Nu händer något mycket ovanligt. Jag tänker skriva lite om sport (och då menar jag inte golf).
Alltså den här stavhopparen. Han som skulle ta svensk medalj i VM. Jag följer normalt inte sport mer än via Aftonbladets förstasida och genom vad jag hör andra prata om på jobbfikat och liknande. Men är inte den här snubben ALLTID en loser? Självklart är man inte en loser om man är bäst i sitt land på någon idrott, men att hela tiden gå ut och säga att det ska gå jättebra och sedan bli superbesviken för att komma nånstans kring plats 10 bland deltagare från hela världen, är inte det typiskt loseraktigt? Vore det inte bättre att säga att man ska göra sitt bästa men att det är många andra med som förmodligen kommer hoppa högre, längre, snabbare eller vad det nu är för sport?
Att hela tiden hävda att man är i toppform och nu jävlar för att sedan åka ut i kval eller komma sådär halvbra och då gråta över det är ju bara patetiskt. Inte konstigt att killen inte fick biljett till vad-det-nu-var-galan häromåret. Alla som idrottar kan väl inte få biljett även om de är bäst i landet på sin sport? Att han då var fånig och vägrade gå som respektive är nog viserligen det som gjort att jag lagt den här personen på minnet överhuvudtaget. Ah, det kanske var det som var poängen med det utspelet. För hur många plats-10-personer känner vi icke-sportintresserade egentligen till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar