär) att fråga hade jag aldrig fått ihop den. Nu är det bara "fritextfälten" kvar, som Matli ska få korrläsa innan jag vågar posta den. Men hur KAN man göra en så krånglig blankett med så många luddiga formuleringar?
2. Min lilla bebis i magen, också känd som Bébé, och dennes ständiga kamp mot mina revben. Det SKA tydligen gå att pressa sig upp där med huvudet. Jag tror att Bébé på nåt sätt försöker ge mig en dansk skalle, fast inifrån. Sluta med det, Bébé! Det är inte skönt! Det gör ont! Ta och vänd dig nu och lägg ditt lilla huvud nedåt istället. Det är hög tid. Snart är det försent. Och då blir allt så krångligt. Skärp dig, unge!
2 kommentarer:
Tycker det är ganska komiskt att även du har blivit så vanlig... precis som alla vi andra som fått barn och pratar om något så tråkigt som - barn!
Jag har aldrig utgett mig för att vara ovanlig, och inte heller ägnat mig åt att vara anonym.
Skicka en kommentar