I torsdags kväll var jag ensam hemma eftersom Sandrine och hennes pappa åkt till farmor och farfar över natten. Planen var att sy, men vad? Lätt stressad tänkte jag att en till klänning/tunika till mig själv inte skulle skada. Så jag satte saxen i ett skrynkligt tyg jag köpt som stuv på Ohlssons, men som jag då tänkt sy till Sandrine av.
Sedan blev ungefär allt fel. Jag skulle ju bara slänga ihop den lite snabbt. Men när jag klippt till bakstycket insåg jag att inte ens om jag vände på tyget skulle en hel kjolvidd till få plats. Jag fick helt enkelt göra framstycket så långt det gick och sedan korta bakstycket motsvarande. Då inser jag att jag klippt framstyckets urringning på bakstycket. Sedan inser jag att jag glömmer sömsmån på de sömmar som framsidan har vid bysten. Mönstret är ju avritat av mig och är därför inklusive sömsmån på alla sömmar utom denna bystsöm, eftersom jag är lat och använde samma avritning både till fram och bakstycket, bara med olika ringning (mmm, just) och att det för framstycket delar sig vid bystsömmen.
Jaha, jaha. Inte mycket att göra åt. Tur att stretch är förlåtande. Så även detta tyg, med märklig flanell-liknande baksida, vilket jag inte heller uppmärksammat innan jag började lägga ut och klippa. Jag tycker ändå jag lyckades rädda situationen rätt bra. Kantningen av urringningen blev istället till en mer muddliknande variant som vann mig några centimeter även i den väl ringade nacken. Det blev helt okej. men kanske lite för kort för att ha utan att ha nån slags byxor under. Det blev mer tunika än klänning, helt enkelt. Och inte alls som jag tänkt mig. Men jag hann klart på min lediga kväll och jag tror inte jag gör om halsmisstaget...
Jag premiärbar tunikan idag på morgonpromenad med Sandrine, långt innan de flesta i byn vaknat... Mycket skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar