Mäh! Tråk! Inget att visa här! Jag har lite obloggade saker, men de är presenter, så de får snällt vänta tills de är överlämnade. Istället då, vad händer nu?
Jo, vi ska måla alla våra innertak (förutom källaren) vita för att bli av med det deprimerande ljusslukande furugula. Jag kan tycka furu är helt okej, men 30 år gamla obehandlade furutak är gula, mörka, kvistiga, äter upp allt ljus och är allmänt irritationsmoment. Uplight? Nääää, jaså, är den redan tänd?
Så vi har beslutat att takmålning är inget för oss. Vi har knappt lagt en krona på underhåll av huset på de sex dryga år vi bott här (nån färgburk, omlagt garagetak för 7000 kr som vi fick göra ROT-avdrag för, och nu fondväggen i tjejrummet...) så det får väl kosta. Efter några utskick till olika firmor bestämde vi oss inte ens för det billigaste, utan för den som verkade förtroendeingivande genom att vilja titta runt innan offert. Det skilde inte så många kronor. Men många totala kronor blir det ändå. En dyr julklapp till oss själva. Men det är inget litet jobb som ska göras heller... förarbete, tre strykningar och totalt närmare 100 kvadratmeter. Och så täckning av väggar, golv och möbler.
Så nu kanske de ska börja redan den här veckan, för det ska vara klart innan jul. Inte superlämpligt med en gravid mamma i huset, men lämpligare än med en ännu mer gravid mamma eller en mamma och två små barn, så det får bli nu. Så saker måste plockas bort. Det blir inget sy förrän detta är över. Symaskinerna står på tur att plockas ner. Möbler ska stuvas ihop och täckas med plast. Det vore läge att göra en välbehövlig rensning, men det finns inte tid och ork, så det mesta ska bara packas ihop. Vi får väl se hur länge vi får bo i källaren. Vi har inte riktigt fattat hur inplastat allt blir. Några rum i taget eller allt på en gång? Nåja, i värsta fall får vi sova i gästrummet, i källaren, och åka bort över helgen. Det löser sig. Det kommer bli så fint, och lite spännande är det faktiskt. Men jobbigt. Åh så jobbigt.
