Det krävdes sina sjukdomar för att sockorna skulle bli klara. Jag började på dem i mars när jag opererade foten och behövde sysselsättning. Men mönstret är så krångligt så jag hann inte klart under den sjukskrivningen, och sedan har de blivit liggandes. Jag har gett mig på dem igen lite då och då, men rätt halvhjärtat. Är jag trött är mönstret för pillrigt. Är jag pigg sitter jag inte och stickar, då syr jag.
Så med tanke på hur lång tid de pågått är jag rätt nöjd att jag är klar och att de blev hyfsat lika varandra. De är dock lite för stora på bredden, så jag får se om lite tvätt och tumling kan göra dem mindre. Inte heller gick det att få fram mönstret särskilt bra på bild. Det är en bred rapport fram och bak och en smal rapport på bägge sidor. Inget svårare än lyfta och omflyttade maskor, men mååånga sådana hit och dit. Pill, pill. Egentligen alldeles för mycket jobb för ett par sockor, men tanken var ju att jag skulle hållas sysselsatt. Och det gjorde jag ju...Mönstret hittade jag här. Betydligt lättare att se mönstret på bilderna där än i mitt murriga garn. Jag minns att jag egentligen hellre ville ha ett gladare garn när jag köpte det, men att det bara fanns ett nystan kvar av det lite gladare, och jag behövde två...
Men nu är jag fruktansvärt trött på att vara sjuk, så imorgon går jag till jobbet om inga nya bakslag inträffar. Och sedan tänker jag hålla mig frisk framöver, för nu har jag ju inga sjukprojekt att greja med. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar