Äntligen dags att sammanfatta 2009. Det borde vara roligt men det är det inte. Det har varit ett rätt jobbigt år, milt sagt. Störst är förstås Julie, men också anledning till det jobbiga. Julies första fem månader var inte roliga alls. Det är svårt att tro att den lilla gosegumman som är så gullig och glad skrek mer eller mindre konstant i fem månader, om hon inte var upptagen med att äta. Året har därför påverkats så mycket av det och den enorma trötthet det innebar och fortfarande innebär. Det har blivit bra nu, men efter några sömnlösa nätter i rad kommer det jobbiga tillbaka på ett sätt det inte hade gjort om det inte blivit en så jobbig start.
Men nu är hon ingen småbebis längre utan en medelstor bebis, och första månaderna har vi förträngt som man gör med jobbiga saker som tillexempel graviditeter (aldrig mer!), förlossningar (aldrig mer!) och storhandla en lönehelg (...usch). Det är ledsamt att det blivit så, men också skönt.
I oktober började jag jobba igen och nån dag innan det gjorde jag ett standardingrepp. Jag opererade bort en dum visdomstand. Tyvärr gick det fel nånstans, så årets sista tre månader har jag växlat mellan att ha vansinnigt ont i ansiktet, vara uppsvälld som en boll, äta antibiotika och hälsa på käkkirurgen som börjar bli vana vid att ge mig bedövningssprutor, skära i mig och sy ihop mig. Enormt energikrävande, och inte är det bra än. Elände.
Det känns så tråkigt att den här sammanfattningen blir så negativ. För det har ju varit väldigt roligt också med båda barnen och en massa annat som hänt. Vi har fixat massor hemma (i alla fall i jämförelse med hur mycket vi fixat tidigare) och jag har hunnit sy förhållandevis mycket ändå. Jag har köpt den där symaskinen jag suktat efter så länge, och även om jag just nu helst vill slänga den i soptunnan så kommer det nog lösa sig och bli roligt framöver. Tittar jag igenom årets miljarder foton har det varit väldigt mycket skratt och bus. Det blir definitivt årskort på Kolmården i år också. Tillexempel.
Som synes har jag hunnit sy en del. Tror ändå jag missade lite bilder när jag jagade foton till detta collage, och en del hamnade nog bakom. Det handlar ju om att prioritera, även om det mesta sydda i år är snabba hafsverk. Jag är sugen på att sy någon mer manchesterklänning tillexempel, som kräver lite mer tanke och mönsterpassning, och även att sy lite mer till mig själv igen. Men mest av allt vill jag bli kompis med min nya maskin. Just nu är vi sanslöst osams. Jag hoppas vi blir sams snart igen... Om inte förr så blir det lättare att sätta sig när det åter är vardagslunk och kvällarna efter barnens läggdags fylls av rutinsysslor och litelite fritid.
Så nu hoppas jag på andra bullar. Jag ska jobba heltid, vilket kommer kännas tungt många gånger, och försöka fokusera lite mer där. Jag ska försöka få ordning på min fritid så jag hinner med mer istället för att bara sega ihop framför datorn när barnen somnat. Jag ska förhoppningsvis vara friskare och därmed också piggare. Inom kort är Julie en stor bebis som är lättare att leka med, både för oss och för Sandrine. Det kommer bli ett roligt år tror jag! Och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kanske kan göra nån resa också. Det är verkligen på tiden.
Gott nytt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar