Först sydde och bandkantade jag en randig klänning. Det gick jättebra! Långt från perfekt, men bra för ett första försök på standardinställningar. Valde fel klänningsmodell, men bra att jag kunde göra klart livet innan jag klippte till kjolen, ifall det skulle bli helfel. Men det blev det inte. Det blev bra! Men den här modellen sitter inget vidare på Sandrine. Men hon blev glad ändå.
Sedan valde jag rätt modell. Samma inställningar och samma kantband. Men nu blev det tjorvigt. Det ser bra ut på framsidan men baksidan är smårufsig. Jag TROR inte det är hoppstygn som leder till att allt repar upp sig, men så vackert är det inte. Och fållen blev hoppstygns-VM. Sprätta, sprätta. Provlappar igen och efter lite svordomar fick jag till det på provlappen så det blev lika bra på riktiga tyget. Men vad av allt jag justerade som gjorde susen vet jag inte.
Summa så långt: När det går bra blir det väldigt snyggt och väldigt snabbt och jag bara älskart. När det går dåligt är det hjärtattack nästa. Argh. Det är så vansinnigt tråkigt att sprätta. VANSINNIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar