You're the one I adore. You're my C64!

Ännu en bralla med applikation! Eget mönster, en förändring av apbrallorna. Jag gillar inte riktigt att sy en massa kantband och knytband så jag förlängde överdelen till två hängseländar och satte foder i överdelen för att slippa kanta. Det blev jättebra! Satte även i muddar för att kunna göra lite längre ben och på så sätt öka livslängden på dem utan att Sandrine ska snava på för långa byxben när hon börjar stå och gå. Jag lät dem ändå vara utsvängda, fast något mindre än apbyxorna, för att få lite pös nere vid mudden. Däremot är de sydda lite tajtare än apbyxorna som inte satt så tajt på min smalis som jag önskat. Men på det stora hela är de likadana. Hm. Eller inte :-) Namnlappen sydde jag i sidsömmen.

Jag är superdupernöjd med dessa!


Mörkblå velour superbillig från Ohlssons. Applikationens velour restbitar av Ohlssons fina velour. Randig muddväv från Jofotex. Tryckknappar från Prym. Body från OshKosh B'Gosh. Strumpor från Lindex. Skärbräda, kastrull-lock och påsklämma från Ikea. Dotter egen.

Till nån som har allt...?

Jag har ett litet problem. Jag fyller snart 30. Jag har ingen aning om vad jag ska önska mig i present. Presentkort är jättetråkigt. Förbrukningsvaror och andra småsaker är också tråkigt. Det ska ju helst vara nåt man kan peka på och säga "den där fick jag i 30-årspresent". En CoverPro är dels lite för dyr och jag har inte plats eller tillräckligt mycket behov. Men allt jag har tillräckligt mycket behov för och som kostar tillräckligt lite köper jag ju själv.

Hilfe, bitte! Vad ska jag önska?

Matli fick en flådig klocka av mig. Själv köper jag nya superbilliga på Ur & Penn när andan faller på så det är inte riktigt min grej...

I en rosa helikopter....

Projektet med att utrota hyllvärmare fortsätter! Detta rosa tyg med helikoptrar köpte jag på Dolly's vid Odenplan när jag var uppe på mitt sista kundmöte på förrförra jobbet. Hm, det borde alltså varit januari 2006... Sedan dess har det värmt hyllan, för vad tänkte jag egentligen ha det till? Till mig själv gissar jag eftersom det köptes innan det fanns planer på nån Sandrine. Men sedan hon dök upp (och redan innan det) har det ju mest blivit barnkläder och även om jag tittat på detta tyg ibland så har jag tänkt att helikoptrarna är för stora och inte gulliga. Men nu är hon ju ingen storlek 56-plutt längre utan en stor tjej som snart vuxit i storlek 80 så nu fick det bli nåt! Och vad bra det blev! Jag blev tvungen att sy en t-shirt till mig själv också för att matcha (och för att få slut på tyget).


Min t-shirt är sydd med utgångspunkt i en av matlis tajtare t-shirts för tanken var pappa-dotter-matchning ala me & I, men när jag såg hur rosa resultatet blev insåg jag att han nog aldrig skulle använda den. Så den är nu min :-) Men vi har ju ungefär samma storlek så vill han låna går det bra. Det är alltså en helt vanlig rak t-shirtmodell med gul krage och lite vita dekorsömmar.


Sandrines tunika är samma mönster som de senaste alstren, men med annan halsringning. Jag klippte upp ett sprund mitt fram istället och satte i en tryckknapp och lät raglansömmarna gå hela vägen upp till halsen. Kantningen är av gul trikå som legat i tyghögen i massor av år, sedan jag klädde om trädgårdsdynor gissningvis sommaren -99 och köpte billigaste reatyget jag hittade som matchade tyget jag skulle ha på framsidan. Trikå, mmm, inte bästa valet till trädgårdsdynor kanske, men det var otroligt billigt och det var viktigast då :-)

Nu är det i alla fall bara småbitar kvar av tyget och dessa förpassas till lapplådan! Men det var väldigt trevlig kvalitet på detta tyg. Lite tjockare än riktigt tunn trikå, men ändå inte knöligt tjockt.

Apcoola sjuttisbrallor

Jag har ett tag tänkt göra nån slags enkla hängselbrallor liknande de min mamma sydde (för hand!) till mig när jag var liten. Men efter att ha sett Theas tuffa brallor bestämde jag mig för att göra en mer 70-talig version med lite mer utsvängt än jag ursprungligen tänkt och med knytband istället för knappar.

Tyget är ett velourliknande tyg som jag ärligt talat inte vet vad jag tycker om. Det kommer från Sewzanne's och jag minns inte vad det kan ha hetat, men det är glansigare än jag tänkte mig när det beställdes. Det ligger lite på gränsen mot krossad sammet i känslan, men inte riktigt ändå. Jag har inga jätteaversioner mot krossad sammet som jag insett att många sybloggare har, men det var inte riktigt vad jag tänkt mig och inte riktigt vad jag vill ha till barnkläder. Men jag kanske ska sy en festtopp till mig själv av resten av tyget? :-) Knytbanden är av randig trikå och får därför nästan en skuggeffekt. Lite korta blev banden. Får bli längre om det blir fler såna här.

Mönstret är helt och hållet ritat av mig och det blev kanske lite väl utsvängda ben. Innersömmen känns nästan lite dragen. Nästa version blir nog något mindre utsvängd där. Dessutom blev de lite vida över kroppen. Sandrine är ju en smalis och jag mätte henne och tyckte att jag gjorde mönstret nästan tajt, men de sitter ändå löst över hennes body så smalare vore inget problem. Men det får ju inte bli för tajt om man lätt ska kunna dra upp dem på en sprattlig tjej.


Lite lätt ovillig modell även idag. Den här tjejen har väldigt stark egen vilja...


Men om man bara får göra något annat som man vanligtvis inte får, som att använda pappas dator, så kan man stå still en lång stund så mamma hinner ta kort.

Tunika 2 - dyrvelour

Samma egenritade mönster som sist, men nu i dyrvelour och utan applikation. Velouren har min kompis Å varit snäll och köpt åt mig på tygmarknad i Tyskland. Det här skulle bli fint, men jag vet inte... Kanske är det mest att mönstret inte helt är jag (eller Sandrine). Det ÄR ett snyggt tyg med fina färger, men det känns inte klockrent rätt på nåt sätt. Eller så är det bara att prototypen blev så himla bra och den här blev sömnadsmässigt lite sämre. Jag hade lite för breda kantremsor så de blev fladdriga på baksidan tills jag sydde en extra stickning. Kanske fick jag lite hybris efter förra och hafsade lite för mycket? Nåja. Den är godkänd, men resultatet gav inget lyckorus.

Kanske berodde det på en nyvaken modell som dels inte hade lämpliga kläder under och dels inte alls var på humör för att modella?

Lite för stor är den också. Men den blir nog lagom framåt sommaren, då modellen dessutom förmodligen blivit lite bättre på att stå och gå så den gär sig bättre.

Nu är frågan om det blir ännu fler tunikor på direkten eller om jag ska omarbeta mönstret lite. Det är en väldigt enkel och kul modell i alla fall! Och tygskåpet är sprängfullt och jag har därför projekt göra-åt-hyllvärmarna. Vi får se vad det kan bli imorgon, om sytid finnes.

Avslöjad direkt!

Inte förvånande alls, men den här gången blev jag avslöjad direkt av min hemlis. Jag visste ju att det skulle bli så eftersom jag använt äppeltyget. Min hemlis denna gång var Tilde Textil och jag kom ihåg att hon kommenterat när jag sytt i äppeltyg tidigare att hon önskar hon beställt det tyget från Sewzanne's. Tyvärr hade jag ju inte jättemycket kvar av det, men med tema bad funkade det ju att göra ett plagg med rätt liten tygåtgång, samt att komplettera med enfärgat för att det inte skulle bli för mycket...

Ett litet linne och ett par matchande shorts från Sy barnkläder av mjuka tyger fick det bli. på bilden har jag tråcklat fast lite spillbitar över mina namnlappar... En liten insats för att hålla hemlisen hemlig! I övrigt fick Tilde lite fiskknappar, ett band med somriga jordgubbar och tre glada badlakan. Varsitt till hela familjen. Tygerna blev ett bokstavstyg från Åhléns, eftersom Tilde precis som jag verkar lite språkfixerad. Och så ett rätt vanligt trikåtyg med ränder i lite somriga färger, om man räknar ljusblått som vatten som sommar och bad. Och så kaffegodis då. Gott. Kaffe.

När jag skulle skicka mitt paket insåg jag att det blev för tungt och jag fick dela upp det i två paket för att kunna skicka som "brev" och inte som "paket", som är krångligare och dyrare. Det gick ju bra, men de verkar inte ha kommit fram samma dag. Jag var lite rädd att det skulle bli så och att jag skulle bli avslöjad på poststämpeln. Det vore ju mycket tråkigare än att avslöjas på tyget.

Det verkar i alla fall som att paketet uppskattades och det kan ni läsa om här! Fler bilder där också...

Draken

Idag har jag trotsat fotpaketet och sytt ändå. Ha! Det har gått bra men lite långsamt och jag har känt att jag suttit för länge några gånger, så det har fått bli många men korta pass. Dagens projekt - tunikaprototyp!

Mönstret är eget, avritat från en köpetunika från Kapp-Ahl, och ändrat lite. Det blev riktigt bra! Det här skulle bli en snabb släng-ihop i billigt Ohlssons-tyg för att se att mitt mönster funkar, men så blev det applikation och kantbandande och allt gick så himla bra att det blev inte alls prototypskick på den utan jag är supernöjd! Och jag är nog ändå inte nöjdast i familjen...

Den ser ut att vara gul och blå kanske, men det är den inte. Den är klarblå men det andra är limegulgrönt. väldigt Me & I eller Åhléns just nu faktiskt. Har en hel del köpekläder i liknande limefärg. Både velour och kanttrikå är från Ohlssons. Knapparna är gamla. Och jag kom till och med ihåg att sy in namnlappen i sidosömmen. Hurra! Det är vanlig resår som är öglorna knapparna knäpps med. Jag sydde ned raglansömmarna och fållade med låtsastäcksömmen på min symaskin. Det blir rätt bra.


När jag såg köpetunikan på Kapp-Ahl tänkte jag genast att jag skulle köpa den för att sy egna i samma modell. Gillar verkligen halsringningen! Jag tycker att allt gick bra så tillvägagångssätt och sånt är inte mycket att ändra på. Det blir nog fler i denna modell av lite mönstrad dyr-velour som ligger och väntar i skåpet. Fast förmodligen inte förrän foten är lite mer hel igen. Storleken är 74 men en stor sådan skulle jag säga. Den här kommer Sandrine kunna ha ett tag. Hon ska tydligen ha den nästa gång hon hälsar på på pappans jobb...

Ingen vidare vecka...

Eländet bara fortsatte. Ögonen vidriga. Fortfarande kass mage. Foten högt, men okej. Dålig sömn eftersom även Sandrine varit lite risig. Men nu börjar det kännas bättre i alla fall. Nu kanske jag orkar sticka lite. Eller nåt. Om vi bara får sova en hel natt löser det sig nog. Fast det bestämmer ju tyvärr inte vi...

Och nyss upptäckte jag att jag har full lön dag 1-14 när jag är sjuk. Hepp! Det hade jag missat. Jag hade kunnat lägga all tid på att sticka istället för att jobba alltså förra veckan innan jag blev sjuk! Äh! Jag kommer fortsätta jobba på nästa vecka trots detta. Jag har ju trots allt ett kul jobb... men den här veckan som mest tillbringats i sängen är det ju skönt att jag fått full lön för ändå! Yay!

Elände

Foten är okej, men det är lite jobbigt att ha den högt hela tiden.

Förkylningen som minskade tillräckligt så jag faktiskt kunde opereras har tilltagit och det rejält. Jag är vrålförkyld med illröda rinnande och kladdiga ögon. De gör mer ont stängda än öppna, men de skyr ljuset. Fantastiskt irriterande.

Och till råga på allt var vi lata i fredags och köpte pizza. Dåligt beslut. Klockan 6-7 på lördagsmorgonen spydde vi båda två och jag fortsatte med detta halva dagen. Jag är jättedålig på att återhämta mig från sånt också så magen är en stor uppsvälld och öm ballong och jag kvider hela tiden. Det går knappt att få i mig mat än, dryga dygnet senare. Även Sandrine fick smaka lite pizza och kaskadspydde ner vardagsrumssoffan igår kväll... Vet inte om det har ett samband men hon brukar inte spy.

Men det här är ju sånt som går över... Men just nu är det mest synd om mig i hela världen.

Jag kan inte låta bli

Jag är verkligen vansinnigt kär i den här tjejen!

Hur går det då?

Jodå, det går bra. Jag äter tabletter och sitter och ligger med foten högt mest hela dagarna. I den positionen kan man jobba, sticka och bara vila. Man kan till viss del leka med sin 11-månadersbebis. Faktiskt har det gått smidigare än jag trott. Jag har inte ont så länge jag håller foten högt och inte går på den. Jag har redan lyckats jobba flera timmar om dagen. Det jobbiga blir att rapportera sjukfrånvaron så det blir rätt, men första veckorna är ju jobbet som betalar så då borde det gå bra. Det blir klurigare sedan att få Försäkringskassan att inse att jag kan jobba några timmar om dagen hemifrån, men inte åka till jobbet. Det är dock inte så ergonomiskt att jobba på en laptop i knät med foten på soffans ryggstöd. Men det går. Men mer än några timmar om dagen går inte, men det är ju bättre än inget, både ekonomiskt och på andra sätt. Jag undrar lite hur paj jag blir i rygg, armar och knän av det här bara...

Sockstickandet går framåt men inte så fort. Eftersom jag måste gå i trappan för att fixa bild så blir det ingen bild idag heller. Får kanske bli en mobilbloggsbild snart istället...

That's it!

Opererad

Så, då var själva operationen ur världen... Bara några veckors läkprocess kvar att genomlida...

Oroväckande

På tisdag ska jag operera foten, om jag är frisk. Det står på infopappret att man ska avboka om man blir förkyld och har feber. Jag var ju förkyld för två veckor sedan. Feber har jag nästan aldrig. Nu snuvar jag på och har högre temperatur än vanligt (feber för mig kanske men inte formellt). Nu! Så otroligt dåligt! Nu när jag förberett mig så gått det går mentalt och praktiskt för operation och sjukskrivning. Jag vill INTE behöva ändra tid. Bli frisk nu dumma kropp!

En förberedelse har varit att sy klart alla maskinsömmar på den testjacka jag sytt åt Sandrine i storlek 86. Jackan blev rätt gräslig. Jag ska fota när den är klar, dvs när alla trådar är fästa och avklippta. Nej, jacksömnad av den modell jag valde är inte för mig. Jag är för onoga när jag klipper till för att sy i tyg med total avsaknad av stretch, och jag tycker det är dödstrist att sy i breda resår i smala små ärmslut. Jag hatar att sy slitsar, det blir fult hur jag än gör. Nåja, ni får se och döma själva om ett tag när jag är klar med det tråkiga slutpillret.

En annan förberedelse är att jag köpt garn och börjat sticka komplicerade sockor till mig själv. Det ska nog hålla mig sysselsatt ett bra tag... Inte svåra men pillriga. Bild kommer senare även där.

Andra förberedelser har varit att samla på mig kuddar och täcken och skumgummi och sånt för att kunna pallra upp foten i högläge. Och så skulle jag städat ur ateljén lite mer, men nu har jag ju i-princip-och-nästan feber, så nu vet jag inte alls... den får nog se ut som den gör i några veckor.

Förhoppningsvis kan jag fixa lite mer imorgon kväll när jag mår bättre och vill skingra tankarna. För jag tänker må bättre och få den här skiten ur världen. Japp.