Hemliga paketet jag skickade

Jag skickade alltså ett paket med hemliga grejer till [sarah lc]. Det var kul och en rejäl utmaning. Sarah var en ny bekantskap i bloggvärlden, vilket gjorde det svårare. Man kan ju läsa ikapp sig på bloggen men det är ändå inte riktigt samma som de bloggare man själv kommenterat i, fått kommentarer från och på nåt sätt lärt känna i alla fall lite lite. Nåja. En annan svårighet var att den bild jag fick av Sarah och hennes smak stämde inte så bra med min egen smak (grönt, brunt och blommigt? Njäää!) och dessutom verkar hon rejält inne på återvinning, något som inte är min starka sida. Till råga på allt kom det jäkla auberginetemat och ställde till det. Gah! Skulle jag göra lila grejer i jättesyntetisk sammet till nån som gillar andra färger, naturmaterial och absolut inte krossad sammet? Nä, här fick jag tänka till. Mitt motto blev hälften jag och hälften vad jag tror är Sarah. Det är ju ändå inte meningen att man ska göra nån copycat-pryl och helt härma sin hemlis. Nä så här fick det bli...

Sarah beskrev sin dotter som vild. Då tänkte jag att hon behöver något rejälare än nån liten klänning. Jag kollade min hög med kläder jag tänkt sy om och hittade den här tröjan jag köpte på högstadiet eller gymnasiet. Det är nån slags rätt grov bomull som har struktur och är lite tjockare. Den blir bra! Färgen på bilden är lite knepig. Tröjan är grön, inte gråbrun...


Med ärmarna som ben och resten av tröjan som mindre tröja blev det ett litet set. För att göra storleken lite mer flexibel är muddarna rätt långa. Muddar och ärmar är av ett randigt tyg från Jofotex. Låg bland muddväv men... jag vet inte det jag. Men så var det ju det här med aubergine. Det fick bli en liten applikation på tröjan. En supersyntetisk festvelourstuvbit från Ohlssons i perfekt auberginefärg, men i läskig kvalitet. Och lite grönt från en gammal restbit från en velourtröja.


Tada! Svårt med storleken var det också. Jag har aldrig sytt till såna här storbarn...


Resten då? Jag körde samma variant här. Hälften min stil (det randiga tyget och sammetsbandet) och hälften secondhandfyndat påslakan och spets. Men hur tusan lyckas alla secondhandsömmerskor hitta retrotyger? Jag var runt överallt i stan och detta ljusblå var det mest retro jag kunde hitta. Inget grönt, inget brunt, absolut inget blommigt eller orange. Spetsen tror jag inte är använd, men den är köpt på second hand.

Gåvan blev ett härligt handfärgat alpacagarn. Grönt. Luktsak var supersvårt. Jag gillar själv inte doftljus och sånt, men så hittade jag designade luftrenare i en kul designaffär med massor av marimekko-tyger. Den affären ska jag gå till fler gånger. Det kändes lite futtigt, så jag kompletterade med lite lyx-te, eftersom Sarah tydligen mest tar en kopp earl gray ibland. Det är ju lite trist tycker jag (fast gott) så lite smakisar av andra roliga sorter kändes kul. Sarahs inlägg om mitt paket finns här och här.

Vad har jag lärt mig av detta utbyte nu då? För det första känner jag mig lite snål som låste mig lite på det där med två tyger, två band, etc. En del har frångått det och gett fler saker eller saker som känts mer rätt. Det ska jag tänka på till nästa gång. Sedan ska jag se till att ha något vettigt att paketera i hemma nästa gång jag ska skicka paket! Det blev ett pinsamt fult paket av en gammal pappkasse. Inte stiligt alls. Men det var kul och utmanande det här så självklart ska jag vara med även i nästa utbyte, även om det kommer bli stressigt...