Jorå.

Jag jobbar en timme för Haiti

Fast jag rundade uppåt en bra bit så jag jobbade två timmar. Betyder det att jag kan gå hem tidigare idag?

Bananas i ballonger

Inte mycket att tillägga. Jag har gått bananas och sytt två vändsydda ballongkjolar till. En till Sandrine och en till mig själv. Brun velour med fina prickar. Ohlssons. Livebilder nån annan dag, kanske.

Tankarna i ordning och kjolen sydd

Jag hann faktiskt sy en kjol igår. Vändsy till och med. Och till mig själv! Men om jag ska börja från början då kanske...

Jag satt på jobbet och kunde inte släppa tanken på att vändsy. Och jag ville sy till mig själv, men jag visste inte om jag hade nåt lämpligt tyg. Väl hemma hittade jag detta. Det är en stuv från Ohlssons, fast en väldigt lång stuvbit. Den har tagit plats i skåpet länge nu. Den fick det bli! Eftersom jag var osäker på måtten till mig själv så chansade jag lite. Mudden 60 cm, innerkjolen (samma tyg) 90 cm och yttertyget 120 cm. Och så 70 respektive 60 på längden. Det var lite att ta i. Jag hade velat ha den lite kortare. Men då vet jag det till nästa gång. De andra måtten visade sig vara ganska lagom.

Att sy den gick fort tills jag kom till momentet att sy ihop mudd och kjol. Jag hade lämnat ett vändningshål på insidan i sidsömmen och satte mig och försökte nåla ihop alla lager lagom bakvänt. Det blev rätt direkt (jag vet att om det blir konstigt så blir det nog rätt) men var slitigt att spänna ut mudden till dubbla längden. Jag inser att jag än en gång borde gjort i en lite annan ordning. För idag kom jag på var jag sett beskrivning av ballongkjol, och dessutom just vändsydd. Det var ju här hos Gekko! Undrar varför jag inte kom på det häromdagen. Och hon gör sista sömmen i nederkant istället för vid mudden. Det är ju mycket smartare. Så ska jag göra nästa gång. Då blir det färre bakvända tyger att hålla ordning på. Undrar om jag har några fler vettiga tyger att sy vuxenkjol av, för nu fick jag lite mersmak. Måste bara justera måtten lite. Vill nog ha ännu högre mudd och istället kortare kjol. Mmm...

Och så ska jag inte sy svåra sömmar med värdelös tråd jag fått gratis heller. Att man kan göra så dumt mot sig själv är en gåta. Ååååh, vad tråkigt det är när tråden går av!

En till fråga är ju om jag skulle kunna ha annat än trikå som yttertyg till mig själv i dessa mått. Blir det tillräckligt rymligt? Eller måste jag i såna fall ha en utställd kjol och inte som nu helt rak? Det ska ju helst gå att röra på benen också. Japp!

...tankarna på annat håll

Jag sitter på jobbet. Det betyder att jag ska jobba och inte blogga. Jag brukar faktiskt vara rätt hård på det. Men jag kan inte släppa tanken på att sy en likadan kjol ikväll men med annan arbetsordning så att jag kan göra den helt vändsydd utan för mycket stök och bök. Jag tror jag har kommit på knepet helt i huvudet. Men hemma ikväll måste vi städa eftersom städerskan kommer imorgon bitti och då måste alla prylar och leksaker vara undanröjda. Men HUR ska jag kunna fokusera på java och spreadsheets och sånt när allt min hjärna producerar är sömmar, vändningshål och tygval. Nu har jag i alla fall ventilerat lite. Nu kanske det släpper. Hej och hå, jobba på!

Ballongkjol med minitutorial!

Nyss så träffa' jag en krokodil som prova' en kjol jag sytt åt Sandrine. Han var kort och smal och spelade cymbal, men kjolen var för lång, och kängan var för trång, och svansen den fick faktiskt sticka ut där bak.


...som jag skaldade så fint nyss på Facebook. Men såhär är det. Jag hade för mig att jag sett nån tutorial på ballongkjol nånstans i sybloggsvärlden, men när jag letade hittade jag ingen. Förmodligen letade jag dåligt. Men jag tänkte att hur svårt kan det vara, och det var det ju inte heller, även om man kan göra ännu mer avancerat om man har lust. Man kan ju vändsy hela alltihopat, men det blir lite mer pill än vad jag kände för just ikväll, och jag vet inte om det blir så mycket bättre ärligt talat, för då kan ju mudden glida isär (om man inte först syr ihop den förstås. Det kan man ju också göra. Hmmm...) Men såhär gjorde jag.

Jag klippte fyra rektanglar. Muddväven klippte jag 40 cm bred. Fodertyget som är en tunn singeljersey klippte jag 60 cm bred, och manchestern klippte jag 80 cm bred. Mudden gjorde jag så hög som jag hade tyg till, gissningsvis ungefär 10 cm hög. Manchestern klippte jag 30 cm hög. Och fodret ungefär 25 cm högt. Alltså, på ett ungefär:

Muddväv: 10x40 cm
Fodertyg: 25x60 cm
Manchester: 30x80 cm

Muddväven sydde jag ihop till en rundel och vek ihop dubbel. Klart!

Manchestern och fodertyget sydde jag ihop räta mot räta längs nederkanten. Jag sträckte fodret så det blev lagom mycket rynk.

Sedan sydde jag ihop sidsömmen (och petade in min namnlapp) så det blev en rundel av manchester+foder.

Och sist vek jag ihop kjolen så manchestern gick in sådär lagom mycket på insidan och så sydde jag ihop mudden med både manchester och foder så sömmen kom på insidan. Det är den enda sömmen som syns nu när kjolen är klar.

Jättesnabbt! Jättekul! Jättenöjd!

Bara att hoppas att den passar och gillas. Och på krokodilbilden ser man även dagens shopping. De fantastiskt fina kängorna Arnold från Kavat fanns nu till halva priset på rean. Kunde inte längre motstå. Och de har redan provats och gillats. Jättebra!

P.S. Manchestern kommer från Jofotex.

Velour med kantband!

Jag har slagits med kantbandsapparaten och coverpron igen. Jag tror jag blir tokig. Först försökte jag kanta den här velourklänningen med muddväv, men efter att ha kört slut på massa provremsor utan att få nåt snyggt gav jag upp och gick över till tunn singeljersey som jag kunde skära till i längre remsa. Tyvärr inte optimalt tyg, och det trista med kantbandsapparaten verkar ju vara att allt måste vara optimalt för att den ska bli helt nöjd. Till sist fick jag det här att funka, men det jag slogs mest om var sidledspositioneringen. På kantbandet sydde den så fint så fint med ena nålen nära kanten och så att baksidans trådar täckte kanten, efter att jag justerat över/undersida så mycket att översidan gör bredaste kantningen och undersidan gör smalaste, typ. Men så in med velouren i mitten och hejsan hoppsan så ligger sömmen plötsligt mitt på kantremsan och på baksidan är båda nålarna genom alla tyglager. Funkar men är inte RÄTT och inte SNYGGT. Gah!

Jag antar att det är nåt med diffmatningen kanske? Jag måste labba mer, men jag har ingen lust att labba. Det kan jag göra senare för att nå perfektion. Nu vill jag bara sy lagom snygga och välplacerade sömmar. Lagom! Men det är visst också för mycket begärt. Det tog mig två kvällars strulande och en kvälls strulande+sömnad för att få till dessa kantband. Känns inte som jätteväldisponerad tid. Lite lärde jag mig väl, men mest lärde jag mig att det är lynnigt...


Lite bubbligt kantband. Men Lagom bra kanske. Tillräckligt. Måste köpa mer bra muddväv att kanta med, men den ger ju så tråkigt korta remsor jämfört med vanligt tyg på bredare bredd. Sigh. Klänningen blev i alla fall väldigt snygg!

2009, slut och förbi

Äntligen dags att sammanfatta 2009. Det borde vara roligt men det är det inte. Det har varit ett rätt jobbigt år, milt sagt. Störst är förstås Julie, men också anledning till det jobbiga. Julies första fem månader var inte roliga alls. Det är svårt att tro att den lilla gosegumman som är så gullig och glad skrek mer eller mindre konstant i fem månader, om hon inte var upptagen med att äta. Året har därför påverkats så mycket av det och den enorma trötthet det innebar och fortfarande innebär. Det har blivit bra nu, men efter några sömnlösa nätter i rad kommer det jobbiga tillbaka på ett sätt det inte hade gjort om det inte blivit en så jobbig start.

Men nu är hon ingen småbebis längre utan en medelstor bebis, och första månaderna har vi förträngt som man gör med jobbiga saker som tillexempel graviditeter (aldrig mer!), förlossningar (aldrig mer!) och storhandla en lönehelg (...usch). Det är ledsamt att det blivit så, men också skönt.

I oktober började jag jobba igen och nån dag innan det gjorde jag ett standardingrepp. Jag opererade bort en dum visdomstand. Tyvärr gick det fel nånstans, så årets sista tre månader har jag växlat mellan att ha vansinnigt ont i ansiktet, vara uppsvälld som en boll, äta antibiotika och hälsa på käkkirurgen som börjar bli vana vid att ge mig bedövningssprutor, skära i mig och sy ihop mig. Enormt energikrävande, och inte är det bra än. Elände.

Det känns så tråkigt att den här sammanfattningen blir så negativ. För det har ju varit väldigt roligt också med båda barnen och en massa annat som hänt. Vi har fixat massor hemma (i alla fall i jämförelse med hur mycket vi fixat tidigare) och jag har hunnit sy förhållandevis mycket ändå. Jag har köpt den där symaskinen jag suktat efter så länge, och även om jag just nu helst vill slänga den i soptunnan så kommer det nog lösa sig och bli roligt framöver. Tittar jag igenom årets miljarder foton har det varit väldigt mycket skratt och bus. Det blir definitivt årskort på Kolmården i år också. Tillexempel.


Som synes har jag hunnit sy en del. Tror ändå jag missade lite bilder när jag jagade foton till detta collage, och en del hamnade nog bakom. Det handlar ju om att prioritera, även om det mesta sydda i år är snabba hafsverk. Jag är sugen på att sy någon mer manchesterklänning tillexempel, som kräver lite mer tanke och mönsterpassning, och även att sy lite mer till mig själv igen. Men mest av allt vill jag bli kompis med min nya maskin. Just nu är vi sanslöst osams. Jag hoppas vi blir sams snart igen... Om inte förr så blir det lättare att sätta sig när det åter är vardagslunk och kvällarna efter barnens läggdags fylls av rutinsysslor och litelite fritid.

Så nu hoppas jag på andra bullar. Jag ska jobba heltid, vilket kommer kännas tungt många gånger, och försöka fokusera lite mer där. Jag ska försöka få ordning på min fritid så jag hinner med mer istället för att bara sega ihop framför datorn när barnen somnat. Jag ska förhoppningsvis vara friskare och därmed också piggare. Inom kort är Julie en stor bebis som är lättare att leka med, både för oss och för Sandrine. Det kommer bli ett roligt år tror jag! Och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kanske kan göra nån resa också. Det är verkligen på tiden.

Gott nytt!

Totoro

Jag har virkat en Totoro. Fast jag vet knappt vad det är. Men när jag såg beskrivningen tänkte jag på min väninna A som är en Totoro-gillare, och hon kan ju inte virka själv så... Helt enligt beskrivningen förutom att jag broderade ögonen eftersom jag inte har några plastögon att trycka dit. Så ingen egen ära alls, snarare tvärtom. Brodera är inte min starka sida, så den blev lite sned i finishen...

Landskapsklänning

Jag fortsätter sy enkla plagg med kantband för att bekanta mig ytterligare med nya maskinen. Det går lite sisådär. Jag skulle behöva ro och tid att sitta en längre stund och labba med inställningar. Idag gick bandkantningen fint (även om det blev en hel del spill av provremsa) men fållen blev jättekonstig på baksidan. Inga hoppstygn, men konstig. Sydde massor av provlappar men fick det inte bra där heller. Sydde till sist med vansinnigt konstiga trådspänningar och bestämde mig för att det blev nog bra för en insida ingen ska se. Men jag undrar fortfarande vad som blev galet. Ska prova att trä om maskinen från början innan jag syr på den nästa gång. Kanske gör skillnad. Ännu en klänning till Sandrine klar i alla fall. Och jag är övertygad om att hon kommer att gilla den!

Tjejerna

Här är anledningen till bristen på fritid, sytid, bloggtid och så... Största anledningen i alla fall. Jobb, evigt visdomstandsstrul, upcoming jul och massa inredningsfix för att få ett fungerande hem kan jag ju också skylla på. Men mest är det bara väldigt full fart.

Sällan

Det verkar som att jag blivit sällanbloggare. Det har varit lite mycket nu, och det lilla vardagliga tenderar att hamna på facebook och inte här för tillfället. Men jag ska bättra mig, och förhoppningsvis även hinna sy lite mer framöver. I helgen har jag i alla fall sytt den här mössan. Samma Ottobresmurf som jag sytt några stycken tidigare, men i större storlek. Kanske lite för stor. Men de gamla hade blivit för små. Och det är bra med en varm mössa när det snöar ute...

Sandrine bygger Guds Rike

Ibland undrar vi lite om inflytandet från öppna förskolan i församlingshemmet är så bra...

(Och varför får man inga googleträffar på "Bygga Guds Rike"? Är det en lokal sång, med rörelser och allt? Fan vet. Eller?)

Kantbandaren och jag...

Ännu är vi inte kompisar. Men det kommer...

Först sydde och bandkantade jag en randig klänning. Det gick jättebra! Långt från perfekt, men bra för ett första försök på standardinställningar. Valde fel klänningsmodell, men bra att jag kunde göra klart livet innan jag klippte till kjolen, ifall det skulle bli helfel. Men det blev det inte. Det blev bra! Men den här modellen sitter inget vidare på Sandrine. Men hon blev glad ändå.


Sedan valde jag rätt modell. Samma inställningar och samma kantband. Men nu blev det tjorvigt. Det ser bra ut på framsidan men baksidan är smårufsig. Jag TROR inte det är hoppstygn som leder till att allt repar upp sig, men så vackert är det inte. Och fållen blev hoppstygns-VM. Sprätta, sprätta. Provlappar igen och efter lite svordomar fick jag till det på provlappen så det blev lika bra på riktiga tyget. Men vad av allt jag justerade som gjorde susen vet jag inte.

Summa så långt: När det går bra blir det väldigt snyggt och väldigt snabbt och jag bara älskart. När det går dåligt är det hjärtattack nästa. Argh. Det är så vansinnigt tråkigt att sprätta. VANSINNIGT!

Genetik

Nä, jag inbillar mig bara, eller?

Finfållat med CoverPro!

En del plagg är kanske inte så mycket att visa upp... Den här klänningen blev till av några olika anledningar. 1. Mönstret var ritat och klippt och klart. Samma som till pingvinklänningen men utan avskuret framstycke. 2. Jag ville ha nåt at fålla. 3. Jag ville inte offra några fintyger på detta ogenomtänkta projekt.

Nu gillar jag egentligen helikoptertyget, men det skulle ha behövts matchas med nåt annat för att inte bli så pyjamasaktigt. Nu färgmatchade jag, men med randigt. Randigt och ljusblått blir verkligen pyjamas...

Men, vad har jag gjort då? Jo stickningarna i raglansömarna har jag gjort från avigsidan så de fått täckeffekt. Fållarna i ärm och nederkant har jag sytt från rätsidan. Och oj så bra de blev! Härligt! Annars har jag övat en hel del på att sprätta...

Kantbandaren vilar fortfarande i sin låda. Nån dag när jag är lite mindre slutkörd ska jag ta tag i den. Jag längtar! Och tack för gratulationerna för ny maskin! Visst är det roligt! Undrar vad prylbegäret ska börja sukta efter nu då...?

Dyraste långkalsongerna på lång lång tid

I senaste Ottobre fanns mönster på pyjamasbyxor som jag tyckte skulle funka fint som långkalsonger också. Så jag började sy cerisa pingviner. Problemet var att man skulle sy med flatlock. Jag försökte med vanliga symaskinens fuskvariant, dekorsöm som ser ut som flatlock, men maskinen bara tuggade tyg och det blev fult. Så jag gav upp. Istället valde jag att testa en fejkvariant jag läst om. Man syr med overlockern men vänder sömmarna utåt. Sedan stickar man ner sömmen med en raksöm. Då ser det nästan ut som om man har en täcksömsmaskin.


Men, men, det blev inte bra. Det blev tjockt och knöligt. Det ser okej ut på håll, men det känns inte kul. Istället för tre lager tyg i skarven mellan mudd och ben blir det sex lager. Det var bara att inse. Nu var det dags att köpa täcksömsmaskin. Så jag gjorde det...


De gröna lånkisarna är mitt första försök att sy på min nya fina Janome CoverPro 1000 DX. DX? Ja, såhär är det... Janome CoverPro 1000 CP som är vanlig i bloggvärlden ska utgå. Istället säljs DX. Det är tydligen exakt samma maskin inuti men med något annan målning på utsidan. Den säljs med några tillbehör inkluderade och kostar lite mer. Och så nu då, vilken vecka som helst, kommer den nya maskinen 1000 CPX som tydligen ska ersätta båda dessa maskiner. Så vilken skulle jag välja? Valet blev enklare än jag trott.

Jag handlade som vanligt från England eftersom det är billigare. Mycket billigare. Och jag har goda erfarenheter av sewingmachinesdirect. Jag mailade och frågade om CPX. Där blev det stopp. På grund av Janomerestriktioner fick de inte skeppa den utanför Storbritannien. Kvar att välja mellan var de andra två. Jag kände inte att jag behövde just de tillbehör som ingick i DX (men däremot ett annat, men mer om det senare) så jag valde den billigare 1000 CP där det dessutom ingick andra tillbehör som saxar och tråd. Döm om min förvåning när jag då packar upp maskinen och det i lådan märkt CP dyker upp en DX. Varför man gjort så vet jag inte. De tillbehör de normalt säljs med var inte med, och maskinerna i sig ska ju vara exakt samma, så jag tänker nog inte ens kolla upp saken. Men DX står det på den.

Första intrycken är att det kommer nog bli en hel del sprättande... Gröna lånkisarna är i alla fall klara, medan jag fortfarande har lite kvar på de cerisa. Men även de ska färdigställas. De blev lite kortare eftersom fejkvarianten äter upp tyg. Nu ska jag försöka bli kompis med maskinen, men mer flatlock som sömmar blir det nog inte på ett tag. Tills jag lärt mig den bättre får det räcka med snygga fållar och stickningar. Och så är det ju den där bandkantaren jag köpte som tillbehör som jag ska titta på nån dag också...

Ge mig lite tid!

Golvade

I helgen har det lagts golv i Sandrines rum. Att lägga golv i ett bebott 2½-åringsrum tillsammans med en 2½-åring och en toksnabb krypbebis är en utmaning.


En bild på det halvfärdiga golvet. Fortfarande mycket prylar överallt...


Andra halvan av rummet. Lite saker är flyttade till andra rum, men det mesta fick leka 15-spel.


För att sysselsätta Sandrine fick hon en barnsax. Nu är hon en stor tjej som kan klippa!


Hepp! Som sagt. En stor tjej som kan klippa.

Nu är det i alla fall i princip klart. Det saknas bara lite dörrfoder som måste kortas lite för att kunna återplaceras. Och så är det lite ommöblerat och ska kompletteras med lite mer leksaksförvaring. Men dagens tips är att om det går att undvika så undvik så många barn som möjligt när golv ska läggas...

Pingvinklänning

Kort klänning eller tunika. Omritat från Ottobremönstret jag använda till regnbågströjan. Förlängt, något avsmalnat fram och lite annan arbetsordning. Undrar om nån vill prova imorgon...? Jag inser att galgen jag använder när jag fotar är lite bred. Särskilt raglan ser skumt ut med den. Får försöka fixa livebild istället. Men imorgon ska jag till jobbet! Mmm, tystnad! Pingvintyget är från Stoff & Stil förresten. Fint.

Sandrine och jag surfar lite Molo

Det kommer bli dyrt med två modemedvetna tjejer.

Men att det skulle börja redan?

Regnbågselefanter

Bra, eller lite too much? Hursomhelst, jag ville testa ett nytt mönster på tröja med delat framstycke. Hittade en tjejigare variant i nummer 1/2006 av Ottobre, samma nummer som jag hittat de tröjor jag tidigare sytt med liknande framstycksskärning. Detta fanns bara från 92 och uppåt, men det är ju lagom nu så det passade ju bra, även om Ottobrestorlekar brukar vara stora så den här är säkert lite för stor ändå...

Tunna tyger, faktiskt från Stoff och Stil båda två. Inga konstigheter i övrigt, men rullfållen... Ah! Så tjejigt det blir direkt och på en gång! Jag gillar verkligen rullfåll. Ska försöka rullfålla lite mer nu när jag inte behöver tänka på att jag kanske får nån pojk nån gång, för nu vet jag ju att mina ungar är tjejer, och tjejer är söta i rullfåll! Hurra!

En stooor elefant, och en liten liten myra. En stoooor elefant, och en liten liten myra. Dom gick på promenad. I våran vackra stad. Och vet ni vad som hände en gång? Jo dom trampa på en STOR och en liten BALLONG! Det blev en STOOOOR smäll, och en liten liten smäll, det blev en STOOOR smäll, och en liten liten smäll...