Annika 33 år

• Gillar fortfarande att virka bättre än att sticka, generellt.


• Jobbar lagom deltid för att hinna hämta barnen i tid


• Tränar periodvis duktigt på gym


• Äter fortfarande för mycket fikabröd och feta såser


• Har börjat intressera sig för designat porslin


• Tycker inte om att gå upp tidigt


• Syr för sällan för att vara riktigt bra på det


• Älskar sina barn men drömmer om egentid


• Gillar att sova


• Vill ha nya garderober


• Längtar till semestern i Turkiet

Fotbollslagret?

4 år!

Senaste tidens undanflykt, bortförklaring osv. Storbarnet har fyllt fyra och firats ett antal gånger. Innan det har det städats och fejats och hittats på skattjakter och köpts presenter och en massa annat typiskt tidsödande och orkdödande. Men nu då, vad ska jag hitta på att skylla på nu när jag inte hinner fixa, dona eller ens blogga? Jag testar förkylning, för förkyld är jag. Och sedan är det ju påsk!

Silver

Jag har roat mig tre torsdagkvällar denna vår med att gå en kurs i silversmycken. Jag har testat tre olika tekniker. Första gången formade jag silvertråd, vilket var lämpligt eftersom vi hade ont om sågar den gången. Andra gången snodde jag åt mig en såg och sågade en uggla i silverplåt. Tredje och tyvärr sista gången knåpade jag ihop ett armband av silverringar.

Ugglan känns lite trä- och metallslöjd, men jag tycker om den. Jag har testat två tekniker på ytan. Först diamantslipade jag hela med en grej som såg ut som en kökssvamp ungefär, och sedan hamrade jag ugglans vingparti. Den är inte så stor. Kanske 2½ cm hög? Kanske 3? Det var väldigt svårt att komma på något lagom svårt att såga, och eftersom jag ville ha diamantslipytan kunde jag inte heller köra den i trumlaren så den blev lika blänkande som de andra smyckena eftersom det hade polerat bort en del av detta.

Maffigast och svårast var armbandet. Det består av massor av små ringar jag har fått trycka ihop med tång på rätt sätt. Först fick jag tillverka ringarna av tråd. Eller, jag tillverkade ringar i den dimension läraren anvisat mig. Sedan kom han på att det var fel dimension, så då var han snäll nog och hjälpa mig snurra upp nya ringar av silvertråd som jag fick såga loss från den spiral som bildas när man vevar upp tråd längs en pinne. Annars hade jag aldrig hunnit klart. Jag hann knappt ändå, men lite på övertid knåpade jag fast spännet, och lämnade det för trumling. Hämtade det dagen efter och oj så blankt det hunnit bli! En del ringar är inte perfekt stängda, och inte ens ganska bra, utan man känner skarven. Jag ska fundera på om jag ska försöka rätta till det eller om jag ska anse det bra nog. Kedjan är så kompakt att man kan inte öppna den mitt på och rätta, så gjorde man fel fick man backa. Ungefär som när man virkar. Så jag är ju ganska van!

Kursen gick här i Linghem och jag hoppas det blir en fortsättning, även om detta nog inte är något jag vill göra jättemycket ändå. Det blir rätt dyrt, och vad ska jag med alla smycken till? Måste prioritera tiden. Nu går jag på yogakurs istället. Det borde bli en annan typ av resultat där :-)

Snabbsydd riddardräkt

I några dagar har Sandrine gått omkring inne med galonisar på och mössa till det och kallat det för sin riddardräkt. Detta blir rätt varmt och passar inte så bra, så jag tänkte att jag får väl slänga ihop en riddardräkt då. I gömmorna finns sedan länge nån slags silverlacktyg som jag glömt tanken bakom för det är nog snart 10 år sedan. Och marinblått fodertyg. Men min 80-talsbok har jag lånat ut, så jag fick kolla Günthers bok för att hitta något enkelt att utgå ifrån. Det fick bli en omlottblus. Fast bakåfram. Inte det bästa valet såhär i efterhand. Men det funkar. jag orkade inte vändsy helt för det är så krångligt att tänka rätt på ärmarna. Kantade dem med snedslå istället. Och vapenskölden testade jag en ny applikationsteknik jag läst om. Sydde på vlieselin bakpå motivet, fast med klibbsidan mot rätan. Nu vågade jag inte försöka stryka på lacktyget ändå, men efteråt klippte jag upp vlieselinet och krängde runt så klibbsidan kom utåt. Där hade det kunnat gå att stryka fast det som ett tygmärke ungefär är tanken. Men jag fick förlita mig på att sy. Det gick bra det med. Applikationen får en snygg kant på detta sätt. Resultatet totalt är inte superbra, men absolut tillräckligt bra för en kvälls snabbjobb!

Till detta behövdes en mössa. Jag ritade av en köpe-väpnarluva från Molo och sydde ihop i en trikå med glitter i som jag tror är från Jofotex, fast även det för rätt många år sedan. Jag gillar ju att vändsy sånt här, men den här ska ju användas inne och inte som utemössa, så enkelt tyg, rullfåll längst ner och vanlig fåll runt ansiktet. Blev riktigt bra, så såna kanske det kan bli fler i maskeradsyfte.

Och vad glad den lilla riddaren blev, men det syns ju på bilden!

Födelsedagsvåren

Senvintern och våren är intensiva födelsedagsveckor i vår familj. Den 22:a februari fyller Julie. Veckorna kring där gick alltså åt till att städa och hålla olika kalas. Nu är vi i en mellanperiod, men sedan 5 april är det Sandrines tur att fylla år. Så då blir det inte så mycket tid över till pyssel, tyvärr. Lite har hunnits med, men inte hamnat på bild. Långsammast (fast ändå rätt snabbt) just nu är en ny sjal jag börjat sticka. Onödigt, jag vet, men roligt. Ska försöka ordna en bild snart. Under tiden kommer ett pauskollage från Julies tre födelsedagskalas! (klicka på bilden för en större version)

Doodler

Jag har fastnat lite för spelet Doodle Jump på min telefon. Man är en liten figur som heter Doodler och som hoppar på plattor. Idiotenkel grundidé, som alltid i spel man fastnar i. Doodler ser ut såhär:

På bilden här har han en raket på ryggen. Man kan få lite olika såna saker medan man spelar. I fredags bestämde jag att jag ville ha en egen Doodler. Så jag virkade en. Jag tänkte att det kan jag inte ha varit den första som gjort, men jag valde att inte googla. Jag ville hitta på själv. Men efteråt har jag googlat, och då hittade jag inga virkade Doodlar! Vad konstigt! Det finns ju massor med virkade/sydda Angry Birds, så det tog jag för givet att det skulle finnas. Hur som helst. Nu finns det en virkad Doodler. Min!

T-shirt-fabriken

Jag jobbar på så sakteliga med att göra åt mina tyger så det kan bli plats i skåpet för lite nytt snart. Huvudsakligen försöker jag använda de lite mer barnsliga tygerna, eftersom jag känner att snart-fyra-åringen håller på att växa ifrån såna mönster. Men här fick även lite ganska trist randigt tyg bli en t-shirt. Jag har två t-shirts till som är klippta och delvis ihopsydda, men som ska ha annan färg på kantbandet, så där är jag nu. Det går ju mycket fortare att köra med löpande band-princip och slippa trä om maskinerna i olika färg etc, men det är också mycket tråkigare. De färdiga tröjorna blir i alla fall väldigt fina, om jag får säga det själv... Fortfarande storlek 104. Borde passa denna sommar och en sommar till. Och sen två somrar för Julie, förhoppningsvis. Jag känner att jag borde sy något åt henne också snart, men såna här rena bruksplagg känns smartare att sy i den större varianten, och så istället satsa på något lite roligare direkt till Julie. Det kanske blir en klänning eller nåt. Det finns fortfarande mycket tyg att sy av...

Åsikter från frysdisken

Detta år har börjat rent ut sagt värdelöst om man ser till hälsan. Jag har i princip varit rejält förkyld oavbrutet sedan den tredje januari. Nu har dessutom barnen varit febriga och förkylda medan min man varit bortrest, så jag har ägnat veckan åt VAB. I kombination med dålig aptit och ingen lust att laga mat har jag istället utforskat frysdisken.

Billys pannkakor med chokladfyllning: Ja, i vår mikro behövs bra mycket mer tid än 1½ minut för att dessa ska bli varma, men får de lite tid till blir de alldeles lagom goda för storkökspannkakor. Självklart inte i närheten av hemgjorda, men för ordinariepriset 9.90 per paket (3 för 27!!) är de alldeles lagom smaskens. Jag ger dem FYRA virknålar av fem möjliga!

Nästa test blev Ploppglass. God ljus mjölkchokladglass och god kolafyllning, om än lite seg. Rätt bra sprödhet i struten. För att vara flerpacksstrutglass tycker jag de var riktigt trevliga. Får också fyra virknålar!

Sista testet blev Dr Oetkers tonfiskpizza Tonno. Jag gillar iofs tonfisk, men det är inte mitt förstaval på en pizza. Faktiskt aldrig mitt val, egentligen. Men det är Sandrines favorit, så jag tänkte att vi testar. Nu var hon febrig och sov över middagen, så bara Julie och jag delade på denna. Den gick att äta. Den var på intet vis otrevlig. Men den smakade INTE tonfisk. Inte minsta likhet med tonfisk på pizza man köper på pizzeria. Näpp. Så tyvärr, bara en virknål. Denna kommer inte gå hem som "tonfiskpizza" hos den unga damen.

Tunika med lila elefanter

Jag tog mönstret från äppeltunikan och ritade om armarna lite. Smalnade av. För jag ville inte sy med resår. Det är knöligt och jag tycker inte resultatet blir så bra. Behöver säkert öva på det, men inte roligt just nu. Det fick bli kantband istället. Och så fick det räcka med en volang. Men annars så! Annars är det samma mönster i storlek 104. Den blev fin. Jag hoppas den går hem också. Elefanternas tyg är lila, även om det nästan ser lite svart ut på håll. Lila brukar ju så hem, så det blir nog bra!

För kort :-(

Min fina filt. Jag är hemma och vabbar idag. Försökte dra filten över oss. Men då åkte fötterna ut. Den är helt enkelt för kort. Den funkar som över-benen-framför-brasan-pläd, men det är inte det den används till. Vilket är synd för färgerna skulle verkligen passa bra just i fåtöljen framför brasan. Men i alla fall. För att få den användbar behöver den nog ytterligare några decimeter på längden. Vilket inte ens är svårt att ordna. Det tar bara tid och kostar lite pengar. Men det är nog den vägen jag måste gå. Till garngrottan och köpa mer garn. Och så virka, virka, virka... Den är för skön och fin för att få sluta sin karriär som halvmesyr.

Uggle-tischa

En likadan som igår! Men vilket tempo, inte sant? Även idag ett jofotex-tyg ur gömmorna. Och mudden och kantbanden är cerise, även om de ser hallonröda ut på bilden. Nu hoppas jag bara att de passar också. Det slog mig just att ärmhålen skulle kunna vara lite tajta. Vi får väl se. Det blir inga fler sydda innan dessa är provade och godkända i alla fall.

Och tack för svaren ni som kommenterade att ni fortfarande läser! Jag vet inte om alla RSS-läser numera. Jag vet rätt många som inte gör det. Och själv rensar jag bort tråk från mitt eget flöde rätt ofta, och tråk är väl vad jag presterat senaste tiden. Men, förhoppningsvis ändring nu! Och en anledning till det är att jag slutligen tröttnade på Bloggers jättejobbiga editeringssida. Nu har jag skaffat en offlineeditor som heter Zoundry Raven och är gratis. Och hittills är jag jättenöjd! Jag slipper bli arg varje gång på bilder som hoppar. Jag slipper bli irriterad på formattering som inte blir som jag vill. Nä, det här verkar funka! Enkelt och rent. Utmärkt!

Jag har belagt mig själv med köpförbud på tygfronten tills jag gjort åt en avsevärd del (lagom ospecificerat!) av mitt tyglager. Och just nu känns det inte som ett problem. Tråd får jag köpa. Jag har tyvärr inte turkos tråd till CoverPron och jag har turkos muddväv som skriker efter att bli använd, så det kan kanske bli ett komplement. Men annars, nej! Det finns helt enkelt inte plats för mer tyg nu. Och jag har massor av idéer! Tid är bristen, men allt går fortare och enklare när man är inne i det, och det känns som att jag i alla fall har ett ben inne igen nu! Roligt!

Elefant-t-shirt på beställning

Inget konstigt alls. En t-shirt. Med elefanter. I storlek 104. Mönster från Ottobre 3/2007 om jag minns rätt nu. Om den passar bra ska jag sy ett gäng till för den är rätt lätt och snabb. Men bäst av allt är att den är sydd på beställning av Sandrine. Hon ville ha en tröja i detta tyg, sa hon bestämt efter att ha tittat i mitt tygskåp. Ja, sen ville hon ha tröja i en massa andra tyg också. Jag tyckte att SÅ många tröjor behöver hon inte, men hon kontrade med att hon menade som hon kan ha när hon blir FYRA år! Så detta är en tidig fyraåringströja. Och alla maskiner var snälla mot mig. Också ett glädjeämne.

Men om jag ska börja blogga lite bättre igen, så undrar jag ju. Är det någon som läser det här? Mer än mamma? I första hand bloggar jag mina sydda alster för egen referens, men det vore ju lite kul att veta om någon annan läser. Så jag vet hur mycket jag ska förklara lite tydligare än bara så de som redan är insatta förstår :-) Lämna gärna en kommentar om du läser, så jag får ett litet hum om ifall jag har någon målgrupp kvar efter detta ytterst torftiga bloggår 2010...

Pärlslutet 2010

Sista månaderna 2010 pärlade jag en del. Inte precis mot slutet, mer än några julklappar, men i oktober-november blev det en hel del. Här är en liten bildkavalkad. Det mesta är till salu om man så vill, för jag har redan galet mycket mer smycken än jag har behov av. Priset ligger på ungefär självkostnadspris. Så skulle nån mot förmodan vilja ha något av detta så är det bara att höra av sig :-)

Långt grön/brunt halsband...

Armband i memorywire och frostiga glaspärlor.

Vaxade pärlor och ett grönt glashjärta.

Plast, vaxat och hematit i en enda röra. På memorywire.

Vaxade oregelbundna och metallmellandelar.

Porslin med orkidéer och släta vita. Den här är inte till salu. På memorywire.

Juligt set med örhängen och halsband.

Julhalsband på memorywire. Inte till salu.

Blåa örhängen av glas och vaxat.

Testinlägg

Testar ett nytt sätt att blogga som verkar lite knepigt. Kanske kan göra bloggandet lite frekventare, om jag bara får bilderna att funka...

Inleder året med sömnad...

Äpplen!

Jag avslutade förra året och inledde detta med att sy en äppeltunika åt Sandrine. Mönstret är från Ottobre 1/2006 och är i storlek 104. Försökte först sy halskantningen enligt anvisning, men det blev vansinnigt fult! Så det var bara att sprätta och skruva på kantbandaren på Coverpron och hålla tummarna. Men den hade nog saknat mig för den krånglade inte alls! Duktiga maskinen kantande så fint, så fint!

Det gav mersmak, så jag hoppas få upp tempot lite på sömnaden. Sandrine har beställt massvis med olika tröjor, men vi får väl se vad det blir. Jag känner att det är dags att använda upp alla barnsliga tyger nu och snarare satsa på grafiska mönster (som detta...) än gulliga djur och liknande. Passar bättre på de numera lite större tjejerna!

2010, bloggens död?

Jag tänkte sammanfatta 2010 lite, men jag minns inte riktigt vad som hänt. Så jag satte mig och tittade igenom mina bilder. Det har hänt rätt mycket, fast inte så mycket konkret.

Året började med en bebis i familjen. En bebis som tog väldigt mycket plats. Hon såg ut såhär, iklädd en tunika i storlek 74/80 och ett klädsamt kex:

Nu har året gått och den där bebisen har blivit stor. Formellt sett är hon fortfarande bebis i 1½ månad till, men det är (oftast) inte så vi ser på henne. För bebisar kommer inte argt springandes med fjärrkontrollen i högsta hugg och säger "Jag kan inte sätta igång den!". Nä. Nuförtiden består den här familjen av två vuxna och två barn.

Årets bästa måste ha varit Spanienresan. Där var alla glada och livet var förhållandevis stressfritt. Så har det inte varit hemma. Hemma har allting varit väldigt bråttom hela tiden. Allt ska vara klart omedelbart. Vänta är tråkigt. Det tar på krafterna att ha det så. Så hobbymässigt är slutsatsen att jag vill betydligt mer än jag orkar.

Men i alla fall. Det händer saker. Under våren sydde jag faktiskt fortfarande lite kläder, fast jag jobbade heltid då. men det har inte blivit mycket sytt i år. Jättetråkigt. Jag ska försöka komma in i det igen, men det är lättare sagt än gjort när man mest är trött efter barnens läggdags. Men jag har för mycket tyg och för dyra maskiner för att det ska kännas okej att inte försöka väcka liv i det det intresset igen... Årets bästa sydda plagg syddes redan i januari, och är den här jättesköna huvtröjan...

Under hösten fastnade jag istället i virkning. Jag virkade och virkade. Oj vad jag virkade. Jag blev besatt av mormorsrutor. Så jag virkade en gigantisk filt. Eller iaf normalstor filt. Eller faktiskt lite mindre än normalstor, men den funkar. Och den tillhör lätt de handarbeten jag är stoltast över över huvud taget, inte bara i år.

Dessutom gick jag en liten endagskurs i pärlsmycken. Det slutade med att jag köpte all tänkbar utrustning och massor av pärlor. Så nu gör jag pärlsmycken också. Roligt! Men jag har verkligen inte nytta av allt jag gör. Jag borde försöka sälja, eftersom det är så kul att tillverka, men ju faktiskt kostar en del, men det blir så stor affär att försöka hitta kunder. Jag har inte direkt nån etablerad kundkrets att börja pracka på. Men kul är det. Och man kan i alla fall lätt fixa presenter till alla av kvinnligt kön. Och några män.

Under sommaren fick jag för mig att sylta och safta. Så det gjorde jag så mycket jag kunde. Det blev många burkar med mer eller mindre bra resultat. En del finns kvar, men annat är slut. Jag borde göra lite mer blåbärsmarmelad...

Och så la vi mycket tid och pengar på att fixa i ordning källaren. Det är inte klart än, men det närmar sig. Ny soffa tillexempel. Jag borde ta bilder och visa resultatet. Men det är ju inte riktigt klart än... Om det någonsin kommer bli det. Och på sommaren köpte vi studsmatta. Och studsade en hel massa.

Mycket och lite. Små steg på vägen mot något större. Vi slutar såhär, och med följande förhoppningar om det kommande året...

- Mer sytt!
- Mindre stress!
- En liten chileodling!
- Lika kul semesterresa som förra året!
- Mer kompislek för båda tjejerna (och mer egentid för oss...)
- Färdigt i källaren
- Nya garderober

...inte helt omöjligt, va? Och kanske, kanske lite mer liv här igen. Men det känns fortfarande mer rätt att prioritera saker man gör, före att skriva om dem. Faktiskt!

Stora mormorsrutan!

Jag började virka nåt stort. Sen fortsatte jag. Jag vill inte veta hur många nystan Järbo Soft Cotton som gick åt. Det var många. Och det tog tid. Men det var ju ingen brådska. Den är gjord som en enorm mormorsruta, och sedan förlängd lite åt två håll för att bli lite mer rektangulär. Den mäter nu ungefär 110 x 155 cm. Och den är rätt varm och skön!

Massor av mer pärlor

Nu är jag ju fast i det här. Det är ju bara så. Halsbandet ovan har blivit lite av en favorit. Gnistriga ljusblå, silvriga vaxade och nån slags orange oregelbundna. Gillar det.

Jag ville lära mig makraméteknik, så jag köpte ett kit med fyra armband. Beskrivningen var usel och materialet också dåligt. Det saknades tom en pärla. Men, jag hade någon annan som funkade, så jag fick ihop det till slut. Nöjd med resultaten. Och så har jag lärt mig detta nu!

Det rosa är det som jag fick ta en annan pärla i mitten av, för den som skulle sitta där saknades!

Ett litet test i hematit för att se om man kunde göra smalt armband av memorywire, och ja, det kan man. Fast det blir inte så bra!

Och så lite klassiskt pärlbroderande. Här med vaxade pärlor. Funkar, men rätt pillrigt. Jag tror det blir snyggare och jämnare med en mjukare wire och kanske lite mindre pärlor?

Memorywirehalsband i oväntat grönt glas och jade. Har också blivit lite av en favorit. Enkelt och stilrent.

Ett extraliv att bära om halsen! Svampen ser inte så svampig ut som jag hade hoppats, men med lite fantasi så...

Ett beställningsjobb till min vän A som ville ha något i rosa...

...och hon ville också ha något i svart! Så det fick bli svarta pärlor och mellandelar i metall och ett litet litet hänge med en lila gnistrig pärla som effekt. På memorywire. Hoppas det passar!

Och så ett armband i memorywire. Inget konstigt alls.