Utflykt och så

Efter att ha varit i dåligt skick så länge stod jag inte ut längre. Jag måste härifrån. Så vi bestämde att vi skulle göra en utflykt. Efter att ha studerat evenemangstipsen i Corren visade det sig att det inte hände så mycket kul idag, men vi valde trots detta att ge oss av. Våra mål var dessa:

REIJMYRE GLASBRUK - NT-DAGEN
HÄVLA KVARN på SMEDJANS DAG i Häfla
BARNENS DAG och BONDE på STAN I FINSPÅNG

Inget alltför upphetsande alltså, men ändå. Reijmyre var sådär, de gjorde glas. Okej. Vi fikade. Det var okej. Nej, vi hade inte NT-kort så vi fick betala dyrt för den lilla tårtbiten. Nåja.

Den stora happeningen var i Hävla. Först åkte vi till kvarnen där det var fabritsförsäljning av... mjöl. Nej, vi köpte inte. Kvarnen var rätt trist. Men sedan åkte vi till Smedjans dag (men vad tråkigt det låter!) och jisses vad mycket folk. Fröken skulle varit med. Se bilden.

Men, har man själv bott på landet är det inte så upphetsande med en SÅG (visning av sågen var 1½ timme!) eller en stor laduliknande byggnad med olika redskap uppställda. Okej, smedjor har jag väl inte varit i så många, men same same. Lite lagom att strosa runt en stund i alla fall.

Sedan mot Finspång och Bonde på stan. Barnens dag var inte på vår lista egentligen. Bonde på stan visade sig vara ungefär.... två bönder. Nästan i alla fall. Några sålde tomater och gurka. I en Arla-monter kunde man titta på en låtsasko. Det fanns en liten inhägnad med ett får. Vi stannade ungefär 2 minuter. Sedan åkte vi hem.

Och hemma bestämde jag mig för att göra nytta. Med sekatör i ena handen och andra handen på magen (eftersom det började med att hugga till och göra satans ont när jag satt på huk, men skam den som ger sig) avverkade jag nästan allt på framsidan av huset som skulle avverkas. Jag klippte ner pionerna och de vissna plymväxterna (vet inte namnet). Jag frilade brevlådan från häcken som försökte växa över den, men resten av häcken får bli ordentligt klippt senare. Jag ryckte ogräs och tistlar och jag ansade några tujor som blivit väl närgågna. Jag ansade även några krukor med penséer och lät två av dem få leva vidare och två av dem stå i skamvrån tills vidare. Nu behöver jag inte längre skämmas för framsidan! Inte lika mycket i alla fall. Men trappan är fortfarande vårt stora problem. Men nu är den i alla fall fotograferad så vi kan skicka bilder till Flisby. Och vi har en nödlösning i bakhuvudet. Om inget annat går innan vintern. BETONG.

Det är skönt att ha återfått i alla fall lite av energin. Idag är dessutom Bébé 10 veckor! En fjärdedel avklarad! Detta ska nu firas med en stunds välförtjänt vila. Aaah.