Sprängd målbild

Inför förlossningen talas det om i böcker och tidningar att man ska ha en målbild, och att denna inte bara ska vara att barnet är fött, utan något lite längre fram. Tanken är att man inte ska sluta jobba innan detta är uppnått. Man ska inte ge upp för tidigt. Toppen, jag har en målbild. Den håller jag privat.

Men vad jag också har är en annan typ av målbild som inte är relaterad till barnafödande. Jag har en jag-klarar-läskiga-grejer-målbild. När jag tänker på den kan jag inse åter att om jag bara slappnar av så kan något riktigt läskigt bli både skönt, häftigt och bara bra. Den kan jag använda mig av i olika sammanhang när jag känner att jag behöver. Detta är min målbild:


Egentligen borde det varit en film snarare än en bild, för den där bilden ska åka upp och ner framför ögonen, ganska fort och ganska sakta, lite varierat. Magen ska känna ett enormt tryck, G-krafter hit och dit. Det ska låta och blåsa och blinka och plinga.


Bilden ovan är tagen från nästan högst upp i tornet som satt ihop med hotellet vi bodde på i Las Vegas för några år sedan, The Stratosphere. Min mentala upp och ner-film är inetsad i minnet från när vi åkte "Uppskjutet" högst upp i tornet, det som är ett rött streck på bilden här intill. Vi åkte strax innan midnatt det sista vi gjorde på min 25-årsdag, efter att ha åkt litet flygplan över Hoover Dam och besökt Grand Canyon, åkt helikopter ner i Grand Canyon, åkt motorbåt på Colorado River och helikopter tillbaka upp igen, ätit lunch hos indianer och flugit tillbaka till Vegas, spelat bort lagom mycket pengar, ätit gott och åkt berg-och-dalbana kring tornets topp (det lite bredare röda under sprötet). Tornet är 350 meter högt, ungefär 50 meter högre än Eiffeltornet. Uppskjutet börjar på 329 meters höjd, några meter högre än spetsen på antennen på Eiffeltornet.


Men nu är min målbild som sagt sprängd. För att göra plats för något modernare och coolare har man sprängt Stardust, det klassiska hotellet till höger i bild som lyser starkt av blått och rött. Med sina skarpa färger utgjorde det en rätt klar fixpunkt i min mentala målfilm. Men nu är det tydligen borta. Det är bara att konstatera att vi måste åka till Vegas igen så jag kan uppdatera min målbild. Ännu en anledning. Topp. Och kanske kommer målbilden ändå snart ersättas av någon annan osedvanligt häftig upplevelse. Kanske.